Att bli av med jobb och få en stor livssorg finns ingen täckning för det förstår ni säkert. Inget spelar någon roll, man blir så världsfrånvänd att man inte ens öppnar post, vill inte se något som påminner om det som hänt vad gäller datum eller information. Räkningar hopar sig. Jag orkar inte ens säga, det låter så ofattbart för någon annan som gör rätt för sig, kanske är rationell och så vidare.
Ja, fast ask me. Fråga hur det kan bli. It aint over yet. Finns saker jag inte tagit tag i för att det kräver sina förklaringar och jag måste gå bak i tiden.
Läser precis om olyckan i Thailand. En 30 åring som körde moppe på fyllan, kör in i en lyktstolpe, bryter nacken, död. Flickvännen förkrossad. Han efterlämnar en 2 årig son.
Som jag sagt tidigare, jag vet precis hur det känns, vad som väntar och hur de flesta bara läser, skakar på huvudet och sedan fortsätter livet som vanligt.
Äh klockan är sen och jag har inte ens varit inne på fejsbook i dag, då fattar ni va. Facebook har blivit en så mycket mindre värld för mig överhuvudtaget även om jag inte vill underskatta betydelsen för att integrera, nätverka och "umgås" en stund men tiden mina vänner. Jag tror dygnen har krympt.
Ja jag blir både stressad och deppad när det blir för mycket. Jag är glad att kroppen är "pigg", vilket är en förutsättning för att orka - och jag har heller ingen riktig aning om vad som är lagom. Jag bokar å ena sidan gärna upp mig för att distrahera mig samtidigt som andra sidan av myntet är att jag nästan blir tyngre i sinnet när jag inte tar det lugnt. Äh jag vet inte.
Cyklade i dag iaf. Blev glatt överraskad över att de hade städat gatorna kring Hornstull - Mariatorget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar