Hälseneinflammation

Fick chans att prata med en naprapat i dag och av mina symtom att döma så har jag det som kallas, lite felaktigt, för hälseneinflammation. Han frågade om höger var svullen också men det har jag inte kollat. Men jag har ont och är stel på morgonen, har ont när jag sätter på mig skor med högt valv där bak som trycker mot hälsenan, jag har ont när jag går och börjar springa men sen klingar det av, inte helt försvinner men så gott som. Jag har ont om jag klämmer om senan och då pulserar det en stund efteråt.

Nu har jag googlat också och finner samstämmiga uppgifter/råd om att just tåhävningar är the shit. Naprapaten här på idrottskliniken (AIK fotbollslags naprapat) menade att jag inte skulle stå på något trappsteg el likn som det står i alla trådar utan på golvet. Hm, vem ska jag tro på.
3 x 15 2 ggr per dag, både raka och böjda ben i ca 12 veckor. Inte vila hälsenan den ska belastas för att läka.
Sen om man ska springa eller bara gå verkar vara något man själv får känna efter. Ingen hög fart är samstämmigt samt helst inte terräng heller.
Tåhävningar verkar inte vara något man kan göra i förebyggande syfte heller om man ska tro trådarna men om man väl fått problem så kan man lika gärna fortsätta och för vissa tar det så lång tid som ett halvår att bli bra.

Nu är jag ju 100 på att det här är en överbelastning. Jag har starka breda senor..men jag har sprungit för långt i mina nya barfotadojjer punkt. Men så blev det bara just för att jag blev så överraskad av att jag ville springa för en gångs skull.

Jag är dock inte sur, förbannad, frustrerad som man kan tycka, när jag just hade kommit igång (kanske). Nä, jag känner faktiskt helt andra saker (tror jag).

Vilken insats jag gjorde i dag då. Stack iväg på gemensam Lucialöp med många andra okända människor - jag klädde ut mig dessutom!! Not my kind of bag liksom. Kände mig urfånig i min luciahybridutstyrsel but I did it. Och visade barnen sen för jag märker att jag influerat dem att inte vilja spexa med utklädnad.

När ordet sprider sig.

Fick ytterligare en förfrågan i dag. Två förresten. Men den ena är liksom inkörd så det pirrade inte lika högt. Jag ska hålla i ett pass för upp till 70 pers på en inspirationsdag i februari. Bra! Kul! Jag hoppas vissa omständigheter har ordnat upp sig till dess, jag tänker så iaf.

Ja, annars är jag i ett konstigt mood. Jag tror man kan jämföra det med någon som kör en detoxkur. Det rusar runt en massa slaggprodukter i kroppen och ibland mår jag riktigt bra och ibland saggar det till sig. Och det går inte att påverka så mycket utan det bästa är att acceptera det tror jag.

Kanske är det också så att jag är lite förbryllad över hur skönt det har varit att springa de här gångerna jag gjort det. Lite helande känsla, el ja förlösande då. Nåt. Jag har inte haft den känslan på 1,5 år.

Känslor ja. Det är väl den största komponenten som skiljer oss ifrån djurvärlden men jaja jag påstår inte att de inte har känslor men ni fattar. Känslor rusar, ser det bara på mina barn. Och mycket känslor tar mycket energi - oavsett vilka känslor det är. Fan att man ska vara sån känslomänska ;). Eller ja om det visade sig på vågen hade man ju kunnat se några fördelar. Skojar. Men jag är verkligen en känslomänniska. När jag tycker om så vill jag omfamna precis alla. Eller nja men typ alla mina vänner på fejjan säger vi. Alla är ju unika i min värld på sitt sätt och finns där av en anledning. Eller ja vänta nu kanske inte alla. Men ni fattar. Och ett enda litet pytteord kan göra mig upprörd ledsen el arg om jag är på det humöret.

Hälsenan protesterar.

Bildförsök 1 - mina andetag kom i vägen..

När jag äntligen kommit mig ut ett par gånger så har jag uppmärksammat hur stel jag är i hälsenorna framförallt höger. Det är värst inledningsvis och jag kan fortsätta springa men frågan är hur jag ska hantera det nu. Trist när jag ändå funnit någon slags glädje med att springa, kanske mer att komma ut i naturen än just att jag springer och faktiskt det klyschiga "rensa tankarna."

Bildförsök 2 - inte så dumma hoods jag springer i

Jag är rätt säker på att det beror på att jag sprungit lite för långt i mina Inov-8 200 g. Dock har jag väl tänkt att mina fötter, ligament, senor etc redan skulle ha varit inkörda för barfotaskor då Merrell skorna i stort sett aldrig gett mig några problem, inte ens inledningsvis. Å andra sidan gick jag med dem hela förra hösten då jag inte hade motivation till att träna.

Dessutom har jag inte cyklat denna höst i den utsträckning jag förr gjorde. Så parallellt med barfotaskor har det blivit rätt mycket högklackat - de kontrasterna är inte så kompatibla.

Jag är inte så planerande av mig (därför ingen bra triathlet) så pannlampan var urladdad och jag hade väl inte torkat av pulsbandet ordentligt så enheterna hoppade fram och tillbaka på pulsklockan. Det kan vara en insats bara att kunna slappna av och springa trots att man inte vet hur långt osv.

Min syster ska på långresa och det gör hon alldeles rätt i men visst är jag orolig. Samtalet gled förstås också in på alla känslor vi har kring vad som hände på dagen T (T som i Thomas och Tragedi). Vi inom familjen räknar ju tiden som före och efter den numer. Tyvärr (ännu ett T). Finns mkt ilska kvar mot vissa personer och saker. Säkert onödigt och energikrävande men att förlåta är nog ett för stort steg ännu. Speciellt när personer försöker komma undan, skylla ifrån, fega. När folk lägger sig platt har man lättare att vara generös, inte sant.

En av Thomas bästa vänner hörde av sig sent på födelsedagen. Han ville gärna träffa mig när jag kommer upp nästa gång. Jag kunde läsa mig till hans saknad och den värmer förstås även om det också smärtar. De umgicks inte så mkt på fritiden, spec kanske då han har typ 4-5 barn minns inte riktigt utan de var team på arbetet. Piff och puff. Knoll och Tott. Jag är ändå glad att han vänder sig till mig nu så att säga. Det säger lite.

Om du frågar mig, jag förstår det fortfarande inte och jag får ett sug i magen och själen varje gång tanken berättar det för mig. Eller ögonen glider mot hans foto. Jag och syrran pratar om det.

Födelsedag

Jag sov inte mycket förra natten. Något pågick i min kropp och föregicks av en ledsen kväll skall erkännas. Så mycket saknad.

Därför var det borta i morse och jag kunde uppriktigt uppskatta barnens stökande i köket och fasta förbjudande av mig att komma in dit. Haha, plötsligt hör jag "det där fixar jag" och sen plockades dammsugaren fram och kördes några sekunder.
Jag fick en mastodontfrukost där barnen liksom gått all in och fixat allt möjligt jag skulle kunna ta till frukost.
Till och med i Melodikrysset fick jag mig ett grattis i lodrät 5 om jag minns rätt :).

Den frukosten stod jag mig på i fyra timmar och en löptur. Inte dumt. Kände mig lätt i fötterna och stark i benen överraskande nog (kanske frukosten ändå :)) och sprang förbi Asicsbutiken och anmälde mig för en utlottning av skor. Som om man vinner.. haha.. men då hade jag ett mål med löpturen.

Att jag har vänner som ville få ut mig på julfest och/eller dans uppskattar jag och lägger mkt värde på, så pass att jag tror att det var därför jag var så tillfreds med att välja att inte göra något alls. Barnen ville äta tacos och vi fixade tillbehör och matlagning tillsammans, vi tände massa ljus och hade så himla mysigt. Sen att Simon i all välmening tänt ljus precis under en tavelram som inte är lika vit och symmetrisk/obränd längre..det är sånt som tillhör.

Ja..lite för mycket kolhydrater/stärkelse och Camilla tuppar. Ja jag kunde inte hålla ögonen öppna där ett tag. Kanske också förstås för att jag inte sovit mycket och att det tog ett tag innan jag fick mat i mig efter löpturen. Vaknar av att jag får fötter och vader insmorda med kall salva haha.

Jag pallade inte att svara i telefon, sms eller titta på fejsbook under dagen. Jag blir glad och rörd, verkligen och inget jag vill vara utan men jag ville ha dagen lite för mig själv om ni förstår. Inte säker alltså på hur jag skulle reagera om jag läser eller pratar med någon och inte har kontroll över vad som sägs och känns.
Jag såg dock lite på fejjan nu men jag tar det i morgon. Jag är riktigt rörd och får lust att fixa en 40 års fest för alla. Alla. 40 ja för att då var allt som vanligt. Jag vill svara upp mot allt fint.

Ett nytt år nu.