Jag är så trött. Så in i märgen trött. Jag försöker sortera ut vad som kan göra mig så här trött och komponenterna jag bollar med är 1. mitt "anfall" jag fick förra veckan som föranledde akutbesöket. Dagen efter, då jag egentligen var helt slutkörd både av anspänningen som gett träningsvärk i bröstkorgen samt av för lite sömn körde jag både pass med mina babes och sedan hastade iväg på kryssning. Den kvällen avslutades på fel sida om midnatt med häftig dans. Söndag smög sig besvären i hjärttrakten på som har hållit i sig sedan dess.
Stressen av att inte veta vad det är kan jag tänka mig tar en del. Det föranledde också att jag tagit tag i bitar som jag inte förmått tidigare. Det är nr 2. Och det tar djävulskt mycket anspänning, mentalt, känslor som också påverkar fysiskt förstås. Jag följer upp akutbesöket i fredags med EKG och blodtryck. Diskuterar länge symtom, möjliga orsaker och naturligtvis får jag höra saker som smärtar, såna där insikter som jag helst vill sätta händerna för öronen och "bla bla bla" för att inte höra.
Så kommer lördagen och som jag skrev sist så sov jag inte mycket, Thomas var väldigt närvarande - men jag genomförde lördagens träningspass överraskande smoothie.
Sen kväll igen trots att jag behövde gå och sova. Men ibland kommer sånt som också är viktigt emellan..relationer man måste underhålla.
Söndag upp och hoppa, träna babesen. Sen fixa i ordning mat osv till barnen innan jag stack och jobbade.
I går blodprov och psyktanten. Det var nog sista gången jag gick dit. Jag grät och bröstkorgen vändes in och ut. Hon satt helt handfallen och kom med korkade upprepningar från min mun men satte ett frågetecken bakom varje. Inte så intelligent va.
Kommer hem och pratar med syrran i 1,5 h. Skratt, gråt, ilska och kärlek. Men det tar på krafterna. Jag fick inget mer gjort. Jo, jag kontaktade till slut en rörmokare så nu måste jag hinna sticka iväg och förbereda det mötet (en filmkamera t ex) -- skooooojar!!
Så i går kväll blev det pizza. Kycklingen i kylen har väl sprungit ut. Men det fanns inte på kartan att jag skulle orka göra mat i går kväll. Fanns inte.
I dag. Har redan avverkat ett utvecklingssamtal och ska på ett till. Ska reda ut lite fler saker, sortera tvätt, sticka iväg och fixa det där och sen i kväll har jag också Trailkväll. Jag kommer välja nybörjargruppen. Man kan tycka och min kropp tycker nog det, att jag ska strunta i att gå dit, jag ska inte stressa. Men det är lika mycket stress för mig att inte åka dit, när nu mina vänner vill och förväntar sig att jag kommer. Jag har redan struntat i två gånger och snart är jag borta två gånger till. I have to.
Vi har således saker som stressar oss för att vi måste per definition samt saker vi själva känner att vi måste per definition. Båda kan vara stressmoment.
Och vad är det som gör mig så trött då? Anspänningen i kroppen, ngn slags posttraumatisk stress? Träningen i lördags? Efter fem pass hade jag en väldigt svag träningsvärk i söndags så jag vill inte ens kalla det för det, men kan ju ha satt sig på helheten i stället. Det är ju inte normalt för en som inte tränat kvalitativt på så länge, att komma så lindrigt undan? Eller fegade jag??
I min jakt på att inte tappa greppet om världen och mig själv så har jag också boka..nä ni kommer skratta åt mig om jag berättar. Jag tar det när jag gjort det. Om jag kommer så långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar