Gravid?

Jag vet, jag känner igen det här. Att jag skrivit så förr. När tuttarna växer och magen står rakt ut även om du tycker att du försökt hålla igen. Ja jag menar jag förstås. Jajemän så har det varit sista två veckorna. Men inte konstigt att magen står rakt ut när inte magen fungerar. En teori. Det är verkligen upprepningar, jag har en dåligt fungerande mage och jag vet inte om det beror på vad jag äter, när jag äter kanske hur eller om det har med min sköldkörtelfunktion att göra. Eller så är jag gravid. Nä jag tror inte det, borde vara ganska osannolikt och om jag så vore skulle jag få panik. Eftersom jag har gjort aborter tidigare så lovade jag mig själv efter jag fött Simon att jag aldrig skulle kunna göra abort igen och skulle jag vara gravid nu med tanke på hur jag ser ut så är det då försent :).

Så här är det tror jag. Jag tror att jag kan vara i dekadens rätt länge innan det märks så mkt på min kropp. Och sen bara flip flop så sitter allt på mig. Magen slutar fungera (den har fungerat hyfsat i sommar) och jag vill inte ens gå ut för att jag inte kan ha några kläder. Och om jag inte går ut så äter jag.

Men nu har jag varit ute och rört på mig lite, varit med på ett par gratisträningar ute - inget märkvärdigt eller så himla ansträngande men jag TAR MIG UT. Jag äter inte godis, glass, snacks, mackberg osv varje dag utan pytsar ut det lite mer..förhoppningsvis får jag balans på det där.

Men jag är ju trött. Det är man ju om man är gravid. Kanske också om man har synproblem, vilket jag har. Hur vet jag inte riktigt ska till Karolinska nästa vecka. Tyvärr tror jag att mitt högeröga håller på att ge upp (hästsparken), vissa dagar är det helt suddigt och svider. Nåväl jag vill inte bara klaga - vi hoppas på det bästa och det är inget jag tänker ihjäl mig på. Vad ska jag göra åt det liksom, låt undersökningarna säga sitt först. Ska börja med att köpa läsglasögon!! Ja, herreminje det kanske är dags för det nu, 40 + som man är. Paniiiiik. ;)

BH.n sprack.

Hej, det var ett tag sen. Ni kanske inte finns kvar för den delen, förstår er. Samtidigt som jag hade problem med att jag vet ett par som följde bloggen och utnyttjade information om mig fel. Me dont like. Jag ogillar verkligen små människor som lider brist på självdistans, reflektion och känslomässig mognad. Ibland taggar jag ned och tänker snällare tankar som att "de förstår inte bättre" eller som min goda vän brukar säga "man får plocka russinen ur kakan" meaning att alla vänner och bekanta fyller olika funktioner och att man får lära sig det, typ.
Jag kan ju heldissa folk och har på senare år också brutit med gamla vänner. Men de jag brutit med måste jag ändå säga visade färg eller att jag helt enkelt konstaterade att vi vuxit ifrån varandra och det kändes bara som att man höll fast vid något bara för att.

Nåväl. I morse sprack bh:n när jag skulle sätta på den! Eller sprack och sprack det är en typ sportbh som är jättefin annars också, som en top - och man drar igen den med en dragkedja fram. Den har varit tajt förr också och jag vet att jag måste hålla ihop bh:n innan jag drar igen. Men i dag hjälpte inte det, så fort jag dragit upp den så sprätte hela dragkedjan upp men själva draget fastnade längst upp och hade jag inte fått hjälp av mina ungar så hade jag aldrig kommit ur den utan att slita loss. Det tog tid.
Jag skrattar ändå lite - jag har ju sett att jag blivit bredare runt ryggen, midjan och att tuttarna har vuxit i sommar. Jag vet hur ledsna tuttarna är när jag har legat på "matchvikt." Matchvikt ur mitt och ett träningsperspektiv - det här är kanske mer matchvikt för någon som gillar att ta på mig hehe.

Jo men att jag skrattar ändå är för att det är ingen världsfråga - det har eg så himla liten betydelse i relation till andras sjukdomar, lidanden osv. Det är viktigt att komma ihåg. Övervägande kvinnosynen i media, reklam, samhälle, mode osv säger ju att vi bör vara si och så, annars måste vi träna hårt eller träna inåt, äta rätt, banta, detoxa eller ställa oss utanför. När det gäller resultat tar man sällan hänsyn till livssituation, bagage, barn, sjukdomar eller ålder.
Och om jag nu har en bh som sprättar iväg så säger det något till mig, absolut - bh:n var inte ens nytvättad - och det är upp till mig om jag gör ett nytt försök på ett tag, motiverad till att börja röra på mig igen, äta bättre osv eller om jag helt enkelt tar en annan bh, som jag ändå var tvungen till i dag.

psst. Jag tränade faktiskt i lördags och har sån grym träningsvärk - det existerade ju inte ens förr, så jag har mycket som talar till/emot mig. Gäller bara att inte bli hysterisk, det finns annat som förtjänar den energin.