Inför maraton.

Nej jag ska inte springa. Ska jag skriva tyvärr eller inte. Konstigt det där med att jag verkar ha en nerv som blir lika stressad om jag springer eller inte. Jag både vill och inte vill. Alltid. Och lika mycket. Eller det kan jag inte avgöra. I dag har jag iaf ätit som om jag ska springa imorrn :D. Varför garvar jag åt det förresten.

Nä jag ska inte springa och jag har inte tränat de senaste dagarna. Då borde jag kanske inte skriva nåt, enligt egen utsago.
Men jag känner i luften att det är maraton i morrn, på fejsbook är det en liten jäsande stämning och ute så..vet inte riktigt Sthlm vad den vill bjuda oss på (för väder). Ja både vi som ska titta på och de som springer.

Tänkte alltså titta. Kanske bra att jag laddat som jag gjort ändå. Ser fram emot att titta. Men när jag stod och hejade vid sidan om sist blev jag så yr. Det var löpare överallt och att ha fokus för att inte försöka missa nån man känner tog verkligen på krafterna!
Hoppas jag inte har mina synrubbningar imorrn då ;).

Ja, jag ser fram emot imorrn. Och jag kommer träffa folk jag känner och blir glad av. Och eftersom jag laddat så bra de sista dagarna så skulle jag kunna springa imorrn om det skulle vara så. Trots att jag fortfarande inte har några bra skor att springa asfalt i. Precis som förra året. Men inte hindrade det mig ändå.

alltså maraton är en folkfest bara att inse. Roligast är att springa terräng men det är föga publikvänligt. Maraton tjo och tjim - ta er ut och titta eller sätt er i soffan, det visas på tv! :)

Bikramyoga och energitjuvar.

Dags att inse att jag måste snörpa åt mitt inre och hitta mitt skrivande eller utlopp på annat sätt. Men jag ska försöka skriva träning här och bortse från allt runtomkring. Jag vill helt enkelt inte bjuda på det till dig/er som sitter och dreglar över min olycka. Och det är väl en sak men när man inte kan unna mig motsatsen det övergår mitt förstånd.

Fast jag har väl skrivit så förr antar jag, men hoppas jag kan hålla det!

Ja jag är (inte så) lite frustrerad och låter energitjuvar ta över - också något jag måste jobba med. Jag är så djupt stressad och svårt att släppa allt jag både vill och tycker jag bör göra. Jag får bröstsmärtor och hjärtklappning.
Var det vad ni ville bidra med?

Fick rådet att börja med Bikramyoga - sägs vara bra mot depression. Depression är ett ord och ett tillstånd jag inte vill röra vid men just sayin.

Jag står nästan inte ut med den yogan åsså har jag köpt 30 dagar via en Let´s Deal-deal. Jag har gått dit två gånger och det är absolut inget fel på stället eller så men 90 min ståendes på samma spot, i 40 graders värme - hallå!
Svetten bara forsar, man får ont i huvudet, dricker som en tok - man får inte gå ut.
Jag är orörlig.
De riktiga yogisarna har stoneface och tittar nedlåtande på oss nybörjare som är lite slappa i skinnet dessutom. Ok jag då. Inbillar jag mig. Nä skojar, jag bryr  mig faktiskt INTE men jag tycker en del ser så jävla sura ut faktiskt. Och de är så supersuperseriösa. De mest seriösa har inte ens vatten med sig in. Yes så är det.

Men jag accepterar dem. Självklart måste jag det. Jag har ingen aning om deras syfte med deras approach eller så tycker de inte alls att de själva är nåt speciellt förutom koncentrerade.

Jag får också nästan frossa efteråt. Kan ju bero på att jag inte duschar el byter alla kläder innan jag går ut/cyklar. Kontrasten är ju rätt stor. Och om jag vanligtvis är dålig på att dricka så har jag ju inte de bästa förutsättningarna.
Jag ska fundera. Och ta några vilodagar - yogan stressar mig ju! Såå lång tid, jag vet att jag inte fixar alla rörelser, jag måste stå stilla, jag kan/får inte gå ut, det är så helvetes varmt och jag kommer frysa och bli så in i norden helt slut efteråt. Kan det vara bra?

Det sägs att man ska ge det mer än en chans.