Huskurer och det man tror på.

Vi har våra huskurer och övertygelser. Mina föräldrar förespråkar Esperitox vid förkylningskänningar, jag brukar köpa en liten flaska Kan Jang. Och gå och sova lite tidigare. Jag tror nämligen mest på att äta dricka och sova sig frisk, oavsett om det är i förebyggande eller under tiden. Men man blir ju frustrerad så jag gör nog samma sak. Börjar googla om ingefära, vitlök, lakritsrot, konjak och allt annat som florerar. Och inget skadar väl, tron kan försätta berg som det heter i visan.

I höstas fick jag tipset om den indiska nationalhuskuren. Fast jag tror att det är meningen att man ska äta den hela tiden. För antioxidanterna, c-vitaminerna och alla örter som verkar på olika sätt för bästa välbefinnande och hälsans välbevarande.
Jag, som verkligen missbrukat mig själv/min hälsa sedan sorgen gjorde intåg. Jag har sovit lite och ibland inget alls, ätit för lite och för mycket och mer fel än rätt, inte rört på mig och när jag gjort det så har jag ändå inte skött mig. Men overkligt nog så har jag klarat mig från att bli sjuk.

Ja vad ska man tro. Har du någonsin sett en sjuk indier? Min andra flaska tog slut för två, tre veckor sedan och nu är jag sjuk. Slumpen eller finns ett samband?

Men jag googlade som vanligt nyss. Och läste att Livsmedelsverket 2010 inte godkände en ingrediens i denna vara - så den fick återkallas och är då förbjuden att sälja i Sverige? Har jag köpt något olagligt med andra ord eller är det gamla uppgifter? Livsmedelsverket detta otyg. Bara för det måste jag länka till Jonas Coltings underbara inlägg och ett försök till nationell debatt vad gäller Livsmedelsverkets inflytande och motverkande till sunt förnuft vad gäller vårt kostintag och råd om densamma runt om i landet samt skolor, landsting och andra s k auktoriserade organ för livsstilspåverkan.

Jag gillar den heta smaken av peppar och örter!

Tränar du sex?

Man kan prata om skillnader på män och kvinnor rätt länge om man vill. Allt ifrån hur vi ser ut, beter oss och vad vi har för behov. Har vi olika behov?

Män går generellt igång på bilder medan kvinnor generellt hellre läser eller lyssnar sig till kåthet. Det betyder dock inte att behovet behöver vara annorlunda. Av sex alltså.

Pornografi riktar sig framförallt till män. Därför domineras marknaden av kvinnor som säljer sex/män som köper sex, filmer och tidningar med nakna damer i olika poseringar, smal eller smalast midja, större eller störst tuttar (knappast några naturella numer) och rakade fittor. Ja men så är det.
Så finns det ändå de som borde och vill ha det där naturliga. Olika stora tuttar, lite häng här och där och hår på muttan. Så som de flesta ändå ser ut, från början.

(Om du inte vet hur en kvinna ser ut egentligen så är mitt tips att besöka det lokala badhuset - titta dig omkring. Nåja, inga regler utan undantag förstås.)

Därför finns också en "amatörmarknad" som man kallar det för. Menar man då indirekt att om du ser ut som Gud skapade dig då finns ingen pro-marknad utan då är du förpassad till en evig amatör, ja det är nog så. Likväl som jag antar att det inte finns så stor marknad för de mindre snoppbegåvade männen. I pornografins värld härskar storleken. Förutom midjan då..
Jag kan dock anta att det är en övervikt (och då menar jag inte bara magen) åt andelen män med mindre snoppar som köper sex.

Jag besökte en typ av hemsida där folk lägger ut hemvideos. Jag lovar, jag vågade inte vara där tillräckligt länge för att förstå hur den fungerade, om det var meningen att man ska betala pengar för att se filmer eller hur den finansierades eftersom jag ändå hade tillgång till att klicka in mig på olika kategorier/filmer. Men det var oerhört genant att vara där och ni som känner mig vet att jag inte är blyg. Eller, jag är ju faktiskt både blyg och förlägen men många tror inte det. Nu var jag det men samtidigt nyfiken.
På anmodan klickade jag in mig på kategorin Amatör och skrev sökord onani. Ja, det här är för research för en grej - känner jag måste nämna det, men ni får ju tro vad ni vill :).

En del av det jag såg, och då klickade jag in mig på en del fejkade "han-kom-på-mig och sen hade vi sex"filmer samt en del hemmavideos när folk hade samlag rätt upp och ned helt enkelt också - en del hade uppenbart någon annan som filmade dem likväl - så slogs jag av att många kvinnor trots allt har ett behov av att stöna och "låtsas" att allt är så himla skönt trots att de inte "behöver" då det inte filmats utifrån kommersiellt syfte. Just det tycker jag är sorgligt eftersom jag kan tycka nyttan för många unga tjejer framförallt men varför inte sexuellt nedtryckta, bortglömda kvinnor överlag, i alla åldrar - att få lära sig något, se att man inte är ensam, inspiration. Men då ska det ju vara autentiskt inte det gamla vanliga - "tillfredsställa mannens njutning till varje pris."

Eller nu kanske jag är naiv igen. Det kanske visst är meningen att vara kommersiell i allra högsta grad?

Man kan tycka vad man vill men man kan ju faktiskt lära sig något av att titta på när andra onanerar eller har sex. Vi som är träningsaddicted surfar ju runt och läser länkar som handlar om ny träning, bästa övningarna, nya rön, andras upplevelser osv. För vi vill ju bli bättre, vill få nya kickar, inspiration, igenkänning och även, göra intryck på andra inte sant?

Det här gäller väl sex också? Borde verkligen det iaf. För vi vill ju bli bättre, vill få nya kickar, inspiration, igenkänning och även, göra intryck på andra.

Tänk om vi snackade njutning och ställningar gällande sex i samma utsträckning som träning, i syfte att som jag skriver ovan, inspirera och stärka varandra? De flesta som känner mig vet att jag gillar och tvekar inte att prata om kroppar och sex, kanske därför många vill träffa mig över en AW då och då ;) nämen jag tycker absolut inte att man ska blotta sin partner t ex allt för mycket haha - nä men jag skrattar då jag vet rent allmänt att vi tjejer snackar mer ändå än vad killar gör när det kommer till detaljer och partners men som sagt, det handlar inte i första hand att blotta andra utan det är mer att vi kvinnor har varit så objektiviserade historiskt sett och det är bara att se reklam, tidningsomslag ja inte ens våra "kvinnliga" tidningar är bättre. Det är retuschens era och tidningar och media överlag lever på vår konsumtion av föryngringskrämer, dieter och vårt skapade behov av att fortfarande tillfredsställa männen/samhället? genom att se ut som de "vill" till varje pris?

Då tänker jag all tid till att kladda på sig en massa kemikalier, lägga sig under kniven, laserbehandlingar, spetskläder, stilettklackar, låta bli att njuta av mat, ja men ni fattar men det är en helt annan intressant diskussion och viktig oändlig debatt). Men missförstå mig inte ändå, jag föraktar inte kvinnor el män för den delen, som lägger sig under kniven, dieter osv alla har olika skäl men i grund och botten så är det sorgligt att det blivit så.

När jag väl var inne i sextänket så tittade jag även på Olle dokumentären. Jag ser den inte så ofta, been there done that men jag tycker den fyller en viktig utbildningsfunktion likt UR. Hoppas de unga ser det programmet. Kanske även en andel inskränkta män likväl som oupplysta kvinnor. Jag stöttar den unga bruden som gillar att ha sex med nya killar och står så rakryggad och berättar det, boendes i en mindre stad. Sen att hon "måste" ha alldeles för kort klänning, uppumpat dekolletage och superblonderat hår det är lite synd - tycker jag alltså. Jag undrar om det omedvetet medvetet, medvetet medvetet eller om hon är fast i "kvinnofällan"? Vad/Om man får utifrån det man sänder ut?

Och den kvinnan som väljer gang bang för att få full uppmärksamhet. Kalla mig fördomsfull men i alla fall jag har hört talas om detta så har det varit rätt överviktiga tjejer som "ger sig hän" till gang bang. Det tycker jag är intressant om det stämmer. Men också en diskussion för en annan gång.

Precis som jag också tycker att män borde se Sex and the city. Man kan säga vad man vill men mycket av hur vi tjejer fungerar kommer fram där, tycker jag. De där naughty toughts, osäkerheten, längtan, välviljan, innersta bitchen osv.

För några år sedan läste jag ett helt uppslag i DN om en serie som hade vänt upp och ned på det dubbelmoraliska USA. En serie som handlade om tre eller fyra pars olika issues i sexlivet, det var autentiskt filmat, inga blurrbilder och hör och häpna en kvinna som skrivit manus! Jag laddade hem de 10 avsnitten ska jag erkänna (är väl preskiberat nu) och så småningom kom serien till Sverige -"Tell me u love me" tror jag den hette. Den serien gjorde mig upphetsad. Och hade en intelligent dialog därtill.

Det jag vill ha sagt är alltså inte att jag står bakom porr eller sexköp även om jag å ena sidan inte vill ha pekpinne på någon som möjligen verkligen vill jobba med det. Jag beklagar dem som läggs upp på internet utan sitt medgivande eller medvetande men jag tror faktiskt att det finns de som gillar den uppmärksamheten, möjligen av fel orsaker och bakgrund men ändock.

Jag står dock bakom en stark och fri sexualitet som inte ska ifrågasättas eller förtryckas. Jag tycker att både du som man och kvinna ska få njuta så mycket ni själva vill och att ni är måna om att både ge och ta. Men tro inte att du redan kan, att du är fullärd. Och titta inte för mycket på porr och tro att det speglar verkligheten. Var genuint intresserad och engagerad i att lära känna din partner, dennes kropp och vad hen gillar. Och tro för allt i världen inte att den ena kvinnan/mannen är den andre lik. Vi har olika preferenser och anatomiska skillnader om inte annat.
Och i detta kan du hitta fördelar med att titta på när andra har sex eller tillfredsställer sig själva el andra.

Framförallt, ha sex ! Because u r worth it. Men du, glöm inte kyssarna. Är det nåt du ska lära dig så är det att kyssas bra.

Jag har också fått lära mig att det finns de som i alla fall påstår att de inte är intresserade av sex och lever i sexlösa förhållanden. Jag kan inte riktigt förstå det och jag köper det inte riktigt men ok jag accepterar det så länge.

Merell

Ja jag tycker om att få. Jag tycker om uppmuntran. Jag behöver få. Jag behöver uppmuntran. Och jag hade sett fram emot de här skorna som jag nu fick i dag. Tack Rosa Skrot och tack Prat/Merell. Prat som är PR-byrå för Merell som sponsrar Lovisa "Lofsan" Sandström med skor. Lovisa som ni kan se på Nyhetsmorgon där hon delar med sig av träningstips på söndagar kring 10.45. Inspelat hos oss på Rosa Skrot :). I dag hade Lofsan träningspass för inbjuden hälsopress och övriga träningsprofiler som fick träna i Merells skor (dock inte riktigt lika fina som dessa om jag får säga det själv) för att inse hur bra det är med barfotaskor för att både stärka kroppen som att få mer kontakt med underlaget.

Kan man säga nej till såna här? Nej. 

Vabbad drabbad

Ont i halsen. Wtf. Vaknade i natt och undrade om någon hällt soppa/bensin i halsen och tänt på. Tur att jag hade köpt Zyx (tack välsignade reklam ;)) så nu har jag inte ont längre. Konstigt nog så känner jag mig pigg och skulle inte vilja annat än att träna, något jag inte fått till på 2 veckor mer eller mindre. Det har varit VAB, jobbstress, kalas och annat.

Jag skäms nästan att säga det men jag var så ledsen hela dagen i går, på jobbet. Jag kom på mig själv med tårarna rinnandes längs kinderna många gånger men det var ingen som såg, förutom när jag just pratade med någon om det. Och det känns så himla oprofessionellt att berätta för kunder men när samtalen blir mer personliga och de frågar saker så vill jag förklara vissa omständigheter och då berättar jag. Men promise, jag tror mig kunna avväga. Det är "helt rätt" människor jag berättar för och som jag är övertygade om ännu mer kommer komma till oss av den orsaken.

Och jag pratade med pappa efter det där programmet på tv. Pappa är så ofattbart vis och klok människa som mitt i allt det här grymma säger så bra saker, kan förhålla sig så imponerande lugn och logisk trots sitt eget stora gapande hål i själen. Ja nåt annat kan man inte säga. Jag önskar jag kunde vara det stödet för dem i stället.

Jag som jämt skryter om att vi aldrig blir sjuka. Men denna anstormning av virus i Stockholms län/Sverige överlag - kanske vore en glädjekalkyl att tro att man skulle kunna undgå. Klasskompisarna har som mest varit 7 borta samtidigt, det är väl många? Simon och Meline är nog sist i sina klasser vilket ändå kanske skvallrar om att de pallar trycket bra.
Och jag har inte cyklat till 100 % och därför blivit utsatt av alla (jvla) människor som inte kan förstå att hålla sig hemma när de är sjuka. Jo visst kan man bära på virus utan att veta om det I know men jag har också hört detta skrällhostandet, snörvlandet, nysningar osv runt och på mig.
Men men, jag tror det här kommer från barnen faktiskt. Kanske från kalaset till och med, det sägs ju vara 4 dagars inkubationstid..sön-tor..och vanligtvis hade jag nog inte behövt åka dit utan det är ju för att mitt "fönster" stod öppet.

Kanske är för att mina indiska häxvitaminer är slut, mm måste vara det, får ta och köpa nytt imorrn. 

Jaja. Vila i dag då så kanske man är på G imorrn igen :) Självklart, i morrn ska jag få skoooor av mitt favvomärke. Så spännande!

Samhället alltså.

Tänkte träna innan jobbet men kom inte iväg. Jag satt på Melines sängkant och fick henne att gråta bara genom att föreslå att hon skulle gå till skolan fram till lunch kanske. Ok, då förstod jag att hon inte var pigg på riktigt. Inte för att jag någonsin haft anledning att misstro något av mina barn, de går alltid upp frivilligt på morgonen och till skolan - men däremot tror jag barn har svårt att känna efter riktigt vad som är fel många gånger.
De fick vara hemma. Jag stretade iväg till jobbet på cykel.
Haft ont i huvudet hela dagen och två Vabbisar hemma. Ja, hela deras skola har varit influensafall på influensafall eller liknande i alla fall, ända sedan jul. Så de har klarat sig bra länge och jag tror inte det blir så mycket mer än så här. Ont i halsen och nästäppa för Simon, huvudvärk för mig och Meline.

Det finns mycket bra med träning och hälsa men det finns mycket sjukt i denna värld också. Många vilsna bloggläsare som sitter hemma och dammar av hela internet i jakten på en ny kropp - ser många PT:s som förefaller ha grymma kroppar, de ser muskulösa och seniga ut så som vi lärt oss by definition att det ska se ut det som räknas. Inget överflödigt fett på vare sig mage eller lår. Yeah.
Ah, jag känner att jag inte borde säga så mycket - det finns smaker och baker för oss alla och de är säkerligen jättefina mäniskor som också vill alla andra väl. Ja det är jag övertygad om. Och många av de kanske är friska också men jag tror att likväl som det finns en kategori människor som kör dieter efter dieter och lusläser träningsbloggar så är en del av den kategorin folk som själva är utbildade och lever på att utbilda andra inom kost och hälsa. Och är långtifrån friska. De drivs själva av den självbild de vill förmedla, alldeles för hårt och trasslar in sig i snöret.
Och då kan det bli fel utåt också.

Det finns lika många åsikter som det finns PT:s och Personlig tränare är heller inte licensierat (ännu). Därför finns det också många olika åsikter bland PT:s om andra PT:s. Oh jag gillar verkligen inte sånt. Och jag tror att som med mycket annat så är det erfarenheter och konklusioner av dem som styr mycket av det som kommer ut. Oavsett om du gått ned eller byggt upp med hjälp av brist av kost, bra kost eller bra träning. Det har också att göra med vad man själv tränar. Referenser alltså. Därför ska man välja sin PT med omsorg och mer av vad de har för bakgrund än hur de ser ut.

Äsch jag ville inget spec med de orden. Mer än att jag inte tycker att PT:s sinsemellan ska vara för snabba på att döma varandra. Och att gemene man kanske ska tänka över vad en hälsosam kropp är för något. Kan man se det t ex? Och alla bloggare som baaara sätter ut en massa bilder på dem själva i fördelaktig positioner? Ja visst man måste sälja sig själv i bruset men till vilket pris? Känns det värdigt och trovärdigt ?

Ställde in psyktanten i dag på grund av jobb. Fick senare ett mejl om att vi nästa gång ska diskutera mitt samtalsbehov.  Det upprör mig. Nu är det så att jag kanske inte tycker att hon är den bästa som hänt mig, fast å andra sidan vet jag inte vad som skulle vara bättre, jag vet inte vad jag behöver. Men kl 13 är en dålig tid what so ever (fasta tider på det där plejset) och att då få det till att ifrågasätta ett samtalsbehov när jag ställt in fyra gånger sista tiden vilket till viss del beror just på tiden eftersom jag mår så dåligt innan och kan inte göra något vettigt så är det en massa tidsspill. Sen är det så här att just för att jag vet att jag mår så dåligt de dagarna så har jag också ställt in det ibland då jag inte orkar må ännu mer dåligt. Och det är en "mittijobbettid" dessutom. Vad ska jag då göra om hon tycker att jag inte behöver prata? Är det så eller är det på något annat sätt? Vem tar ansvar för att veta bäst? Jag kan absolut inte göra det.
Men jag får en lika obehaglig känsla för just den problematiken som mötet med BRF i kväll.

Såg Girls på tvåan. Har lite för ont i huvudet nu för att skriva mer än att ja, jag log lite. Och ännu roligare var det att de hade en liten diskussionsstund efter programmet. Helt rätt tänkt SVT !

Kalasnoja.

Vet ni att det finns 24 olika hamsterarter i världen? Nu vet ni, jag tittar på Animal Planet med min son som i dag är för sänkt för att gå till skolan. Det är dock bara 3 husdjursarter.

Det ger mig verklig tillfredsställelse att träna andra. I alla fall så länge de är nöjda och går därifrån med ett leende. I går var det 6 hugade som underkastade sig mina test och på det ett Tabata-pass.

Efter det var det bara att ställa om fokus till Melines kalas. Hon är verkligen pretonårig där allt räknas, allt betyder något och allt måste bara bli lyckat. Finns inget alternativ. Jag och Katarina, Melines bästa kompis mamma konstaterade att alla tjejer i klassen är mer damer än vad vi är. Det var smink, lösnaglar, läppglans och snyggaste stassen (jepp de är bara 9 år).
Roligt ändå att många kom och snackade med oss vid "baren". Roligast när vi fick frågan om vi "kommer börja snusa när vi blir stora".

Ja visst har det gått till överstyr med kalas också numer, något som är på debatt-tapeten denna vecka. Jag bjöd ju på både snacks, fruktbitar (!), choklad när de kom, tacos till mat, glasstårta samt godis..hm det är ju rätt mycket. Nej jag kände mig inte "tvungen" inte från nåt ev tryck utifrån iaf, mer i så fall av att jag vill göra Meline nöjd.

Tacksam över att Katarina hållit mig sällskap och hjälpte mig att röja det värsta så städade jag sedan noggrant innan jag gick hem. Då ringde min faster. Hon pratade en sväng med Meline sedan ville hon prata med mig. Min faster, släktens överhuvud kan man säga. På gott och ont som det alltid är. Hon berättar att hon inte orkat ringa förrän nu, och frånsett allt annat vi pratade om även om det nu bara handlade om en enda sak så är det just det faktum att hon inte orkat prata med mig förrän nu som var så talande för hela grejen. Hon, den ansedd som "starkaste" i släkten, som alla är vana ringer runt så fort det händer något och så vidare. Visst hon är inte purung, rättare sagt 79 år snart men ändå väldigt still going strong.
Återigen så bröt jag bara ihop och resten av kvällen blev bara transportsträcka. Tycker så fullständigt synd om mig själv. Men jag vet ju att Thomas är lika ledsen för att han utsätter oss och mig för det här. Det är så grymt bara. Och verkligen baksidan med att vara ett tvillingsyskon.

Genrepet

Hade sett fram emot lite löpskolning i backe och så i dag, med ultragänget. Jag orkade inte. Visst, jag lade mig för sent i går men jag kom hem sent också och det tar ju en viss stund att varva ned.
Men det sög hur som helst att jag inte kom mig iväg. Kommer ingen fler chans just med dem i alla fall. Jaha. Melodikrysset framskjutet en timme till klockan 11. Löste med mamsen i telefon. Mysigt. Och en riktig helgfrukost med barnen innan med färskpressad apelsin till exempel. Mysigt.

Iväg och storhandla med stora bokstäver. Jag säger inte ens vad det kostade. Var tvungen att kolla kvittot tre gånger. Vad fan handlade jag? Ja jag handlade till Melines kalas men det var bara en tredjedel av summan insåg jag vid en närmare koll. Jag är pantad.

Sedan en fullständig stress. Melines fröken hade skrivit en dålig inbjudan till kalaset i morgon som inte lät inbjudande alls och eftersom vi ändrat datum med så kort varsel så blev Meline så orolig att ingen skulle komma så jag skulle bli tvungen att messa runt. Nu hade en del hunnit svara men faktum kvarstod, jag hittade inte adresslistan till hennes klass. Jag rotade bland mina 2345 papper två och ett halvt varv utan bättre resultat. Kunde leta upp några via eniro men de som kanske inte nås av inbjudan, så får det bli. Då blir det mer tacos till folket, d v s vi själva.

Jaha, två timmar tog storhandlingen, klockan redan 15. Sen lunch och sedan drog jag ut för att reka inför morgondagens träning och tester med varvsgänget (vi bor på ett f d varv). Jag körde lite trappträning själv. Satt och googlade lite om trappträning nu i kväll och insåg att jag kanske körde lite för tufft för att vara så pass ur form som jag är och med tanke på hur den råa luften sugits in i halsen och stannat kvar där så kanske det var lite för tufft. Fast det inte kändes tufft alls, tvärtom kände jag mig mesig som gick därifrån när jag gick därifrån. Men det kanske berodde på att pulsklockan hade lagt av. Ni vet sånt man vänjer sig vid det saknar man. Och då kommer jag osökt in på. Nåväl.

Fixat låtlista på Spotify åt gumsan i kväll, småtittat på mello och käkat pizza. Googlat och avvägt bland övningar inför i morgon. Ingen ska säga att jag inte engagerar mig.

Åsså några trevliga mejl från någon jag hoppas jag snart ska träffa igen.