TV3:s nya träningsprogram - hjälp!

Det är bra att sprida träningsevangeliet, absolut speciellt med tanke på att det endast är några ynka procent här i landet som når upp till den nivå av aktivitet som vi måste uppnå för att inte nå failstrecket för att vara hälsosamma. Ja så illa är det tydligen (jag var på föreläsning på GIH på fm i dag).

TV3 har en ny träningsserie, har inte fattat om den bara kommer visas på webben eller om den är på teve, jag såg den nyss på play iaf. Tidigare har TV3 haft Blossom, Martin Lidberg, Anders Lidstam och Erika Goldbaum el nej, vad heter hon? Iaf de har haft olika program i syfte att få folk i form. Nu är det Ida Warg, en tämligen okänd människa tippar jag, om man inte följer träningsbloggar t ex. Hon ska nu få andra bloggare i form, rättare sagt modebloggare (gäsp). Ok, det blir nån slags Vecko Revyn då alltså med fnisser, klädsnack, fåfänga och träning?
Endast 12 min lång kanske säger nåt om formatet, att det är gjort för webben men skit samma. Tjejerna bedyrar att de inte är i form (nä men en av dem har varit adidas ansikte för 10k träningsgrupp inför Lidingöloppet) och Ida ska testa deras nivå. Där, tror jag inte mina ögon. Hon testar dem i jägarvila, situps och plankan vad jag kan se.
Så mkt som jag lärt mig om träning så har jag lärt mig att situps och plankan inte är så bra magövningar. Den första belastar ländryggen för mycket och vill man ha en smal profil så är inte situps bra då de allra flesta jobbar med ytliga magmusklerna och därigenom endast skapar bulligt intryck. Plankan är en statisk övning som kan vara bra att kunna hålla i ca 2 min men efter det har du föga användning för den statiska färdigheten - sällan vi står stilla va?
Jag baxnar, Ida borde veta bättre. Och även om det är tjejerna som vill ha rekord i dessa övningar så än bättre om Ida då kunde berätta för dessa tjejer att de tänker fel. Åsså skulle hon se till att de fick väcka liv och lära sig från grunden hur man jobbar med de inre magmusklerna.

Ok, jag får återkomma om GIHs föreläsning. Det var inget revolutionerande utan mer sätter fingret på ngt som man kanske redan visste eller anade, men inget fel med det. Ska på nån slags föreläsning el workshop imorrn med. God natt!

Jo det jag eg ville ha sagt angående TV3 är ju att det är bra. Tanken alltså men inte just den här idén. Visst det är nog en annan målgrupp, yngre fashionistas, bloggisar osv - ok men kvalitén på vad som sänds ut el sägs borde inte vara sämre än om målgruppen är en annan. Men visst, jag ska inte ropa hej det kanske blir bättre, om jag kan förbise det där med dåliga övningar..

Haha hittade bästa inlägget om detta program, läs och njut, :D

MBG.

Jag har haft deadline i en vecka nu och samtalet med redaktören skulle jag ha haft senast i onsdags. Då fattar ni att jag inte borde skriva här. Tro det eller ej, samtidigt så jobbar hjärnan med att fokusera inför det jag måste prestera. Och det på ganska kort tid. Om några timmar ska jag få en naprapatbehandling. Har eg inte reagerat på något själv men fick höra i onsdags att jag såg lite sned ut i ryggen, inte mycket men tillräckligt för att inte vara bra.
Imponerad över att det finns dem som ser sånt. Och i morse kände jag faktiskt av det. Det drar lite i "falska ischias" stråket. Så det blir nog bra.

Värre är kanske min vänstra underarm nu. Jag överbelastade den vid onsdagens rörelseträning trots att jag kände att den blev stum (lite svag efter Krav Maga antar jag) och i går kunde jag inte lyfta en stekpanna, inte ens en papperskasse, tung visserligen, upp i kofferten. Sånt gillar jag inte. Och när jag säger det så känner jag också att jag är stel hela vänster nacke. En kompensation på nåt sätt. Jaja, bra att jag får hjälp då. Jag får hjälpen gratis. MBG! (Man blir glad).

För ett par år sedan flyttade en Birgitta ut här från huset. Vi sprang till varandra titt som tätt, lånade grejer av varandra osv. Nu har jag fått en ny Birgitta. Ja hon har funnits i huset några år förvisso men vi har inte haft kontakt. Hon går dock på samma Mindfulnesskurs som jag. Snacka om pinsamt när jag inte kände igen henne, från huset, första gången. Satt febrilt och tänkte om hon jobbade i någon affär, var lärare ell liknande. Åsså bor hon i samma hus. Jag är inte frisk.
I går ringde hon på dörren. Hade varit på Trädgårdsmässan och köpt 3 blommor åt mig. MBG.

Så i kväll ska också dottern och hennes bästis ha kalas. De har köpt samma slags kläder, suck, har fixat låtlista på Spotify, de ska hem till oss och sminka sig och locka håret innan..de är 10. Vi vuxna ska stå ute och grilla hamburgare åt dem - sånt gillar jag iof.

Ang bekräftelsemania och sociala debatter.

Häromdagen la fina Madelinn ut ett blogginlägg som formligen exploderade i massa delningar samt egna blogginlägg i samma ämne.
Madelinn har helt rätt. Även Anna Karin och de andra som skrivit och finns länkade i Anna Karins inlägg.

Men svårt att komma åt misstänker jag ändå. Lite som att de med pengar säger att pengar inte betyder något, eller? Jag menar Madelinn och många andra fitnessbrudar har en kropp som många dreglar över. Tjejer mest misstänker jag. Fortfarande är det så att många killar gärna vill ha lite former på en tjej och oftast inget sexpack (fast jag hoppas att killar gillar sina/oss tjejer oavsett om de/vi vill ha sexpack eller inte, hur vi är formade, stöpta osv).
Anna Karin och de andra tjejerna är också instruktörer och rör sig i en värld där de hela tiden jämförs med andra, rätt stor missunnsamhet i branschen trots att det skapas många nätverk, event och umgänge.

Vill man t ex gå till en PT som inte ser vältränad ut?

Och vad gäller killar. En del pumpar och pumpar och blir som SvampBob. Själva tycker de det är skitsnyggt, andra killar avundas medan många av oss tjejer tycker det är lite läskigt med såna kroppar. Alltså, många gånger har vi själva ideal som vi kämpar med att nå som andra ser förbi. Det är ju ändå inte det som är viktigt. Och vad är hållbart i längden? Många skulle tjäna på att personlighetsutvecklas säger jag. Men en snygg kropp till charmiga ögon och djup, insikt och intelligens - ja suck inte lätt det här.

Som sagt, gränserna är hårfina. En del inspireras verkligen av snygga kroppar medan andra bara slår huvudet blodigt i väggen och mår dåligt av sånt. Och lätt för de som har de där åtråvärda kropparna och framförallt vet hur man ska nå dit - att säga att vi andra ska sluta tråna efter tonade muskler, vi ska bara vara glaaaada när vi dansar zumba eller springer ett varv i skogen. Ni fattar.

Det var faktiskt inte länge sedan en tjej som enligt utsago har Sveriges populäraste träningsblogg, skrev något liknande. Hon fick massor av bra kritik men också massor av dålig. Hur kunde hon skriva så men själv flasha sig på framsidan med bar mage. Och så vidare.

Det är inte konstigt att de inom tränings- och idrottsvärlden har en stor andel ätstörningar och "missbruk". Mycket mer än vad du eller jag kan tro ens i vår vildaste. Även friskvårdskonsulenter, elitidrottare och de som så sunt ler mot oss i tidningar och teve. Yes de är fast i osunt leverne men kanske inte så som du eller jag. De är också fast i bekräftelsegarnet, tävlingsinstinkten som driver de att "lyckas" med sin kropp, sina resultat - på bekostnad - många drivs av sina tränare och inte minst alla våra barn och ungdomar utsätts nog för mer krav än vad som är bra.

Men, jag står bakom varje försök till att lyfta frågan varför vi tycker det är så viktigt med just sexpacket, sätta ut bilder el statusar för likes, selfies till höger och vänster. Alltså på riktigt fundera på varför. Vad är det som fattas oss i vårt "verkliga" liv? Eller är sociala medier vårt verkliga liv numer. Eller vi har två liv som vi växlar mellan? Vad  hände från att vi inte hade internet och mobiler till nu?

Och är det snygg kropp som räknas som lyckat numer framför allt annat? 

Vad hände med att vara medveten om vad som är hälsosamt men tillåta sig vara mänsklig och "fejla" - nej inte fejla, leva..? Att träna för att man älskar det, gör kroppen en tjänst, vill vara rörlig ett längre tag, hitta nya sociala sammanhang? Jag tycker det räcker så gott så.
Ändå kan jag heller inte undgå att titta på mig själv och fundera på om jag nånsin kommer bli av med allt flufffluff, hur bra än kroppen fungerar.

Holistic tänk.

Ibland ser man bara gravidmagar ute på stan. Oftast de som själva tänker i de banorna eller är gravida själva, bebisbubblan.
Jag tycker det är jättemycket om folk som förlorat sina nära och kära. Litteratur, skriver sånger, är med i teve, idrottsstjärnor.

När jag började träna så ramlade jag i vägen för min första PT. Han hette Fredrik Sjölander och är i dag fystränare för AIK hockeylag tror jag. Han var utbildad på STAC i Ronneby och där utbildar de holistiskt. Det vill säga att man blir skannad i både rörelsemönster, hinder, svaga och starka länkar.
Stackars Fredrik, så ambitiös och jag lessnade. Jo, jag lessnade med dessa basövningar som han hade sett att jag behövde.
Tänk! om jag hade hållit fast vid honom då hade jag varit uberstark i dag. Inifrån och ut, nerifrån och upp.
Många andra PT:s har passerat mig och alla har varit fullt kompetenta utom en skulle jag vilja påstå och det var tevestjärnan. Just nu är ekonomin ett hinder för mig och det finns framförallt en PT jag gärna skulle gå till, nej två åsså den här tredje haha.

Nåväl, holistisk innebär ju också rörlighet. Och det kommer rätt stort nu skulle jag vilja påstå. Vi har ju yoga först och främst som har hur många inriktningar som helst. Men från det så kommer många andra rörlighets/flow allt vad det nu vill kallas för. Det poppar upp work-shops, företag med inriktning rörlighet osv osv.

Jag som har inflexibilitet i höger axel, muskelbristning i vänster säte och en kanske nästan bra hälsena menmåstehållakollpådenhögra - har ju insett att jag måste rätta till dessa ojämnheter och även ge förutsättningar till att hålla framöver så jag har börjat läsa om rörlighet och försöööker få mig själv att göra lite enkla men för mig svåra övningar då och då.

Lätt för många att gå till gymmet och leverera tunga vikter. Eller köra en klass och känna sig nöjd. Men att bli synad i en klassisk Drakenposition och inse att man inte alls står rakt, att inse att man inte kopplar på sina inre magmuskler eller för den delen sätet - det är knock knock. Och jag tycker det är viktigt att få en insikt i mig själv och mina rörelsemönster, begränsningar osv, det tar tid men kan få gå hand i hand med min övriga rehabilitering av kropp och knopp.

Vad jag vill säga är, underskatta inte basträning. Rörlighet är funktion förr eller senare. Har du koll på/ om du kopplar på dina inre magmuskler samt säte? Många gånger tar bak eller framsida lår över sätets jobb. Och sätet samarbetar med core. Just sayin.

Svåra sorgen.

I lördags fanns ingen chans el tid att snöa in i andra tankar än vad jag gjorde just där och då. Å sen var jag ju så trött. Bra på ett sätt - det funkar alltså att luras med fysisk utmaning.

Varje gång jag går till terapeuten tänker jag att "i dag har jag inget att säga", "jag kommer inte bli ledsen." Slutar alltid med att jag är ledsen och att jag pratar. I dag tog dock orden slut innan timmen gjorde det. Jag var så krampaktigt ledsen så jag hade syrebrist och kraschade.

Jag vill inte säga mer än så. Skulle på ett sätt inget hellre vilja delge hur man kan må och tänka och känna men samtidigt är det liksom min sorg nu - alltså så svårt att förklara, hur ska jag ens tro att ni vill höra eller kan förstå. Jag har ingen tilltro till nåt av det. Men no fense! Jag kan trösta er med att jag hade inte heller förstått om jag inte drabbats av det själv.

Kan ni förstå att man inte vill öppna post? Att man får sociala fobier av folksamlingar, träffa folk man känner etc?
Hur barnsligt överglad man blir av presenter, uppmuntran och en tanke? Att vara uppbokad på dagarna gör en jättestressad. Alla fula tankar som kommer stundom. Well, inte lätt att tänka sig va. Inte heller vilken jävla sörja ett dödsfall kan ge i stora vida cirklar runtomkring.

Min terapeut kramade om mig länge och tittade oroligt på mig när jag skulle gå.

Bilder Blogger Boot Camp!

Kolla mitt inlägg från Blogger Boot Camp - nu har jag äntligen lagt in lite bilder!
Joina oss nästa gång!

Kram

Bajset, det centrala i vår hälsa

Jag vill bara säga, vad skönt när bajseriet funkar.
Ni som aldrig haft problem med det, grattis!

Jag har alltid haft problem och sen 2009 äter jag Levaxin, sen dess har jag perioder då allt funkar bra och sen har jag också sämre perioder.  Jag har ökat dosen ibland på eget bevåg (får man inte) och hips vips har magen svarat så visst har det lite med det att göra alldeles säkert, men nu vill jag inte experimentera längre. Man kan få problem med skört skelett också vid för hög dos Levaxin. Nåja, jag tar regelbundna kontroller och hittills har mina värden bara förbättrats!

Det lustiga är att jag nog inte innan 2009 visste vad en bra mage betydde. Jag har alltid skrattat åt mina "harlortar." Förlåt att jag skriver det men jag tror på upplysning. Jag har alltså alltid varit förstoppad. Iof gått på toa men det har inte varit exemplariskt bajs helt enkelt. För att inte tala om när jag reser nånstans - då tar det typ fyra dagar innan jag.

Men det här med mer fiber och mer vätska har inte funkat på mig. Fiber snarare tvärtom, då står magen ut som en blåsbälg. Träning, ja ibland har jag tränat varje dag och magen har belönat mig men när det var som sämst så vågade jag inte träna för magen gjorde så ont. Då fick jag göra en såndär trevlig slangundersökning bakifrån. Och med facit i hand, oj vad stressad jag var och vantrivdes på jobbet så in i vid den tidpunkten.

Alla pulver och tabletter som vården skrivit ut åt mig har inte funkat, de vill gärna ge diagnosen IBS utan att utreda ytterligare.
Jag hittade OxyFlush - de enda tabletter som funkar på mig och som jag nu tar ifall det blir stopp. Inovatol, ok men tarmarna spänns ut innan det börjar funka, plus att det tar några dagar - inte så trevligt när det väl kommer kan jag säga. Men som nödsituation absolut.

Nu är magen i en bra period. Det påverkar mig så himla positivt. Efter morgonkaffet, varsågod in på toa. Tack. Jag har faktiskt, efter 3 års planer - börjat skriva ned vad jag äter och mina aktiviteter för att hitta samband. Jag vågar inte säga nåt efter så kort tid mer än att jag ätit väldigt kaloristint sista veckan, långt över "rekommenderad" nivå. Och börjat träna - så ja vi får se.

Bästa bajset enligt nån definition är en ljusbrun korv som ligger och flyter precis under vattenytan ( i din toalett). Förlåt att jag länkar till Aftonbladet för en liten guide men i det här fallet är det en helt ok sammanfattning.

Hälsenan och Grimstaslingan.

Söndag natt gick jag upp vid 03 tiden och drog i mig dubbel Resorb. Jag kom p att jag inte druckit nåt vatten under hela Blogger Boot Camp! What! Det borde bli kvarsittning för det. Tog mig också en macka för "säkerhets skull."
Upp på morgonen och solen sken precis efter väderprognos. Skulle ut och träna tjejerna. Benen, kroppen kändes pigg (!). Ja får jag dra till med förlöst till och med?

Därför var det skönt att dra ut dem på lite jogging in i skogen först. Stannade för rörlighet och utemellan lite benövningar och burpees. Sen lite löpskolning, sprinter och därefter löpstyrka för framförallt höfterna/core. Avslutade med parövningar och som alltid är det då de förlösande skratten kommer, alltid lika roligt att bevittna.

Var kall efteråt, hade inte haft mössa el handskar på mig aja baja så dåligt. Ned i badet, fyllde på ordentligt med mat och sen dröjde det inte många timmar innan jag drog iväg för att springa med Ingela i ett område jag aldrig varit på. Jag och Ingela har försökt ses i säkert ett år..
Ok, jag tog mina brottsdojjor, de som gav mig hälsenebesvär. Hade jag vetat hur kuperad slingan var så kanske jag hade besparat mig påfrestningen men samtidigt så har det satt sig så mkt i huvudet att kanske var lika bra. Å jag hade å andra sidan inget val.

Vad vi snackade. I ett. Förutom en gång då det var så brant att jag tappade talförmågan bokstavligt talat. Tror jag skyllde på hälsenan en gång då jag kände för att sakta ned..haha och ändå sprang vi väl inte speciellt fort. Jag blir osäker på formen dock då jag inte sprungit på länge, inte haft någon som helst löpform och det har satt sig i huvudet att jag är i så dålig form (tänker på hammarbybacken sist när kompisarna påpekade att jag "var väl bättre förr", tänker på Å till Å då Victor säkert tyckte jag var en loser trots att vi kom trea men visst han hade vunnit med en bättre partner - osv).


Hatar att bli kall och jag frös verkligen hela vägen hem, mkt för att jag och Ingela förstås inte pratat färdigt när vi väl stannat av. Men men ringde barnen bad dem tappa upp ett hett bad, det stack i fingrarna ordentligt en bra stund..vi åt middag och sen kollade SNN news för att skratta en stund och sen goodnight.

I dag är jag smart och vilar. Från träning alltså. Tyvärr lite för mkt tid till att tänka på annat kanske.

Så var Blogger Boot Camp för mig i år!

Vaknade och den förväntade snöstormen var utanför fönstret. Jag hade två utomhuspass framför mig. Vad jag trodde. Senare fick jag minsann klart för mig att det var tre. Hade lovat kidsen att baka scones innan jag drog och fick förstås bråttom som alltid. Jag satt visst och glodde rakt in i väggen ett tag och det är aldrig bra för de viktiga minutrarna.

Bakade scones medan jag packade väskan (ytterst oprofessionellt att inte göra det kvällen innan jag vet) och brände dem förstås i min panik att hitta rätt handskar, tröjor whatever. Tittade på klockan, bestämde mig för att ta nästa buss. Nytt försök scones. Alltså, stress och bakning hör inte ihop, just sayn.

Tror du inte bussjvln drar iväg framför ögonen på mig. En promenad på ca 2,4 km i snöstorm, tack för den. Träden knakade så jag var rädd att få dem över mig.

Smaskig goodiebag, exkl erbjudanden

Ok, jag kom fram. Hade ca 2 min på mig att hitta mitt skåp, lägga in mina grejer och ut för första passet med Malin Ewerlöf. Lite nervös sådär som alla löppass är för mig av nån anledning. Nu har jag dessutom haft min hälsena och sätesbristning som påverkat huvudet negativt. Ja förutom löpning då förstååås. Gick så himla bra! Vet inte om det var den löpskolning vi hade först som gjorde att kroppen blev uppvärmd ordentligt - kanske det jag måste ta med mig mest. I dag hade jag med mig benen, löpsteget. Inte som jag haft de senaste månaderna, året att "vevet" inte varit med mig. Benen har inte velat lyfta från marken. Nu låg jag topp två på alla intervaller utom de två första kanske. Känslan att "segla" fram med Malin vid min sida var ganska grym även om hon ev joggade bredvid mig haha. Solen tittade faktiskt också fram i slutet av passet. Jaha, bara ladda om inför nästa pass med Malin Bengtsson. Men först fotografering så av med kläder, ta på den tshirt vi fick och sen posera..mm my favourite, not.
Frös som en nakenhund när jag kom ut igen. Tog ett tag innan jag fick upp värmen och hade nog också hunnit stelna till lite efter intervallerna. Vi sprang på lerigt halkigt gräs också när vi körde sprinter med Malin B och har man en bristning i sätet så vill man inte få den uppfläkt till akut igen, lovar.
Passet var som ett bootcamp pass men man kan ana mycket löpstyrkeövningar i detta upplägg. Ett avslutande crossfitupplägg. Bra, som jag trodde.

Oh, sen hade jag funderat på att byta ut Krav Maga mot en föreläsning. Inte minst när jag förstod att vi återigen skulle vara ute. Jag som hade googlat och sett en massa vita kampsportdräkter fick nu bara bli varse att allt kan se olika ut haha. Krav Maga är självförsvar. Vi började lugnt med teknik. Kände direkt att man skulle få blåmärken kring underarmarna och det är ingen underdrift. Sen ökades intensiteten och med den kraften. Stackars dem som fick köra med mig. Instruktörerna frågade dem om de tyckte det var för hårt och ja, en del pep lite om det men jag fick nog köra på bra. Avslutningen när vi stod i grupp om fyra st, en i mitten och vi andra 3 runtom med mitsar och man bara skulle brassa på - var så himla intensiv men kul.

Sen lunch. Tyvärr en sån där sallad med kanske 50 gr lax, 50 gr räkor, massa sallad och blek pasta i botten ni vet - gjorde att jag inte åt så mkt och jag vet att det är uberdumt men jag har ingen aptit heller när jag tränar så hårt. Försökte få i mig nån halv bar också. Satt och snackade med Pischa och Malin, snackade med sponsorerna Sodastream och Holistic. Trevligt folk.

Sista passet för mig, Kettleworx. Kettlebells förkoreograferad. Alltså, jättefina instruktörer, laddade som tusan och leende till öronen men jag tyckte ändå det var trist. Förkoreograferat är trist. Ja tydligen tycker jag det numer. Min problemaxel var lite kraschad sen Krav Maga så jag var försiktig med armhävningar.
Ja, och sen gick jag slutligen på två föreläsningar. Superbra båda två - alltid bra med input och upprepningar och här även "nytt" eller iaf saker att tänka på.

Ena föreläsningen var med Jacob Gudiol som driver sajten Träningslära. Den sidan följer jag och är ibland kanske för teoretisk för mig men väldigt ambitiös och man känner förtroende för det som skrivs där :). Jacob pratade om grenspecifik träning, alltså syftet med träningen ska styra vad vi gör. Låter självklart men..
Sen var det Andreas Öhgren som föreläste om snygg, stark och skadefri. Eftersom jag drabbats av skador nu när jag försökt komma igång här, jag förstår absolut varför det händer och därför drogs jag till föreläsningen och det sa också klick. Det är på ett djupare plan som man förstår om man gått igenom nåt liknande som jag. Alltså att kroppen är så komplex och det handlar inte bara om träning, den reagerar förstås på andra saker som händer och du gör.
Det är människor som Andreas man ska försöka se till att träffa när man vill komma vidare och jag ska absolut ha honom i åtanke den dag jag har råd att gå till någon, oavsett om det är som PT eller naprapat det går in i varann :).

Inte ens under dessa två föreläsningar åt jag eller drack något. Stupido. Drog i mig några Fazer Dumle mm så färska men kände att nu var kroppen i bakläge. Messade med dottern som tyckte jag kunde gå på festen efteråt men  jag kände att nej, det vill hon inte. Hon var ensam hemma då sonen sov över hos kompis. Så jag drog hemåt efter detta och vi två myste framför Gladiatorerna och det ångrar jag inte även om det förstås hade varit kul att snacka med alla trevliga bloggers. Vi somnade båda två framför teven hihi.

Några bilder från/Tack till: Uppochhoppa

Muskler är..bra :). Här Calvin headcoach från Concor Crossfit.

Dansa kunde man göra också, inte jag dock denna gång fast jag älskart.

Gruppbild från Bootcamp passet. Jag ser ut som en clown.

Japp här från Krav Maga. Jag ser ut som min farmor.

Malin Ewerlöfs pass var poppis.

Hoppsan, jag i bild minsann. Ser jättemunter ut. Bullig och mullig.

Söta Malin Bengtsson till vänster.

Lofsans grymma baksida. Hennes pass drog fullt lass!

Men så kul! Jag lämnar en banan och får en Gainomax!

Om man tar rätt bar nu så vinner man bilj till Fitnessmässan..

Kämpa! Upp med rumpan :)

Vi är koncentrerade, eager to knowledge

Självklart en rörlighetsklass, med fina Jessica Clarén

Inte alltid så lätt att få till

Fina snygga Pischa!

Bra träning!

Mäh! Tredje snyggingen från Rosa Skrot, Madelinn till höger!

Det sa klick i huvudet på Andreas föreläsning!