Allt sötsug å diverse som följer med sedvanlig PMS har möjligen funnits men passerats. Jag har dock inte haft dipp i humöret. Kan vara för att jag har stängt av. Förra veckan insåg jag att det inte alls är slut med att gråta och sörja för både min egen men mest för Thomas egen skull, hur psycho det än låter - samt för hans barns skull förstås som jag sagt så många gånger förut. Mina ögon fylls på en gång när någon frågar hur jag mår eller jag/nån kommer in på nåt som får mig att tänka på det fortfarande så ofattbara.
Ja det kanske är insane att "fastna" så som jag gjorde/gjort men då är jag väl en särdeles loser då!
Men nu har jag stängt av. Allvarligt. Jag tänder ljus, pratar med barnen om Thomas, hur han var, tyckte om, vår uppväxt osv. Inga längre utlägg men en mening här och där. Barnen är också fortfarande påverkade av det som hänt och rört om. Men på så sätt tycker jag ändå jag tar ett visst ansvar gentemot alla, men jag själv klarar inte av att minnas honom i tysthet eller med andra, så som man minns el pratar om människor som inte längre finns bland oss. Ok det skulle bara vara en passus. Cut.
Jag var tvungen att kräkas inatt. Det var iaf insane. Och varför? Vi hade gäster på kvällen och det blev både förrätt, varmrätt och efterrätt. Too much kanske? Jag var hungrig det var jag men inte sötsugen så desserten kanske kladdade på bara. Eller så var det fördrinken med Gin som jag inte tålde? Jag vet inte vad det var men jag gick och var illamående någon timme efter midnatt och då hade jag iof svept i mig lite av förrätten som var kvar, om det var toppen som tippade över men till slut så gick jag till badrummet och då bara kom det..inte mycket men typ det som blev för mycket antar jag.
I dag, ingen direkt matlust, har känt mig sur i magen, och rätt uppsvälld som sagt. Säkert den där förbenade kvinnosakens fel. Jag måste verkligen ta tag i det där så jag slipper detta. Men jag bakade både bullar och gjorde Sveriges godaste rostbiff (på älg) och båda gick i. Den senare var helt omöjlig att stoppa. Men fast det är flera timmar sedan så känner jag mig som jag nyss ätit. Det är väl märkligt? Nästan som om jag skulle kunna spy igen? Vad är detta?
Möjligt att jag bara måste börja röra på mig igen, jag brukar ju få sjuksymtom när jag inte tränat på nån vecka. Om jag är gravid då skriker jag högt.
Ja det kanske är insane att "fastna" så som jag gjorde/gjort men då är jag väl en särdeles loser då!
Men nu har jag stängt av. Allvarligt. Jag tänder ljus, pratar med barnen om Thomas, hur han var, tyckte om, vår uppväxt osv. Inga längre utlägg men en mening här och där. Barnen är också fortfarande påverkade av det som hänt och rört om. Men på så sätt tycker jag ändå jag tar ett visst ansvar gentemot alla, men jag själv klarar inte av att minnas honom i tysthet eller med andra, så som man minns el pratar om människor som inte längre finns bland oss. Ok det skulle bara vara en passus. Cut.
Jag var tvungen att kräkas inatt. Det var iaf insane. Och varför? Vi hade gäster på kvällen och det blev både förrätt, varmrätt och efterrätt. Too much kanske? Jag var hungrig det var jag men inte sötsugen så desserten kanske kladdade på bara. Eller så var det fördrinken med Gin som jag inte tålde? Jag vet inte vad det var men jag gick och var illamående någon timme efter midnatt och då hade jag iof svept i mig lite av förrätten som var kvar, om det var toppen som tippade över men till slut så gick jag till badrummet och då bara kom det..inte mycket men typ det som blev för mycket antar jag.
I dag, ingen direkt matlust, har känt mig sur i magen, och rätt uppsvälld som sagt. Säkert den där förbenade kvinnosakens fel. Jag måste verkligen ta tag i det där så jag slipper detta. Men jag bakade både bullar och gjorde Sveriges godaste rostbiff (på älg) och båda gick i. Den senare var helt omöjlig att stoppa. Men fast det är flera timmar sedan så känner jag mig som jag nyss ätit. Det är väl märkligt? Nästan som om jag skulle kunna spy igen? Vad är detta?
Möjligt att jag bara måste börja röra på mig igen, jag brukar ju få sjuksymtom när jag inte tränat på nån vecka. Om jag är gravid då skriker jag högt.
