Gratisevent

Jag är en sån där person man säkert kan sucka över. Eller ja det är jag absolut säkert. Men i det här fallet menar jag sucka över att jag dyker upp på gratisevent.
Man kan misstänka att det beror på att det är just gratis och visst är det trevligt och per facto så är jag inte välbärgad direkt. En biverkning av sorg, depression, utbrändhet kalla det vad ni vill men det är samma symtom - är att jag glömmer, förtränger och kan bli handlingsförlamad vid stress. Handlingsförlamad är inte rätt ord, vad jag menar är att jag helt enkelt inte kan stressa lika bra och att när det är stressigt så jobbar jag långsammare på något sjukt tvärtomsätt och fast jag är medveten om det så kan jag fastna i fel göromål och gör dem färdiga istället för att prioritera det viktigaste för att därmed inte bli försenad eller nåt. Jag har tappat mina nycklar, jag har missat flyg, jag missar räkningar, jag kommer inte iväg på träningar och hemmet ligger jag efter hela tiden.

Det är sjukt och sjukt svårt att acceptera och förstå ens för mig själv. Jag är glad att det iaf inte gäller jobb egentligen, men då har jag heller inte utsatts ännu för t ex ett inrutat jobb med fasta jobbtider och t ex stress jobb kontra hemmet osv. Nu är jag mest stressad att få ihop ekonomin med det liv jag lever i just nu. Samtidigt som jag slås över hur ledsen jag fortfarande är när jag pratar om T med någon. Eller som när jag sprang i söndags och det visar sig att en av tjejerna inväntade sin kille som just flugit skärmflyg, jag ville krympa och försvinna just då. Det kändes så konstigt att stå där och höra om det och säkert kom min bakgrund fram senare. Den världen är så liten också så att alla vet det vet jag.

Och när jag ser att folk läser mina inlägg om just det. Det lever i allra högsta grad. Olyckan. För andra något att läsa om, för mig och mina nära något att försöka acceptera och leva med. Inte så lätt ska jag säga trots att det gått dryga 1,5 år. Svårt att tro kanske och jag hoppas du inte behöver vara med om det bara för att förstå.

Det var inte det här jag skulle säga. Gratisevent. Det är kanske lite patetiskt att jag som är över 40 springer på sånt. Och när jag möter blicken från rynkfria bebissläta 25 åringar så tänker inte jag att de möter en rynkig, plufsig 40 åring. En annan biverkning av allt är att jag blivit lite folkskygg och känner mig obekväm i "party"sammanhang. Därför är det ett sätt att komma iväg, få träffa nytt folk som inte vet nåt och få lite input, ny inspiration osv. Sen att det ofta är träning inblandat är ju bara trevligt och det som är bra är att jag känner mig rätt bekväm i just det även om jag inte är lika smal el snygg som nån annan.
Däremot blir jag också inbjuden till it- och ledarskapsträffar men dit går jag inte. Jag skulle må dåligt av att träffa "karriärister" när jag är så långt därifrån. Däremot har jag missat många frilansträffar vilket jag verkligen borde gå på men nästa vecka är det dags, då ska jag förhoppningsvis få lite mer grodd i lådan så att säga.

Och för att återknyta till grupper på fejjan. Nä jag orkar inte gå in på det. Men Facebook är en låtsasvärld och man får påminna sig själv om det ibland, gör det du också :).