Träna rumpan.

Många snackar om en vältränad rumpa, att det är det man ska ha. Eller att det är där det syns om man tränar. Eller att det är sexigt. Många bud.
Vi kan dock fastställa att sätet och lårmusklerna är våra största muskler och för att få igång fettförbränningen effektivt så är det bra att träna de musklerna, de kräver helt enkelt mycket energi!

Det är inte bara för det estetiska man bör träna rumpan. Om du har ett svagt säte så kommer ryggen och bäckenet få ta mer stryk när du bär, lyfter osv. Med ett starkt säte så hjälper du bäckenet att hålla rätt hållning så att säga, du skyddar/avlastar ryggraden när du springer, hoppar, går.  Med ett svagt säte belastar du även höftböjare och baksida lår vilket kan resultera i ryggproblem.

Det hjälper inte att promenera vanligt. De stora sätesmusklerna aktiveras först när du tar ordentliga kliv. I övrigt känner du säkert till de vanligaste övningarna man pratar om när det gäller att träna rumpan; benböj, utfall och backträning. Även rumplyft liggande.

Personligen har jag aldrig tränat rumpan specifikt men jag misstänker att det är min transportcykling som har höjt min rumpa en aning. Numer springer jag gärna i skog och mark vilket aktiverar de flesta musklerna mycket mer effektivt än gatulöpning så att säga men enligt källor så fick jag min rumpa innan jag började springa. Vi kan konstatera att det som är största hotet är ju vår allt mer stillasittande verklighet. De flesta av oss jobbar i kontorsmiljöer, vi sitter i köer på väg till och från jobbet, vi sitter och äter middag och sen sätter vi oss framför teven. En inte allt för ovanlig vardag för många av oss.

Men det går att förändra. Be om att få ett höj och sänkbart skrivbord. Var aktsam bara att du inte vrider höften fel när du står upp och jobbar, d v s om du t ex jobbar med två skärmar. Köp gärna till en balansbräda och stå på den någon timme om dagen. Promenera en stund på lunchen. Ta promenadmöten. Du kanske inte får till de där kraftigare stegen för sätets skull men nu tänker jag mer att komma ifrån allt stillasittande som verkligen får våra rumpor att pysa ihop.
Ta inte bilen alla dagar till jobbet. Cykla helst eller ta bussen och kliv av ett par tre stationer för tidigt. Planera så det blir en rutin! Promenera om du kan. Ta trapporna varhelst du är!

Och för all del, glöm inte skelettet. Sitt inte på spinningpass i evighet eller bara transportcykla. Stå inte enbart på crosstrainern eller nöt i roddmaskinen. Det är visst bra fettförbränning men vi kvinnor behöver stärka vårt skelett. Hela livet! Så promenera, spring, hoppa, studsa. Alla stötar mot underlag räknas. Dont forget.

Jag blir alltid lika förvånad när jag ser att folk tar hissen när de bor på typ första våningen? Eller när jag ser vältränade PT:s i övrigt men en helt platt ända? Är man då lurad av att de skalat bort fettprocenten och framstår som vältränade när de muskler som finns är väldefinierade men att de i själva verket mer har just koncentrerat sig på att vara smala än att vara riktigt sunt och starkt vältränade? Något att fundera på. Eller ska man skylla på det genetiska?

Det är inte många som klarar av att träna hemma så jag ska inte uppmana till det, men försök åtminstone att gå till ett gym eller träningshall ett par-tre ggr i veckan. Annars är det ett måste att du får till de där vardagslösningarna som jag nämner ovan. Och helt omöjligt borde det väl inte vara att få till benböj framför teven..note to myself :).

Det som också är försämringsfaktorer för rumpans aktivitetsförutsättningar förutom just allt stillasittande så är det faktiskt löpband och högklackat. Högklackat för att din position/hållning förskjuts en aning framåt vilket skapar obalans i musklerna och dysfunktionell bakdel (dock får man starka vadmuskler av högklackat..).  I skog och mark måste lår och säte dra fötterna bakåt för att hjälpa kroppen framåt,  det gör löpbandet åt dig. På löpband tar du generellt också mindre steg vilket inte aktiverar rumpan lika bra - blir dessutom risk för stelare höftböjare och en felaktig höfthållning.

Om jag hade idats hade jag lagt in Sean Banans "rompa" men sök upp den själv.:)

Får får får eller?

Nu dags att räkna får. Blev bra avslut på dagen trots allt, så kul att träna tjejerna. Måste bara skriva upp alla pass så jag också minns alla roliga cooliga jobbiga övningar som jag hittar på till varje gång.

I kväll var många av våra ungar ute också det är bra det!

favoritkudden i soffan.

...

Ok jag har inget mer spännande att säga i dag heller. Jag längtar verkligen att få träna på ett schyst sätt igen. Jag försökte mig på att träna i går morse, på gymmet innan öppningsdax men det blev lite varken hackat el malet på en kvart, då förstår ni.

Välvilliga träningskompisar har sett till så att jag också anmäld till att springa med Team Nordic Trail varje tisdag. Det var premiär i går och den vetskapen gav mig ångest hela dagen. Jag åt som en häst travar under dagen utifall att jag skulle komma mig iväg men icke. Jag förstod det. Jag kan inte förklara varför jag bangar, kanske är det bara jobbigast första gången att ta mig dit eller så är det grejen att det verkligen kommer bli svart på vitt hur mycket jag tappat sedan BAMM/tragedin. Det är svårt att acceptera.

Anspänningen under dagen gjorde mig så himla trött att jag nästan inte orkade cykla hem, allvarligt. Jag tog ett bad och vaknade i ljummet vatten.

Åt ännu mer - lite åt det ätstörda hållet. Fick magknip, tittade på film.

I dag höll det på att barka åt samma håll. Att vara ledig innebar att jag har en massa annat på agendan men såna här perioder blir det stirra in i väggen och bli destruktiv. Jag är kanske på gränsen till deprimerad, jag vet inte. Jag har iaf en stor stor klump i kroppen som inte lämnar mig. Tårarna sitter och väntar som en spelare på avbytarbänken.

Men nu ska jag ut i solen med en granne och sen ska jag träna en del av gänget i kväll, då jag inte kan träna dem på söndag. Det är bra. Att jag satt upp mig för det alltså.

Vacuum eller Hardcore vet inte.

Det är lite mycket nu. Jag sitter och räknar på timmen och minuten för att hinna det och det, och dit och hit. Hinner inte med mig själv riktigt. Och inser att sorgen var en dyrköpt historia även för ekonomin. Jag fick massa pengar tillbaka från skatten i december, pengar som man kanske ska kunna göra nåt extra för eller åtminstone få ha till buffert? Allt är slut.
Att bli av med jobb och få en stor livssorg finns ingen täckning för det förstår ni säkert. Inget spelar någon roll, man blir så världsfrånvänd att man inte ens öppnar post, vill inte se något som påminner om det som hänt vad gäller datum eller information. Räkningar hopar sig. Jag orkar inte ens säga, det låter så ofattbart för någon annan som gör rätt för sig, kanske är rationell och så vidare.
Ja, fast ask me. Fråga hur det kan bli. It aint over yet. Finns saker jag inte tagit tag i för att det kräver sina förklaringar och jag måste gå bak i tiden.

Läser precis om olyckan i Thailand. En 30 åring som körde moppe på fyllan, kör in i en lyktstolpe, bryter nacken, död. Flickvännen förkrossad. Han efterlämnar en 2 årig son.
Som jag sagt tidigare, jag vet precis hur det känns, vad som väntar och hur de flesta bara läser, skakar på huvudet och sedan fortsätter livet som vanligt. 

Äh klockan är sen och jag har inte ens varit inne på fejsbook i dag, då fattar ni va. Facebook har blivit en så mycket mindre värld för mig överhuvudtaget även om jag inte vill underskatta betydelsen för att integrera, nätverka och "umgås" en stund men tiden mina vänner. Jag tror dygnen har krympt.

Ja jag blir både stressad och deppad när det blir för mycket. Jag är glad att kroppen är "pigg", vilket är en förutsättning för att orka - och jag har heller ingen riktig aning om vad som är lagom. Jag bokar å ena sidan gärna upp mig för att distrahera mig samtidigt som andra sidan av myntet är att jag nästan blir tyngre i sinnet när jag inte tar det lugnt. Äh jag vet inte.

Cyklade i dag iaf. Blev glatt överraskad över att de hade städat gatorna kring Hornstull - Mariatorget.

Slut i rutan.

Ingen puma direkt.

Bara idén att fortsätta med att städa ur/rensa köksskåp, badrumsskåp, garderober, kylskåp tillika sortera tvätt, tvätta, gå igenom tidningar, laga mat, ha koll på tremilen, laga pannkakor av all mjölk från förra veckan, fixa entrecoten till middagen, sortera papper, plantera om blommor - ja men jag påbörjade ju allt.

Tror ni jag är färdig? Nä har man ungar som däremellan frågar en massa, vill ha en massa, man ska servera, plocka undan, medla - man har smskonversationer, samtal och får besök. Sånt där som jag aldrig räknar in när jag börjar.

På detta så frågade ungarna efter ett gemensamt träningspass. Det blev både tandgnisslan, tårar och allt möjligt innan vi kom igång. Men det får jag ta åt mig av, jag sa faktiskt taskiga saker som inte alls hade med träningen att göra, i egenskap av för lågt blodsocker/inte ätit ordentligt.

Men bilden ovan är precis efter träningspasset. Jag är alldeles svettig även om det inte syns på bilden. Den tomma blicken går väl iaf inte att ta miste på. Efter denna bild lagade jag en stärkande kvällsmat som vi avnjöt framför mello. Jag hann bada en sväng också. Men nu klipper ögonen. Ska bara..