Det är inte självklart att tycka att det är bra med ett nytt år. Jag har dock inte tid att utveckla det nu så jag får be om att återkomma till det.
Jag har det bra i Luleå. Bygger snötunnlar med barnen, åker skidor, blir uppvaktad av 25-30 åringar och varför det är kul ber jag också om att få återkomma till. Att det tillhör tidens tand kanske är en annan förklaring.
Ja, annars bastar jag, kör lite gymträning, umgås med familj och någon vän iaf. Det är mycket man vill hinna med men som aldrig blir av dessvärre. Bäst känns ändå att vara med familjen.
Hittills har jag nästan försökt undvika allt som har med Thomas att göra. Fick ett jättefint foto av syrran på honom, en jobbarkompis till honom kom förbi med ett mkt snyggt foto men jag har som sagt svårt att titta på dem. Jag faller i gråt så fort jag pratar om honom. Men som sagt, föräldrarna vill ändå att jag går igenom vissa saker som Thomas sambo lämnade när hon flyttade. Jag blir dock bara ledsen och besviken att det finns inslag av girighet när det gäller den saken. Allt som hon tyckte var "skräp" har hon bekvämt lämnat till oss att sortera?
Själv tyckte vi alla att vi verkligen har ställt upp och gjort allt för att underlätta för henne men jaja. Man vet inte allt. Och jag vill inte vara orättvis. Och hon har det inte lätt hon heller.
Thomas flygarkompis ska jag dock försöka hinna träffa. Skulle kännas.."bra." Eller så vill jag spara det tills vi verkligen har tid att snacka ett längre tag. Tid? När kommer den där dagen då man har tid, tar sig tid? Ni vet hur det är. Jobbiga saker skjuter man gärna upp dessutom.
Skriva var en annan sak jag veeeerkligen skulle ha tid att göra häruppe. Jo tjena.
Jag har träningsvärk av både det ena och andra iaf. Det är väl kanske det mest positiva. Eller, nä, att vara med familjen - umgås med barnen på ledig tid, är bäst.
Hoppas ni har det bra därute. Att året börjat bra. God fortsättning.
