Rund är också en form

Jag kan inte sluta titta på bollen. Hur solljuset reflekterar både på och omkring och bollen liksom majestätiskt och högdraget bara står där. Låter sig inte luras av strålarnas lek. Jag tänker klassiska uttryck som att Bollen är rund, Bollen är kastad, Rulla in en boll och låt den rulla osv men tänker också ifall jag borde träna lite på den. Men ungarna sitter ju jämt på den och håller på så den behöver pumpas. Sen är jag bortskämd med gymmets boll som är så härligt pumpad ;). Inte för att jag tränar på den men, nån gång. Bäst är bollarna på t ex Delta gym. Jag måste ringa dit och fråga var de har köpt dem. Tittar jag på nätet så är det bara den här "mjukare" varianten som iof kan pumpas hyggligt men iiinte lika bra.

Går allt runt runt eller hur är det? Är runda köttbullar godare än kantiga? Rund är också en form kan man också konstatera :).

Nej Camilla du har saker att göra innan du ska jobba i dag. Ambitionen var att träna militärträning i morse, första gången på AGES. Men dels var jag så frusen i går kväll när jag kom hem cyklandes och temperaturen hade hunnit sjunka mer än vad jag hade kläder för och dels ville jag dela morgonen med mina barn. Fast de säger att de hade förväntat sig att jag var borta. Jaja. Ny ambition är att hinna gå till gymmet tidigare och få mig en liten genomkörare.


Då kan man inte sitta och stirra på en boll.

Marklyft och depression

Läkaren säger att jag är deprimerad. Jag smakar på ordet och tänker nej, deprimerad är jag väl inte. Ledsen ja, ibland förtvivlat och ångestfyllt ok men deprimerad. Han frågar om jag ser glädje med saker, om jag sover och äter bra, tycker att jag är värd någonting, om jag kan titta på teve och ifall jag får saker gjort. Jag märker att ingen fråga är självklar.
Så här får man inte skriva va. Man ska visa sig stark och le hela tiden fast man gråter inombords är det inte så. Man ska vara så lyckad, lagom stressad, lagom hälsosam (inte så hälsosam att man är ett hot för någon annan), gärna 100 projekt och skratta lite forcerat när man börjar prata om vikten av att se sina barn växa upp. Vänta vad är nu deras favoritfärg och vad pratar de om i skolan? Det är väl livksvalité 2013?

Deprimerad, lyckopiller. "När det har gått så här lång tid så kallar jag det inte sorg, det har gått över till en depression." Vänta hold your horses - lång tid? Vad konstigt, min psykotant säger att det inte alls gått lång tid, vi har inte ens gått igenom alla högtider, födelsedagar, minnen för ett år runt. Lång tid? Ja möjligen i perspektivet att det var länge sen jag hörde honom prata, le, skratta, komma runt hörnet osv.

Miss you.

Varför en massa epitet. Och varför tidsbestämma saker som har med omständigheter att göra. Hur mycket man sörjer beror på en mängd faktorer. Självklart hur nära man står varann, hur sammansatt familjen i sin helhet är/var, hur mycket som sammankopplas med denna person. Därutöver så tillkommer vad som händer i kölvattnet med t ex dens barn, sambo - hur de förhåller sig och agerar. Och kompisar, partners, släkt osv. Det är inte enkelt! Sen förändras familjestrukturen och det tar antagligen ett tag att kugga in det nya.
Dessutom finns stor risk att det blir en form av dominoeffekt. I sorg påverkas arbete, arbetsinsatser, jag som förälder, kompis, partner själv inte sant. Och fallerar något, fallerar mycket.

Tillbaka till Crossfit för mina ihopslagna halvtimmar. Han är rätt gullig den där 20 åringen, så trygg i sig själv. Coolt att se. När han frågade artigt hur det var så skrattade jag till och berättade om gårdagens slump. Han tyckte det var lite roligt också och sen tittade han mig djupt i ögonen, 20 cm ifrån och sa lugnt att han var övertygad om att de hade bättre grejer. Haha.

Ja, sen sa jag vad jag ville göra, en utmaning på tid - han på direkt. Och filmade mig. Nej jag har inte vågat titta på det, hoppas nästan att det inte blev något. Ska jag titta på det där?
Sen blev det marklyftsteknik och tänk att jag fick höra många fina saker. Han tyckte mest att det handlar om att bygga självförtroende hos mig. Fast..vi petade på så låga vikter. Klart jag fixar det. Det är när vi start talking som käringen kroknar.

Skulle eg vilja skriva en helt annan sak kom jag på nu. Om att våga vänta, något jag alltid haft så svårt för. Allt ska ske på en gång annars får det vara typ vilket gjorde att jag aldrig började spela piano t ex. Inte fotboll heller osv. Att vara intensiv är oftast inte till någon fördel. Tar det en annan dag. Våga vänta.

Nu måste jag sova. Helt slut.

Är jag 40 el 33 - kan jag bli 27?

Ta sig upp eller stanna kvar? foto: Anders Almgren

Gårdagen var minst sagt spännande. Ni vet, jag har sagt det förr, under tiden i höstas när jag verkligen var på dekis, av sorg förstås och inget att bli arg över mig själv jag vet, jag vet och jag menar det. Men i all min dekadens och destruktivitet försökte jag stundom att kasta de här pilarna runt omkring mig för att se om någon fastnade. Kanske som någon slags isdubb, ett sätt att försöka hålla sig kvar/komma upp.

Ett av dem var tydligen att köpa en Bodyscanning via Groupon. Jag vet uppriktigt inte hur jag tänkte, säkert att jag då på "allvar" skulle få veta hur mycket jag dekat till mig och måste skärpa mig eller så var det att jag skulle gå dit i tid så att säga och inte hinna bli neddekad. Vet inte, men det där glömdes eller förträngdes bort. Men liksom de där 3 träningstillfällena på Crossfit Södermalm så fick jag ett mejl från Groupon att "hey hey glöm inte bort de här sakerna, de går snart ut." Jag loggar in och ser mina erbjudanden och båda ringer jag på absolut sista dagen det går. Så i går var det dags, för båda två.

Ultragruppen som jag anmälde mig till har inte funkat alls dock. Om vi nu pratar om pilar. Jag har tränat efter schemat en (1) gång och nu är det inne i 11:e träningsveckan..jaja, inte bli arg, inte bli besviken.

Jag tar mig först till Bodyscanningen.  Bodyscanning som hette Wellnessanalys i Grouponerbjudandet. Det kändes mer humant, som en terapeutbesök. Nåväl. Kom dit. Och ser en massa Herbalifereklam. Herbalife, wtf. Och då slår det mig att jag sett på mässor att de haft erbjudanden om att man ska bli "bodyscannad" på plats. Ok..man kan inte göra nåt i dag utan att det ska utmynna i win-win situation. Men jag spelar spelet. Sätter mig vid bordet och vi småpratar artigt. Jag får fylla i en massa ja och nejfrågor angående min kost och levnadsvanor. Jag blir bjuden på en shake, en örtdryck samt bar. Plopp så åkte mitt senaste halvår ut ur munnen (nej jag spydde inte). Förstås.

Åsså bodyscanning, d v s ställa sig på en våg som ska mäta diverse saker så som vikt, andel fettprocent, kg muskler, benmineral, bukfett och också få ut en fysisk gradering samt metabolisk ålder. Ja men rätt intressant ändå eller hur?

Jag ser till min förfäran att jag gått upp de här två kg jag gått ned senaste tiden. Jag förstår ingenting, jag har tänkt på kosten och tränat helt ok ?? Men jag säger det, sen jag började äta Levaxin (sköldkörtelhormon) så är ingenting logiskt i min kropp och det är det jag kämpar med/mot hela tiden. Snart ska jag väl få ordning på det där.

Här är jag 40 år. Bort!

Hur som, hon går igenom alla värden och konstaterar (tröstande?) att det är "fantastiskt" att jag får en metabolisk ålder på 40 "Grattis!" när jag gått igenom så mycket skit. Och att mina värden är rätt bra och ligger inom hälsosamt. Dock ligger jag i underkant på benmineral vilket jag måste hålla koll på vad gäller risk för benskörhet (ett värde man dock kan ligga lågt på om man äter Levaxin vilket hon misstänkte).
Herbalife kräver dock ett eget kapitel. Och jag återkommer till vad jag tänker kring det.

Roligast är att berätta vad som hände sedan. Som vanligt..så drar vi över tiden hon och jag och jag inser att jag har exakt 22 minuter på mig att ta mig till andra sidan av stan och vara ombytt. Vad jag tänkte iaf. Men att hitta till Crossfit Södermalm kräver sin kvinna och det var inte jag. Jag ringde 118 118 och lusläste google men kom till samma adress hur jag än gjorde och där fanns det ju inte. Eller typ. Fick snabbt klart för mig att det inte var fråga om träning i dag ( men hallå hur många ggr ska jag utsättas för detta skoj..jag vill träna inte tjafsa om mig själv!! *vi pratar om 3 träningstillfällen jag har köpt inte prat + 2 träningstillfällen).

Och vad får jag göra? Jo ställa mig på en f-cking bodyscanningvåg igen. Haha det var ju komik på högsta nivå. Vikten var ju ungefär densamma skilde på ett gram. Fettprocenten skilde med "exakt" 3,7 enheter och när hon wellnesskvinnan pratade om att fettprocenten var ok (trots att den då var nästan 4 enheter högre) så säger crossfitkillen att jag bör ligga mkt lägre. Hänger ni med? Jag hade 2,4 kg muskler mer i förhållande till fettprocenten enligt crossfitanalysen vilket då rakt kastar överensstämmandets logik helt i papperskorgen. Dessutom beräknade han min längd en halv centimeter ned medan hon avrundade uppåt vilket jag tänker borde ha varit till min fördel rent fettprocentmässigt men jag kanske är trög (så är det kanske när man är inte är lång enligt helcentimetrar).
Ett värde förstår jag inte från crossfithållet men det lutar åt att det är benmineralen och där kanske hans avrundning nedåt ger det extra grammet i den analysen. Bukfettsvärdet är det enda som var exakt samma vilket man då kanske ska ifrågasätta också eftersom min längd är delad i två läger ;).

Men, den största skillnaden var ju konklusionen om min metaboliska ålder! Enligt crossfitmodellen är jag 33 år "tjoho, confetti" (och då är det ju helt legitimt att dejta yngre män). Jag hade dessutom lägre fettprocent och större andel muskelvikt och, procent vatten i min kropp till och med men det skiftar väl rätt mycket antar jag. Så ja,,här får man fundera på om det är deras vågar som mäter olika eller om de analyserar på olika sätt eller om jag hann förändras jättemycket under min stressiga förflyttelse från norra sidan av stan till den södra.

Jag väljer att tro på crossfitmodellen och i dag ska jag dit och få mina sista två halvtimmar av Groupondealen. Kanske kanske måste jag ändå känna honom på pulsen lite och nämna mitt andra resultat. Kanske får jag i dag ett tredje? Vi siktar på att jag i dag blir 27 år!

*det enklaste är dock att titta sig i spegeln. Vet man att man har muskler men de syns inte så har man sannolikt en för hög fettprocent. (- knowing me, knowing you).

Blogger boot camp i bilder!

Ok, nu lite snabbt och lätt om Blogger boot camp! Ett evenemang som är ett tillfälle för träningsbloggare och dess följare att träffas under trevliga former, det vill säga träning och mat! Jag hamnar nog i kategorin övriga eller mittemellan, välj själv. Jag håller koll på olika och testar gärna nya träningsformer det vet ni och det är klart det är kul att göra sånt här! Evenemanget var formidabelt anordnat och det kan jag säga utan att känna att jag fjäskar. Arrangörerna Therese (Spark i baken), Svea Nutrition och (Upp och hoppa) har lyckats knyta an sig bra sponsorer och instruktörer, en lyckad lokal och allt flöt på bra, vad jag kunde se.

Samling samling

Oh hur ska denna dag bli?

Jepp morgonens första pass kl 08, jag sitter på en spinningcykel!

Andrea Hultgren

Fin människa och klok peppning. Grymt oskön cykel drar ned betyget. Men jag själv får godkänt!

Nästa pass, "Fighting spirit"..spännande

Jaha, här får du ett bevis att jag var där.

Helena Falk i snygg action.

Tyvärr fick jag inte en bra sparring så jag lämnade salen lite smått besviken över att inte vara sådär surslut. Kanske heller inte det bästa kampsportpasset jag upplevt. För låg intensitet.

Föreläsning "Bästa käket" med Fazer.

Ja här ler jag en smula. Vad ska en dietist anställd av Fazer säga om inte annat än att kolhydrater är bra och att godis ska man visst unna sig..och som alla andra dietister måste hon också säga att man ska använda lättprodukter och margarin. Den diskussionen försökte jag lyfta men hon viftade bort den. Föreläser man för träningsintresserade kan man inte bara prata om just kolhydrater om man vill göra en seriös insats? Trots att jag visst förstår vad de vill och är intresserade av att nå ut med..

Fazers dietist med Therese Alvén "Spark i baken"

Men man fick en god smoothie av Fazers stjärnkock Tomas Diederichsen, en god vitaminkick från Oral- B, el massor rättare sagt, samt vatten från Bonaqua, obegränsat!

Fazer ja. Inget ont om dem i övrigt.

Där var tre bilder från Jessica Claréns klass Funktionell Styrka. Inget nytt under solen men hon hade härlig energi! Knökat.

Jepp, min favoritklass kanske, med Cissi Ehrling, detta energiknippe. Hon har en rätt påfrestande röst, det minns jag från sist men resten kan inget ta ifrån henne. Det kanske ser ut som om jag inte hänger med men tvärtom så var jag överraskande med i både hennes tempo och rörelser! Notera också att jag har bytt om till mer danceflow ;). Jag ser ut som en byggare alltså..

Just denna pose vill ni inte se mig göra.

jag är med i allra högsta grad.

Lånade denna bild från Jessica Clarén. Jag gillar att jag bara står där.

Lovisa "Lofsan" Sandström till vänster. Jag som hade fått en avhoppsbiljett kunde ju inte välja klasser själv. Så jag fick tyvärr inte nosa lite på Lofsans Mudmania-pass som var himla poppis. Lofsan som är en poppis PT och träningsexpert (lofsan.se) håller till hos oss på Rosa Skrot.

Tjejer tjejer tjejer och en grym stämning var det!

Goodiebagen! Wow!

Goodiebagen var ju bara för mycket. Bröd, godis och choklad från Fazer, kläder från Reebok, handduk från SATS, tandkräm från Oral-B, nötter från OLW, återhämtningsdryck från och annat smått och gott från Microsoft, Sony, Abus, Fitness Lifestyle, STARK och mer därtill! En bh från Röhnisch fick man också och den ska jag ge till min kära syster!


Jag gick dessvärre inte på den trevliga middagen på kvällen. Jag kände mig mätt på allt och ville hem till mina barn. Men jag är övertygad om att kvällen satte pricken på i:et. Mycket lyckat som helhet även om jag är väldigt kräsen på vad jag vill ha ut av gruppträning de gånger jag har det. Och eg var det ju bara cykeln som drog ned spinningen, bristen på likvärdig sparring på kampsporten (men en oerhört gullig tjej var det), att jag inte är lika duktig på att dansa som Cissi, inte lika tonad som Jessica Clarén samt inte lika rörlig och atletisk som Cecilia Gustafsson. Men annars är jag bra.

* De flesta bilder är lånade från Träningsevent.se, kika gärna också in på bloggerbootcamp.se för att läsa mer om dagen.

Team Nordic Trail

I dag fick jag öva på Mindfulness eller vad det nu var läkaren kallade det för, att välja när jag tänker på den sorg jag har. Så lätt är det ju inte, sorg kommer över en när var och hur som helst. Inte minst när jag var på K-rauta i dag. Eller när jag tittar i kakhyllorna i butiken. Nej mest när jag var inne på XXL och kikade på tränings-, fritids och jaktkläder. :(. Men jag var tvungen att tänka bort Thomas i det mesta i dag. Jag var tvungen för min egen överlevnad. Vad den nu är värd.

Utvecklingssamtalen gick så fint båda två och jag är så stolt över mina barn. Och jag kan faktiskt ta på mig äran mer eller mindre allting själv, med input från deras pappa på några procent liksom barnens morföräldrar och moster och morbror absolut och inte minst!

Så denna trailtimme. Som jag inte alls var sugen på. Jag har restless legs som bara vill vila men kan inte slappna av. Men jag hade ju sagt att jag skulle åka. Fick ont i magen på vägen dit. Ja kroppen protesterade på många sätt. Som tur stod pannbenet på andra sidan och vägrade ge sig så plötsligt stod jag inne på ÖIP. Mina vänner såg uppriktigt glada ut att se mig och jag kände värmen ifrån dem. De var glada att jag var där. Jag var glad att jag var där.
Tänkte ta nybörjargruppen men det ville inte Åsa lyssna på så hon drog in mig i medelgruppen. Jaja. Tanken med nybörjargruppen är som syrran och jag konstaterade, att få känna sig "bäst" - man behöver det ibland och kanske speciellt nu när själen är så sargad.

En rolig timme dock som flög fram likt snöflingorna som besöker oss så här i sena mars (!). Vi tränade nedförslöpning i backe med Anders tror jag han hette och Miranda lotsade oss genom 250 m intervaller i snårig snöskare.

Somnade i badkaret som sig bör men nu sitter jag här och är jättenöjd. Men my restless legs utmanar mig. För mycket kolhydrater, för lite järn? Slaggprodukter? Mysko?

Vill ni veta mer, besök Team Nordic trails hemsida och kom med du också! Att springa obanat är det roligaste som finns!

Boosta mig!!

Jag är så trött. Så in i märgen trött. Jag försöker sortera ut vad som kan göra mig så här trött och komponenterna jag bollar med är 1. mitt "anfall" jag fick förra veckan som föranledde akutbesöket. Dagen efter, då jag egentligen var helt slutkörd både av anspänningen som gett träningsvärk i bröstkorgen samt av för lite sömn körde jag både pass med mina babes och sedan hastade iväg på kryssning. Den kvällen avslutades på fel sida om midnatt med häftig dans. Söndag smög sig besvären i hjärttrakten på som har hållit i sig sedan dess.
Stressen av att inte veta vad det är kan jag tänka mig tar en del. Det föranledde också att jag tagit tag i bitar som jag inte förmått tidigare. Det är nr 2. Och det tar djävulskt mycket anspänning, mentalt, känslor som också påverkar fysiskt förstås. Jag följer upp akutbesöket i fredags med EKG och blodtryck. Diskuterar länge symtom, möjliga orsaker och naturligtvis får jag höra saker som smärtar, såna där insikter som jag helst vill sätta händerna för öronen och "bla bla bla" för att inte höra.

Så kommer lördagen och som jag skrev sist så sov jag inte mycket, Thomas var väldigt närvarande - men jag genomförde lördagens träningspass överraskande smoothie.
Sen kväll igen trots att jag behövde gå och sova. Men ibland kommer sånt som också är viktigt emellan..relationer man måste underhålla.
Söndag upp och hoppa, träna babesen. Sen fixa i ordning mat osv till barnen innan jag stack och jobbade.
I går blodprov och psyktanten. Det var nog sista gången jag gick dit. Jag grät och bröstkorgen vändes in och ut. Hon satt helt handfallen och kom med korkade upprepningar från min mun men satte ett frågetecken bakom varje. Inte så intelligent va.

Kommer hem och pratar med syrran i 1,5 h. Skratt, gråt, ilska och kärlek. Men det tar på krafterna. Jag fick inget mer gjort. Jo, jag kontaktade till slut en rörmokare så nu måste jag hinna sticka iväg och förbereda det mötet (en filmkamera t ex) -- skooooojar!!

Så i går kväll blev det pizza. Kycklingen i kylen har väl sprungit ut. Men det fanns inte på kartan att jag skulle orka göra mat i går kväll. Fanns inte.

I dag. Har redan avverkat ett utvecklingssamtal och ska på ett till. Ska reda ut lite fler saker, sortera tvätt, sticka iväg och fixa det där och sen i kväll har jag också Trailkväll. Jag kommer välja nybörjargruppen. Man kan tycka och min kropp tycker nog det, att jag ska strunta i att gå dit, jag ska inte stressa. Men det är lika mycket stress för mig att inte åka dit, när nu mina vänner vill och förväntar sig att jag kommer. Jag har redan struntat i två gånger och snart är jag borta två gånger till. I have to.

Vi har således saker som stressar oss för att vi måste per definition samt saker vi själva känner att vi måste per definition. Båda kan vara stressmoment.

Och vad är det som gör mig så trött då? Anspänningen i kroppen, ngn slags posttraumatisk stress? Träningen i lördags? Efter fem pass hade jag en väldigt svag träningsvärk i söndags så jag vill inte ens kalla det för det, men kan ju ha satt sig på helheten i stället. Det är ju inte normalt för en som inte tränat kvalitativt på så länge, att komma så lindrigt undan? Eller fegade jag??

I min jakt på att inte tappa greppet om världen och mig själv så har jag också boka..nä ni kommer skratta åt mig om jag berättar. Jag tar det när jag gjort det. Om jag kommer så långt.