No grappling, only punktering.

Tyvärr så blev det ingen grappling i dag, eller läs brotta ned Lynx. När jag kl 15.06 greppade cykeln så kom jag inte långt förrän jag insåg att det var punkteeeering. Igen.
I stället för att dra hem den så drog jag den till närmaste cykelplejs. Där har jag lämnat in den förr så att säga. Jag kände inte igen grabben som tog emot min cykel men jag förklarade läget och att jag typ får punktering mer än en gång i kvartalet, så "har de bättre slangar"..?
Bakdäcket har de bytt för inte så länge sedan just för att vi diskuterade varför jag får så många punkteringar. Min stora rumpa som dunsar för mycket?

De kunde inte lova att jag skulle få den i dag men jag tänkte nästan att jag skulle få det så jag tog mig en promenad som blev 2 timmar. Det var ändå försent för grappling och gymmet stängde kl 16.
Pling så fick jag ett sms om att cykeln var färdig så jag studsade dit.
De bjöd på arbetet och jag betalade bara slangen tack vare att "ja vi känner ju igen din cykel"..
Kunde heller inte hitta felet till punkteringen vilket inte var så positivt enligt de själva.

Men jag är glad.

Sol i sikte. Stay tuned. Ha en fin kväll rara.

Drömdejt på gymmet.

Klart man måste gå till gymmet om det är sista dagen på kortet. Var inte så övertygad ändå när jag satt och funderade högt bland kollegor. Min rehab ska inte köras varje dag och ska jag träna ben på gymmet när man kan springa ute?
Eftermiddagen rusades igenom och plötsligt började det spikregna en halvtimme senare än vad jag tänkt gå. Det innebar att jag fick bita i det äpplet, men jag njöt av att cykla i pölar och spöregn.

Plötsligt fann jag mig själv parkerandes cykeln utanför gymmet. Jag var totalt genomblöt och var kanske inte den sötaste i kvarteret. Ägaren skrockade när jag kom in och jag sa bara hurtigt att jag skulle byta kläder och sen se till att hålla ångan uppe.

Kändes väldigt tomt i lokalerna men jag kunde skönja prat i alla fall. I omklädningsrummet var det dock tomt. Gick in på toan. Tänkte byta kläder inifrån och ut. Trosorna jag hade haft på mig åkte iväg och stannade precis så de skymtar fram på andra sidan. Jag fixerar blicken vid dem samtidigt som jag fortsätter byta om. Jag hör dörren öppnas och tänker direkt att jag skulle ha dragit åt mig trosorna men försent. Plötsligt åker de iväg och jag blir iskall. Hallå, mina trosor!
Jag säger dock ingenting och jag tänker att jag ska behålla lugnet. Tänker att på jobbet har en ögonpenna och en strumpa försvunnit från mig. Plus att en geting plötsligt låg död vid mina fötter en dag.

När jag klätt om så öppnar jag långsamt dörren, spänd på vad jag kommer se. Tyst har det varit och för en sekund tänker jag att det är ägaren som börjat städa.
Där på bänken sitter den absolut sexigaste snubben på hela gymmet, alla kategorier. Han snurrar på min trosa och ler nöjt.
Det här låter ju så himla skumt alltså men man kan ju inte alltid minnas exakt vad som händer och sägs när såna här saker händer. Jag menar har det egentligen hänt?
Jag vet bara att jag lite larvigt försöker ta trosorna och då hamnar jag över honom så han enkelt eller i alla fall på något sätt får tag i mig med sina fantastiskt manliga händer. De landar på precis rätt ställe på höfterna och han drar mig grensle över sig. Han sätter mig grensle över sig med sina händer på mina höfter, det är det sexigaste jag vet alltså!!
Jag trycker mig mot honom automatiskt och våra ögon möts. Under dessa hundradelar registrerar vår hjärna, våra ögon och alla andra sinnen hur vi söker svaret på denna kåthet, denna magnetiska samhörighet och telepatiska övertygelse.

Det jag menar är att vi har tittat på varandra förr. Men alltid professionellt som det heter. Pratat några ord och skrattat några vändor.

Och som jag har tänkt på hans läppar. De där mjuka läpparna som formar ord jag gillar - hur kysser de? Nu är de mindre än åtta cm från mig och jag kommer på mig själv att fukta mina läppar medan min blick har fastnat. "Kom" säger läpparna innan jag hinner med. Bastun? Mr tar mig i handen och strax är vi utanför omklädningsrummet. Han tar mig till kampsportrummet . Tar mig om axlarna och lägger mig ned på mattan utan att tappa ögonkontakt. Jag vill svimma. Kan inte hålla fokus längre utan bryter ögonkontakten - då känner jag snabbt en hand om min haka som vrider mig mot honom och hans läppar. Äntligen! Och helt insane.


jaja det kunde ju ha hänt. Men jag drog faktiskt inte till gymmet. Jag får helt enkelt skylla mig själv.

Gym, inte gym, gym, inte gym

Kom in rätt avklädd och lätt svettig på videobutiken (träningskläder). Tog lite snarra och förhörde mig om senaste filmerna. Ärligt talat var jag inte i filmmood men ville inte det skulle vara uppenbart att jag bara gått in där för godisets skull. Jag är hopplös!! Tjejen som väl känner igen mig frågar om jag varit på något "boot camp" på sistone. Jag förstår att hon menar typ tuff träning och jag berättar om Multibanan och att jag kanske ska testa Wrestling med "Lynx" på lördag. "Håller hon på med sånt, hon som är så liten". Eh är Lynx liten...tänka tänka? "Du kommer ju mosa henne på en gång" säger videobruden övertygat. Plötsligt sväller hela bilden av mig själv igen och jag ser liksom hur andra ser mig som en gorilla eller liknande där jag går fram över golven. En Thomas Johansson i kortare och kvinnligare upplaga.

Kanske ska jag tala om att jag var på gymmet i dag. Det var trångt, luktade svett och knappast andningsvänligt överhuvudtaget. Ingen hade så färglada brallor som jag. När folk hälsade på varandra så gav de bara varandra en halv blick, den andra var i spegeln. Ja jag tittar också på mig själv när jag lyfter vikter för om jag börjar titta på någon annan så tappar jag direkt fokus. Men om man går runt i lokalen så behöver man ju inte vrida nacken av sig för att kolla in om senaste pumpen gjort sitt? Och som sagt, ännu värre när man står och pratar med någon annan??

Jag vill inte prata skit om gymmet. Jag tycker trots allt att det är en bra stämning, fin känsla och ägaren har visat sin goda vilja tillräckligt för att övertyga mig om att det finns gym och gym. Men jag tänkte allt i dag att det är ändå, som det är. Jag märker ju att jag själv blir iakttagen (tänker närmast på andra tjejer) och antingen tycker de jag är fet, stark eller undrar vad jag håller på med. Ok, fine - jag håller in magen som vanligt och sneglar fortfarande på andra för att klura ut om jag gör rätt.
Men även där är det bara att inse att det finns 100 olika övningar och lika många sätt att utöva dem.

Kortet går dock ut på lördag. Should I stay or should I go now? Borde inte mina armar, axlar vara grymt starka och snygga vid det här laget? Kommer jag brotta ned Lynx på lördag?

De där små sakerna

I går var jag på landet. På vägen ut hade vi en gigantisk hel regnbåge i dubbla färger framför oss där vi såg slutet! Jajamänsan, slutet på regnbågen var i ett buskage närmast vägen..men när vi kom närmare så tji fick vi - skatten var borta!
Det var härligt med hästgnägg skog och jättegrönska (ja som när man inte klipper gräset) men alla sniglar kan man ju vara utan.

Och nyss när jag skulle springa mellan husen här vid jobbet så var jag tvungen att raskt sätta mig ned. Två gigantiska skogsharar slogs 10 meter ifrån mig på den lilla gräsplätten på vår gård. De slogs så som det sägs att tjejer slår. Daskade mot varandra med handflatorna/tassarna/frambenen. Vilket skådespel. Enligt uppgift fanns en tredje part med i spelet, en förmodad hona. Oh so I wish.

Och fint väder är det ju i dag. Och jag fick avocado på mina vita brallor. Och den 14 åriga receptionisten "äääälskar (el sa hon diggar) min outfit i dag". Då måste man ju bara ha lyckats.

Tänk till grabbar!

For your record så blir det ingen hotellnatt. Om ni inte redan förstod det av mitt tidigare inlägg. Ännu roligare blev allt när han berättade att han skulle bo ute vid Arlanda.

Min åsikt är att om han nu så gärna vill träffa mig så är det han som ska anstränga sig. Man bönar väl inte och ber för att sedan utgå ifrån att jag ska göra mig ett besvär för att komma. Ja men ärligt klart det är mer besvär att ta sig till Arlanda än att bara ta sig till city för ett glas eller liknande.

Kanske låter jag dryg. Inte alls inte alls. Men jag kräver lite finess när det kommer till sådana saker. Ungefär som att någon bjuder ut dig på middag men sedan vill att du ska betala.

Multibanan - check!

Gårdagen var ett enda väder-mischmasch. Ja har inte hela sommaren varit det - överallt mer eller mindre? Peppar peppar jag tar i trä att jag hittills inte haft regn över mig när jag cyklat, vare sig till eller från jobbet. Men allt däremellan.Tur att jag har kläder så jag fyller en garderob på jobbet. Jag fattar ingenting - det har varit massa åska trots att det varit rätt kallt i luften, hagel på många håll - våra skådisar vittnar om hur regnet slagit så hårt att de trott deras bilar ska få bucklor, jag har sett bilder på frost på altaner? Helskumt juh.

Så i går när det fullkomligt smattrade så tänkte man ju. Ja inte så långt att jag tänkte banga iaf. Men Poff så var vädergudarna lena och vi fick fint väder lagom till vår utfärd.

Kort sagt så är Multibanan skapad av två killar som började med att lägga ut en bana i skogen för träning. De drog dit polare och mun mot mun metoden innebar att det spridit sig så till vida att de numer både har en fejsbooksida som hemsida. Man betalar 40 bagis ned i en låda i bagageluckan och sedan är det bara att formatera sig i grupper om 2-4 st. Man kan byta sinsemellan och under tiden om man känner att man är stark eller svag, långsam eller snabb. Skönt. Det är avslappnat skogsmullestämning.

Första varvet körde vi med en av de som drar i detta. Det var ju jättebra då vi annars antagligen hade sprungit fel alternativt fått hänga (läs vänta) på en annan grupp. Banan var i skogen förstås och man började med en liten springtur, burpees, bildäck (eh traktordäck 210 kg), upp för sandbacke, ned för sandbacke, springa baklänges upp för annan sandbacke, bulgarian sandbags, chins, brantaste sandbacken med stödrep, spring i skogen, simning/utfall, spring, armhävningar och upphopp med kettlebells. Det var ett varv av tre.

Jag kände mig stark och hade absolut kunnat köra ett varv till minst. Så är det ju när man inte kört på ett tag. Skönt att få använda benen (!!) då jag tycker jag harvat överkroppsrehab ett bra tag nu.
Victor stukade oturligt nog sin fot och fick bryta andra varvet för att snabbt få foten lindad, det trista i kråksången och sådant som är lätt när det är blött och slirigt i marken. Men han är stark och repar sig nog snabbt.

Absolut något som kan vara kul att göra igen, gärna med ett större kompisgäng så man kan hetsa lite ;)

Så sugen!

Jag har inte tid att skriva nu.  Men jag kan knappt bärga mig. I kväll ska jag testa något som heter Multibanan: www.multibanan.se och trots att jag egentligen inte är 100 - har någon slags någonting i kroppen då nacken känns lite stel och tryck mot bihålorna. Känner jag efter ordentligt så är det nåt i öronen också. Men jag har ingen feber, inte snuvig, inte ont i halsen och trappstegen upp till kontoret känns lätta så jag går efter det.

Jag vill alltså bara dela med mig av känslan som jag har nu. Jag vill ta ut mig, skratta, kämpa. Jag saknar NMT (www.nordicmilitarytraining.se) som jag bestämt mig ta lite paus ifrån då jag har problem med både axel och muskelfäste vid knät. Men någon gång då och då måste jag ju få utlopp för det jag tycker är så kul. Träna Outdoor.

Nu kör vi!

Våga lyckas?

För några veckor sedan tittade en kraftfull man mig stint i ögonen och sa "Du vågar inte lyckas". Jag vände och vred på begreppet inombords men kände ändå direkt att det låg något i det. Hur kunde en person jag aldrig träffat tidigare se det bara genom att prata med mig knappt en timme.

Jag beundrar alla som bestämmer sig för något och sedan gör det. Jag vet inte hur mycket jag bestämmer mig för dagligen men det är ingen idé. Om jag bestämmer mig för att inte äta bröd så kan du vara säker på att jag nästa dag köper två olika sorters bröd och att jag samma kväll innan ätit upp allt bröd som fanns i huset. Om jag bestämmer mig för att inte äta smågodis så kan jag säkert sträcka mig så långt som att inte köpa just smågodis men då går jag och köper konstiga färdigpåsar som jag normalt inte köper, för det är ju inte smågodis. Ska jag inte äta choklad bakar jag en kladdkaka. Ja ni fattar.

Just det skapar nästan en ätstörning hos mig. Det är ju helt sjukt. Men om jag skiter i allt så reglerar jag det bra. För ska jag säga en sak, jag är egentligen inget sockerfreak. Fikabröd är inget jag går och längtar efter, godis kan jag vara utan om jag inte fått för mig att äta det eftersom jag förknippar det med kreativt arbete..well - och snacks och sånt - ja till vin eller öl är det gott så håller jag ifrån mig det så funkar det också. Bröd och ost har dock varit mina stora akilleshälar, bröd gör mig svullen om magen så det borde egentligen räcka som motivation men säg det som är bra med godis så förstår ni det där med orsak och verkan.

Samma med träningsprogram. Hur många ggr har jag inte sneglat på träningstidningarnas 2 veckor till superformen, platt mage på 8 dagar, bli en elitgymnast på 5 timmar. Men jag kan inte. Då tränar jag ingenting eller vänder hem efter 4 km. Och sätter mig framför en film med en chipspåse.

Jag börjar förstå starkt att jag inte vågar lyckas. Han har rätt.
Det snackas jämt om att man ska våga misslyckas men vet ni det är jag bra på! Jag kan bjuda på mina tillkortakommanden och till och med skratta högst av oss alla åt dem. Aj aj inte ska någon ens kunna tro eller misstänka att jag är pretentiös och tar mig själv på allvar - för det är fult (om jag gör det, andra som tar sig själva på allvar beundrar jag ju).

Nej jag äter mina mackor, godis och chipspåsar och tränar med en klackspark- och dagen innan loppet en gigantisk pastamiddag, dricker för lite och går och lägger mig för sent. Jag snoozar för länge, äter för mycket frukost och hinner inte gå på toaletten. Jag har inte gjort i ordning kläderna så har jag otur hittar jag inte ens min sportbh eller två lika strumpor. Jag vet inte vart jag ska så till slut blir det taxi och jag får springa till start. Känner ni igen mig?

Kanske gick det bra ändå? Men förstå mig om jag inte känner mig nöjd. Jag är fan så rädd för att våga lyckas!

Hoppas du tar dig själv på allvar. Because u r worth it.