Crossfit

Namnet Crossfit skrämmer många som har en aning om vad det betyder det vill säga vilken träningsform som de tror avses, andra frågar mest "vadå crossfit, vad är det". Jag tänker att det är en blandning av träning och sätt att bli fit på. Vill man vara mer precis så kan man enkelt säga att det är en högintensiv styrketräning. Det är då folk börjat tveka att testa detta. Men om man säger att det är en träning som är så effektiv att den inte behöver ta mer än 20 minuter av din tid, inklusive uppvärmning - och ge mer eller minst lika mycket som en timme på SATS? Och att du gör det helt efter egen förmåga.

En del vill dock hellre ha den där timmen på SATS - du kommer in anonym, går ut anonym.

Crossfit är egentligen något du kan göra helt själv, alltså utan att googla på WOD-pass eller liknande (WOD=Workout of the Day). Om du är ute och springer och kombinerar med lite armhävningar, hoppa upp på parkbänkar, går balansgång, hoppar på stenar,  vajar i en gren eller kör lite på ett utegym så är ju det också crossfit inte sant. Eller du väljer att hugga ved, bära kassar, skura golvet - crossfit. Du kan också ha dina egna WOD-pass enligt den s k Crossfitfilosofin, om du har disciplin. Det är bara fantasin som sätter gränsen.

Visst ser det tufft ut när man googlar och ser dessa snubbar och brudar med sexpack, som grimaserar när de klättrar i rep, drar traktordäck, lattjar med en skivstång, pumpar knäböj i 180 osv och det är den romantiska delen av det hela menar jag och då syftar jag på att tänk att få träna så varje gång :D. Men för att återgå till det som nu populärt kallas Crossfit och de boxar (ställen) som nu växer upp lite här och där.
Du kommer dit för ett intropass och får då förutom uppvärmning 3-4 uppgifter att göra om och om igen under 10 min. Det kan vara armhävningar, kettlebellsving och kast med medicinboll. Du gör det efter e g e n förmåga. Visst rycks man med av alla andra men fortfarande så är det så, behöver du en paus så tar du en paus, orkar du inte i ett visst tempo - sakta ned. Och du kommer bli peppad på men en bra instruktör ser ju individen och pressar inte ihjäl dig. Eller låter dig slöa ;). Det roliga kommer ju nästa gång när du inser att du orkade lite bättre!

Du kan sedan gå dit om och om igen i all evighet och bara köra liknande pass (AMRAP - as many rounds as possible m kettlebells, kroppsegen styrka, bollar) men vill du avancera och har tillräckligt utvecklad rörlighet (annars tränar du upp den under alla baspass) så kan du sedan gå till nästa nivå som handlar mer om teknik - d v s köra skivstång på alla möjliga olika sätt.
Alla boxar har också s k Open gym - en yta där du kan träna efter eget program eller fritt helt enkelt. Där ska det alltid finnas en coach till hands för att hjälpa dig/ se till att du gör övningar rätt. Obs! Inga gymmaskiner på Crossfitboxar.

Här ett exempel på hur någon lagt upp sin Crossfitträning för sina medlemmar;

• Såhär kan en vanlig CrossFit vecka att se ut:

Måndag: Uppvärmning, Teknik, Styrka, Metcon, Tilläggsträning

Tisdag : Gymnastik eller Cardiodag, intervallbaserad eller längre i lugnare tempo, löpning, rodd, hopprep, KB m.m

Onsdag: Uppvärmning, Teknik, Styrka, Metcon, Tilläggsträning

Torsdag: VILA, lätt återhämtningspromenad, mobilitetsträning, stretch

Fredag: Uppvärmning, Teknik, Styrka, Metcon, Tilläggsträning

Lördag: Uppvärmning, Teknik, sen någon ”GIRL” eller annan klassisk CrossFit träning. Här kommer det ofta bli lite längre pass där du verkligen måste komma laddad för att ta dig igenom!

Söndag: VILA, lätt återhämtningspromenad, mobilitetsträning, stretch

Passuppbyggnaden Mån, Ons, Tors och Fre

1. Uppvärmning där ni kör dynamisk mobilitetsträning för kroppens alla leder
2. Teknikträning på de övningar som ingår i passet eller någon explosiv övning som clean eller snatch
3. Styrkedel, här satsar vi på att lyfta tungt på en eller två basövningar som ex front squat och pull ups
4. Dagens WOD (workout of the day). Detta är hjärtat av träningen. Passen är oftas inte längre än 20min och därför väldigt intensiva. Du kämpar alltid mot tiden och detta ger den speciella CrossFit känslan av asjobbigt men ändå kul! Resultatet skriver du upp på tavlan och postar gärna på bloggen.
5. Tilläggsträning, här kan vi avsluta med någon gymnastikövning eller lite extra core beroende på tid.

Vill betona att de flesta som du träffar på Boxen är inte några "animals" de är som du och jag och du ska träna för att bli bättre inte vara i superform redan när du börjar, inte sant? Det är ju utmaning och utveckling som ska vara ledord.

Det som gör mig sugen på att träna Crossfit är tanken på att få börja med skivstång, snatch och catch och allt vad det heter ;) - skojar lite men det är lite småtöntigt med att behöva slänga sig med alla engelska uttryck hit och dit. Jag är nyfiken på om jag överhuvudtaget kan lära mig hantera skivstång. Jag misstänker att jag skulle få harva så himla länge i bronsgropen med basövningar för att jag har för dålig teknik, rörlighet och svag core. Men det är ju mitt problem. Gemenskap och att bli sedd/påpassad är också något som tilltalar mig.

Tycker du ska testa!

Bra tips är att stärka din core. Core är grunden till all styrka och stabilitet. Det är din core som avgör hur tunga vikter du kommer kunna klara, inte dina armmuskler. Att göra korrekta knäböj är också en förutsättning då knäböj är grunden till alla skivstångsövningar och dessutom ett bra kvitto på din rörlighet och förutsättningar.
Här en utmärkt beskrivning om orsak och verkan i ämnet!

Andra former av Crossfit påstår jag är Militärträning, Ruffie och Multibanan av det jag prövat på. Fast där ingår inte skivstång förstås ;).

Romantisk Inspiration!

I Stockholm hittar du ConCor Crossfit, Crossfit Solid, Crossfit Nordic och Crossfit Södermalm. Googla du hittar säkert fler och även i din stad om inte Stockholm. Många gym har också gruppträningspass som antingen kallas just Crossfit eller något liknande som Crosstraining t ex.
Det negativa är att som allt annat hajpat så är det rätt dyrt att träna på en Crossfitbox.

Önskar en skön lördag!

Vaknade täppt i näsan och väldigt trött. Ja men hur tänkte jag nu. Först träna både på gym och Ruffie och sen inte se till att duscha på en gång, nej jag låter mig torkas på McDonalds i trevligt sällskap med Carro. Vid nio i går kväll dök jag upp hos annat trevligt sällskap och käkade grillat och började dricka vin. Sitter i den förvisso ljumma augustinatten men ack så fuktigt. Fryser vid ettiden då jag också drar mig hemåt.
Jag antar att jag får skylla mig själv - men nu får jag faktiskt tänka mig för de här sista dagarna.

Vilken härlig morgon ändå. Lapat sol i halvdvala och bara njutit av tystnaden.

Men nu är också radion på och Melodikrysset började precis. God lördag!

God morgon.

Jag åker sällan med kommunala medel. Men i dag tänkte jag annorlunda. Min kropp känns lite handlingsförlamad och regnet låg vertikalt. Jag fick dessutom ett SL-kort slängt i brevlådan när jag skulle vara kattvakt så jag kan ju lika gärna utnyttja det en gång åtminstone.

Det är lite kul ändå, man stöter på lite andra människor än de jag annars brukar "träffa" på morgonen.

Jag noterade den gängliga killen som ropade åt busschauffören att öppna dörrarna, jisus vad den lilla kroppen hade begåvats med kraftig basröst.
Tjejen som slängde fimpen på marken innan hon gick på bussen. Är jag en käring om jag tycker att hon lika gärna kunde böja sig ned, ta upp den och kasta den i soporna.
Jag är en käring eftersom jag inte ville ha någon bredvid mig på bussen och placerade därför min cykelryggsäck på sätet intill (glömde köra all in och ta en handväska för dagen). Men så fick jag dåligt samvete och när jag tog bort väskan så fick jag en stilig ung man vid min sida. Och det är väl inte att förakta (mummade jag mig i morse).

Eftersom jag bara hade 4% kvar på mobilen så vågade jag inte ta något foto.

Tänkte erbjuda min hjälp till några killar som stod fast med varuburar i kullerstenarna upp mot Stortorget. Men jag har ingen kraft i dag.
Men i dag behövs inte så mycket kraft, den  kommer dock behövas om en vecka.

RelalalAXA..nä det är nu det börjar!

- Du måste nog ha Medium skulle jag tro, sa expediten när hon skulle serva mig vad gäller knäskydd. Jaså, tänkte jag - men naprapaten sa ju att jag kunde ha Small. .
Tog på mig medium och gick runt i butiken, snappade åt mig en small när jag gick förbi ställningen igen och la den bredvid stolen.
- Du kan ta dem emellan, sa jag gentilt och vilade ögonen på ett par som kommit in i butiken (då jag inte ville hon skulle se mig dra på small).
Triumferande tog jag på mig small (rullade upp den på knät och sedan drog den till rätta) och gick runt runt butiken tills expediten var tvungen att fråga hur det gick.
- Ja alltså jag har ju på mig small nu men den kanske inte är tillräckligt högt upp på låret, säger jag ödmjukt.
-  Nej den sitter bra (notera negationen innan bekräftandet). Jag trodde aaaaaldrig du skulle få på den, där ser man!

Eh.

- Höhöhö tack för den säger jag och klappar henne på ryggen.
- Nej oh nej jag menade inte så, pep hon förskräckt.

Nähää.

Säger naprapaten att jag ska ha small då ska jag ha small.

Men däremot sa han att jag kunde köpa till båda knän. Hon tyckte det var onödigt och då tvekade jag. Men jag kan ju alltid gå dit igen.

Besökte sedan stadens alla frilufts/äventyrsbutiker för att kolla på ryggsäck, lättviktsregnjacka, frystorkad mat, varma men tunna vantar, bra strumpor, energi, och gud och hans moster.
Insåg att jag började titta på skor i stället och då förstod jag att jag inte hade mer att hämta i dag. Men hjärnan har väl börjat jobba i alla fall.

Drygt en vecka till AXA och dryga två till BAMM. Det kunde man inte föreställa sig för ett halvår sedan.

Foam roller - Bästa investeringen!

Bosuboll och foam roller, icke att förakta på gymmet!

Att gå in på ett gym är förknippat med isolerade rörelser i mångas huvud, det vill säga man ser de där maskinerna framför sig där muskler som passar bäst att spegla sig i ska tränas. Senaste åren har rösterna skallat för den så kallade funktionella träningen och då får alla för sig att man inte alls ska gå på gym utan man kan nöja sig med en gymboll och gummiband hemma. Klart jag överdriver nu men den där diskussionen kan man vrida och vända på hur mycket som helst. Bara begreppet funktionell träning säger ju att den ska vara funktionell, det vill säga fylla sin funktion. Och där är vi ju olika inte sant. Allt beror på varför du tränar och vad du vill uppnå.
Överlag så är ju den bästa träningen den som blir av, det kan vi ju vara överens om - om vi sedan fyller på med vad vi har för svagheter så är det kanske största nytta att träna upp våra svagheter för att kunna vara funktionella i både vardag som att klara av den träning/utmaningar vi vill genomföra. Att kunna stå på en gymboll på ett ben med båda ögonen stängda och samtidigt lyfta en annan boll över huvudet är ju helt klart beundransvärt men kanske inte så funktionellt för så många?
Jag tror absolut på att träna så många sinnen, stimulera nerver, de grå cellerna, balansorganen, muskler och så vidare som möjligt så jag säger ju inte nej till nåt egentligen och tycker också att mångsidighet i träning är något att eftertrakta. Men ibland måste man ha fokus.

När jag började träna för drygt 3 år sedan så avancerade jag rätt snabbt från att tycka det var jobbigt att cykla på fyrans växel i svag lutning på min gamla 7-växlade, till att börja träna regelbundet. Med ett snabbt avancemang så flöt svagheterna rätt snabbt upp. Jag kom ihåg när jag fick släpa mitt högra ben de sista 5 km första gången jag sprang över 15 km  och fick påföljande problem med höger säte och låsningar som krävde sin mästare. Redan då fick jag höra om foam roller. En golfkille på jobbet gick med en foam roller under armen, ömt som en bebis bar han på den fram och tillbaka till gymmet. Jag tyckte det såg fånigt ut. Och kunde inte förstå vad en golfare  kunde ha för problem. Själv låg jag hemma och testade rulla mitt onda säte över en kavel. Ja det gick bra men det är lätt att man slutar för det gör så in i vassen ont. Och att använda kaveln till det för att nästa dag kavla en annan bak ja ni fattar.

Det ni ser på bilden är alltså en foam roller och en bosuboll. Bosubollen kan man använda både upp och ned faktiskt. Jag brukar använda den till att göra enbensknäböj/s k pistols, bra träning för svaga fotleder efter stukningar men också bra knästärkande (inget som naprapaten sagt men jag tror det). Självklart behöver man inte stå på en sådan för de övningarna men det ger ytterligare en svårighetsgrad i balansväg.
Läs mer

Vad gäller foam rollern ska ni få två bra länkar som beskriver nyttan samt exempel på utföranden.
På engelska lite grundligare
På svenska lite enklare

Det jag vill ha sagt är att när du är på gymmet oavsett om du kör ett gruppträningspass, harvar i maskiner kanske kombinerat med fria vikter, cardio (löpband, crosstrainer, rodd) så överväg att kombinera med lite övningar på bosubollen samt avsluta passet med att massera dina muskler på foam rollern.
Det kan kännas löjligt men det är så grymt effektivt (är min övertygelse) så att du får stå över det pinsamma (att du kommer låta som att du bedriver älskog alternativt är klämd i ett staket).
Närmast att jämföra med är faktiskt yinyoga som jag också skulle vilja slå ett slag för!

De flesta av oss börjar tänka på att tänka på kroppen först när vi skadat oss, men att djupmassera muskler och då även stimulera bindväv/fascian, leder och nerver och göra det till en rutin på 10 minuter per dag har du mycket att vinna på. Det om något är funktionellt om än på en djupare nivå ;).

Jag vill dock flagga för att om du har ont någonstans eller känner dig konstigt stel, osäker eller "dysfunktionell" ska du nog uppsöka läkare, kiropraktor eller naprapat innan du påbörjar re/prehab.

Hellasgården

Var inte piggast i stan så cykeln fick vilodag i dag. Jobbade fram till lunch, hade trevlig lunchdejt även om regnet hotade där vi krampaktigt satt ute - det är ju sommar!! Madde försökte berätta för mig hemligheten bakom en framgångsrik blogg. Ok, är det det jag ska ha..
- bilder, skriva mer om vad som är bra med träning (eh var det verkligen det hon sa), tips på mat och..hm alla tycker nog olika. Och man vill ju veta mer om den som skriver - och kanske fråga saker. Ja alltså - bilder ska jag försöka fixa, försöket här nedan gick ju inte så bra haha - vill man verkligen veta nåt om mig, och fråga saker. Det är bara att fråga juh. Privat eller här.

Drog till gymmet och tog en 40 minuter till att köra lite knärehab samt foam roller. Jag stönade likt värsta porrullen så jag skrämde en stackars tjej från att vara i samma rum. Men det gör ont! Och då blir det att man låter så.

Sedan hasta basta till Hellasgården. Plötsligt spricker det upp och blir världens bästa eftermiddag. Har aldrig sprungit i Hellasgården, de år jag flitigt var här så tränade jag inte, men bra på att bada har jag alltid varit. Nu mötte jag upp Malin och vi sprang två varv på 5 km spåret. Men pulsklockan, som för övrigt helt kukade ur vad gäller rätt inställning, sprang på Multisportinställning - visade bara 9,41 km. Vi måtte ha sprungit snabbt!

Japp här en bild från högsta höjden på rundan. Inspirerande va? Men jag måste ju träna på att få in lite personligt i bilderna så då får ni träffa Malin:



Jag är stel i nacken och hade slem i halsen, ja ni förstår - rädd att åka på något. Men vi höll ett skönt tempo och kroppen förutom knoppen kändes pigg! Benen ville springa, klättra och jag kände inget i knäna förutom på några ställen nedför när det var lite hopp inblandat, hoppförbud som jag har.

Hade någon sagt att jag skulle springa i sällskap med någon annan/andra för två år sedan så hade jag sagt att det kommer aldrig inträffa. Men det är fantastiskt kul att springa med någon annan. Hips vips går tiden och bara man kommer över den här känslan att "hon/han vill nog att vi springer snabbare, långsammare, hit eller dit" så är det bara att njuta!

Lunch test

Hej ska testa att blogga från mobilen. Nu sitter jag och äter lunch i Gamla Stan, en härlig Hälsotallrik så kallad men som säkert ser en smula äcklig ut på bilden.

Vilodag!

Så himla glad för Sara Algotssons skull att hon knep OS-silver i fälttävlan. Med så himla bra insats i terrängen hade det varit snöpligt om hoppningen misslyckats. Ja dressyren gick ju också bra. Fälttävlanshästar är inte alltid noga i sin hoppning och kan slarva med att dra upp benen i banhoppning då fälttävlanshinder inte behöver den precisionen eller vad jag ska kalla det för. Hennes häst tappade ju dessutom båda framskorna i terrängen i går och kunde ha varit lite öm i dag. Mycket bra jobbat och såå nära guld..lite synd förstås.

I dag är jag stel i nacken. Kan ju bero på /rodd 60 min-naprapat-simning 3000 m-rodd 60 min/ eller så håller jag på att bli sjuk. Det blir vilodag i dag.

Längtar nästan ihjäl mig efter barnen. Speciellt då jag vet att Simon har någon elak magbakterie som gör att han inte får behålla någon mat samt magknip. Han har inte ätit sen i lördags, det är lång tid för ett barn eller ja, för alla eg. Den lilla sparrisen behöver inte tappa några kg om jag säger som så.

Jag vet att jag borde ha lite kort här och där, det blir ju så mycket roligare. Men just nu så vägrar datorn synka med telefonen, trots att de är av samma märke. Tror att det är glapp någonstans - men det kommer endera dagen!

Sista dagen på jobbet i Solna. Fick dubbelidubba själv i dag - hihi. Och massor av kramar och fika jajemän. I morgon Gamla Stan igen.

Nu gymnastik på TV. Shit det är lite läskigt (imponerande).

Mållös

Det sägs att man måste ha ett mål med sin träning men jag har aldrig haft det. Och har jag någon gång haft det så har jag inte levt upp till det. Då menar jag vad man måste göra för att nå dit. Nej jag och syrran konstaterar ibland att vi inte behöver ha något mål för att träna.
Man skulle kunna säga att mitt mål har ju varit AXA och BAMM men det har varit för ogripbart för mig. För stort liksom, vet inte hur jag ska träna för något jag inte vet hur det är.
Jo backträning, långdistans bla bla jag har gjort mina försök men de har ju varit tillfälliga. Nu står jag här knappt två veckor innan och har fått knäproblem i stället.

Jag vill dock påpeka att jag beundrar alla som har ett mål och som betar av sina delmål en efter en och sedan genomför sitt huvudmål och efter det sätter nya. Verkligen.

Men det har nog något med det jag skrivit om förut, att jag inte vågar lyckas.

I dag var den segaste dagen på mannaminne. Hela em satt jag bara och gäspade, bad till och med om ursäkt till mina närmaste kollegor. Jag misstänker att dels sög sjön i går men jag åt också för lite med tanke på min simning tror jag. Jag ska ha mens dessutom då brukar melatoninet sparka igång.
Men jag kom iväg till gymmet. Bra där! Hade sagt till mig själv att jag skulle nöja mig med att köra lite knäövningar,  i stället satte jag mig vid roddmaskinen igen.

Yes. Körde 60 min igen, dippade aldrig utan höll frekvensen på 30-32 m/s hela tiden. Vilken disciplin, jag är impad av mig själv!  Fnissade lite när det slog mig att jag vid tillfälle satt och lyssnade på, en helt i och för sig underbar version, av Ave Maria.
Ja sedan blev det knämaskin och jag tänkte att naprapaten har lite höga tankar om min förmåga vad gäller vikter men ok då..det skulle ju kunna vara ett mål då.

Ja sedan försökte jag mig på min sedvanliga axelrehab och jag körde iaf två set i dag, kände mig varken stark eller motiverad. Men sen gick jag in i bollrummet och får syn på en foamroller. Körde igång den där "massagen" jag ska göra och jag vrålade inombords hur ont det gjorde.

Och med det insåg jag att jag faktiskt har ett mål. Jag har sökt hjälp många gånger för mina kroppsliga svagheter och fått lika många rehab som prehabövningar. Men varit för dåligt motiverad (motsägelsefullt jag vet) för att kunna följa dem någon längre stund. Men denna gång. Axlar, och framförallt knän tar jag på allvar och jag tycker det är spännande att se om jag kan få en förbättring på bara knappt två veckor. Under har väl hänt förr?

Att vara tacksam.

Jag har fått för mig att jag är dålig på att visa tacksamhet. Möjligen någon som tyckt och sagt det för länge sedan. Misstänker att det är mina föräldrar. Tack har jag aldrig haft problem med att säga men som sagt, möjligen till mina föräldrar. Kanske mina syskon också? 
Sista åren har jag också i större utsträckning försökt säga "Jag är så tacksam.." vilket kan låta en aning frireligiöst och ibland är jag rädd att låta krystad vilket gör mig generad och obekväm. Men bortsett från det så försöker jag ändå säga det, ofta och gärna flera gånger till samma person. Jag vill inte att någon ska missa att jag är tacksam. Jag vill gärna göra något också för att visa min tacksamhet.
Men ändå är jag medveten om att jag tänker tack och tacksam fler gånger än vad jag säger och kanske visar det.
Skulle dock vilja skriva det på fejjan varje dag men hur skulle det se ut.

I dag har varit en fantastisk dag.
Det var iof gårdagen också ..ok ! - jag är himla tacksam över den här helgen! Fast det är jag över förra veckan också..

Var tvungen att låta gårdagen sjunka in lite. Jag har alltså ont i knät när jag springer längre än en mil, jag har googlat och misstänkte att det var hopparknä. Fick det bekräftat i går. Jag är så tacksam över att min naprapat tog sig in till jobbet på en lördag för min skull - visst är det fantastiskt?? Det förstod jag inte förrän efteråt när han skulle skynda sig iväg för att bada. Och jag är så tacksam över att han inte kommer förbjuda mig att springa mina lopp, löpförbud blir det efteråt. I stället har han gett mig tips på hur jag kan underlätta lite, lite stretching och rehab och jag hoppas verkligen att det kommer visa sig att menisken inte kommit till skada..lite hopparknä kan man leva med i värsta fall. Så peppar peppar men tills vidare är jag så himla tacksam över den diagnosen.

Bemötandet från lilla gymmet som jag rehabar på är jag också himla tacksam över. Jag är himla tacksam över mina vänner, numer till stor del träningsvänner men jag vet också att många av mina gamla vänner s a s finns där när vi hörs igen. Ja jag har nya vänner också. Krångligt blev det. Nu närmast tänker jag på mina vänner i helgen, ni vet vilka ni är - fantastiskt vad generösa ni är och M, i love you det vet du.

På fm när jag skulle lämna in filmer jag inte hunnit se och dessutom försenat så drog hon av halva avgiften bara så där, på badet fick jag gå in på gårdagens biljett eftersom jag bara var där 10 min typ - tack liksom.
Och efter en härlig båttur som sträckte sig mer än halva dagen, så tacksam - så var cykeln borta från sin plats vid Stallmästaregården!!
Mitt hjärta snörptes åt och tankarna hann gå till "vad gör jag nu, vad ska jag hitta för cykel, polisanmälan, försäkringsfråga" till seriösa tankar om hur fan nån kunde göra det mot mig och min cykel. Hur mår min cykel nu liksom?? Då såg vi den när vi svängde runt krönet. Någon hade ställt den i vanligt cykelställ. Stölden hade antagligen påkommits och möjligen är min cykel slängd i backen innan någon vänlig själ hade ställt den där i cykelstället. Jag har inte testat att cykla på den men hoppas på det bästa.
Lyssna på mig,  jag är så t a c k s a m över den människan. Jag älskar verkligen min cykel.

Så tacksamhetens tack i största möjliga tacksägelse går just nu till alla vänliga medmänniskor vi har runt oss. De som gör osjälviska gärningar, medmänskliga handlingar, som inte ser svart el vitt, är generösa, vidsynta, tar sig tid för andra och ja allt annat ni kan komma på.

Och visst försöker väl både du och jag vara de här okända människorna för andra och bästa vänner för varandra?

Nä jag kan inte avsluta utan att tacka också alla mina nära och kära, mina vänner, kollegor, bekanta, chefer, grannar. Åsså naprapaten igen. Jag är så tacksam.