Välkommen!

NYSTART!

söndag, september 22

I svaghetens tecken.

Har ju inte varit så pigg i helgen. Lite ironiskt så var det väl så att jag hade lite för bra och positiv energi under halva fredagen som i sin tur överladdade mig så jag pös ihop under eftermiddagen. Lördagen blev en hemmadag, det otroligt fina vädret till trots. Eller ja här gällde också bara halva lördagen - ingen morgonträning alltså - det blev melodikrysset med kära mamma och sen bara typ laga mat, röja lite samtidigt som jag tittade på filmen Jakten med Mads Mikkelsen. Jag kände inte för att gå iväg på party men jag kände ändå att jag inte ville missa det, det var ju med mina kollegor från Rosa Skrot!
Camilla pratar öl.
Som tur är så piggnade jag på mig och en given sak är ju alltid att duscha och sminka sig lite, det hjälper till oerhört mycket. Rosa Skrots VD Camilla hade bjudit hem oss till sitt hem med det fantastiska uterummet som ni kan se en glimt ifrån här på bilden. Såg just att en kollega hade fyllt sin blogg med andra fina bilder från goda maten, tilltugg, ölprovningen, stämningsljus etc men jag tänkte faktiskt aldrig så långt *skärpning.

Det var hur som helst en mycket trevlig afton och jag som nästan jämt väljer bort fester inser ju att det finns en viss poäng och behållning av att faktiskt komma sig iväg! Det här gänget kännetecknas ju av den gemensamma nämnaren träning och därför var det extra roligt och välbehövligt tror jag att ses under andra former (och kläder inte minst ;)).

När jag kom hem såg jag klart filmen Jakten som jag gärna rekommenderar, inte bara för att Mads är snygg, sinnlig och närvarande och man gärna drömmer lite om honom efteråt - utan också för att han är en fantastisk skådespelare och att filmen trots sin obehagliga handling egentligen, var bra!

I dag söndag har jag hunnit träna tjejerna, gått en promenad till Liljeholmen men är nu ganska sänkt igen. Frusen inte minst. Jag ska satsa på att ta ett bad och visualisera veckan vi har framför oss.

Sen har jag saknat brorsan oerhört mycket de här dagarna. Trots att jag ändå försöker att inte fastna i det så är tomrummet påtagligt stort.