Midnatt råder.

Uppladdningen blev en mycket typisk Camilla-uppladdning. Började städa och sortera tvätt medan jag var social. Lagade en hel del mat men fick inte i mig så mycket själv. Fick PMS utbrott på barnen som inte ville gå iväg och käka med sin pappa - moget.
Att få utbrott tar mycket energi. Att bråka med just barnen är så onödigt. Men för fan fattar de inte att mamma måste få vara ifred i sin uppladdning för helvete!!
Skojar.
Ja, men visst serru. Men allt blev så bra till slut, jag fick stöka i fred medan barnen satt med P och tittade på Sune. De skrattade och var nöjda - då är jag nöjd.

Nu har jag iaf lagt fram lite utrustning (en höger och en vänsterstrumpa t ex) men inte klippt naglarna. Inte duschat heller. Inte kommer jag i säng i tid heller.

Men det är bara som vanligt, jag hade nästan blivit orolig om det hade varit på något annat sätt. Bästa trosorna hittar jag förresten inte heller och inte har jag laddat ned nya låtar eller uppdaterat Garmin.
Meline har inte målat mina naglar som sig bör och mensen den satan kommer dyka upp imorrn, var så säker.
Men då får jag säkert en rolig historia att bjuda på.

Uppladdningen.

Så, nu börjar vi om. Kyckling i ugnen, älgkött på spisen, salladen på diskbänken, glass i frysen. Öl på kylning, godis i skålen, kvarg på vänt och bananer i påse. Pommes eller ris är valfritt. Åsså medikamenten. Och en inte alltför sen kväll.

Vänta nu, var är nummerlappen? Vilka brallor ska jag ha? Var lade jag bh:n? Skojar, det ligger här någonstans.

Fucked Up.

Nu ska jag snart inte störa er, störa mig själv med fler uppdateringar men här svänger det snabbt.

Nu har jag dragit ned mössan tagit en värktablett och värsta fleecejackan på mig. Handla sen hem. Försöka vila medan jag gör middag. Bädda rent och lägga fram det jag behöver inför imorrn.

Äta och vara social.

Just nu mår jag inget bra alls. Fryser och vill bara sova.

Jag är knäpp. Livet är knäppt.

Hejdå Marcus Hellner.

Oh shit vilket väder i dag. Och det kommer bli ännu varmare i morgon, ingen idé att blotta fejset för mycket i dag med andra ord.

De här dagarna exploderar det i naturen på gott och ont. Jag tror vi alla mer eller mindre känner av det i form av trötthet, lite bubbelsnor, kanske tung i huvudet. Men det är bara att hålla ut, kanske inte vara ute för länge i början och att inte vädra för mycket helt enkelt. Jag anser mig vanligtvis inte som någon pollenallergiker eller liknande men har börjat kunna härröra ett par veckor varje vår just när "knopparna brister" till att vara lite påverkad.
Eller så är det mensen..;) nämen allvarligt man är ju lite extra infektionskänslig då.

Jag tror jag ska ta de där tangenterna nu. Göra en annan person mer upplyst och lycklig. Inse att jag bör tänka lite på mig själv genom att inte träffa Marcus Hellner. Trots allt ser jag fram emot i morgon och om jag åker till Hammarbybacken i kväll kanske jag inte ens kommer iväg i morrn.

Kval.

Nuddade precis tangenterna och tänkte avboka Marcus Hellner i kväll. Men, ska jag verkligen kasta in handduken redan nu? Visserligen har jag en ond höft som inte lär bli bättre av backträning och visserligen har jag bjudit min vän på middag i kväll. Med tiderna 17.30-20.45 är det svårt att bli en bra middagsvärd men om man gör i ordning middagen i förväg? Och höften är ju liksom redan körd.

Jag ska försöka tänka ut nåt bra som funkar åt alla håll. Jag lyfter fingrarna från just de tangenterna.

Även en stalker har kommit in i bilden nu som försurar miljön en aning bitter. Men man ska väl inte låta sådana styra ens planer?

Nu en aning sen lunch. Jag ska ju ladda ju!

Morgontankar.

Solen skiner verkligen in och tar plats i hela rummet och det är lätt att fantisera om att det är lika varmt som den skiner. Det är dock bara 5 grader än så länge. Jag är hungrig men får klara mig en stund till, ska ha frukostmöte utomhus om en timme. I dag måste jag ju ladda! :)

Kom på att jag nog cyklade 36 km i går samt trappträning och löpgruppen i går kväll, den var visserligen smooth, jag inriktade mig mest på löparstyrka - men undrar om jag fick i mig tillräckligt med återhämtning? Min stackars kropp som förutom inflammationen (?) i höften (nu gör det ont när jag är i vilande läge också, dunkar liksom - det talar för en inflammation va) ska ha mens och det är lätt att glömma bort vilken stor apparat det är för kroppen. Som en extra utmaning får jag säkert mens precis i morgon och ska kämpa med extra svettning, allmän svag- och trötthet och delat fokus från organen. I värsta fall ont i huvudet och magen dessutom. Den här oturen har jag ändock bara haft en gång förut men då sprang jag bara ett enmilslopp och värktabletten höll nog i sig under hela tiden då.

Jaja jag ska akta mig för att ömka mig för mycket, kvinnor vet ju vad jag talar om - förutom ni som haft p-medel alldeles för länge ;). Män, de fattar i regel ingenting (och spec inte idrottande) haha. Jag är ändå mer orolig för om höften håller.

Jag ska fan visa kroppen (och proppa i mig massor av medikamenten)!!

Sorgligt att läsa om AIK:s målvakt som gick bort under natten. Alla sådana plötsliga händelser påminner mig om Thomas och alla omständigheter där och jag lider verkligen med både Ivan själv (!) som hans närmast efterlevande. Frun har säkert fruktansvärda skuldkänslor förutom ren sorg förstås, det skulle jag också haft.

Nä lite Levaxin, en Diklofenak och mot Thelins - så har uppladdningen börjat ;)

Lidingö Ultra nedräkning.

Ok moi: Min höft är ett större problem än knäna just nu vad det verkar. Det hugger i vänstra höften när jag ska resa mig och börjar gå, går över efter ett tag i bästa fall. Jag är alltså 100 övertygad om att jag skulle behöva en tillknakning men min kiropraktor jobbar ju med Lets Daaaaance i dag och imorrn är han bortrest så jag fick ingen tid. Bu. Om jag inte hade våldgästat honom hemma i går kväll då han var gräsänkling och skulle stå och måla. Vad fint det lät. Ja inte att jag skulle våldgästa honom men kontrasterna mina vänner. Kontrasterna.
(Jag har förstås andra alternativ också vad gäller tillknakare men allt tar ju sån energi (läs logistiken) och är jag ute i dålig tid får jag väl sota för det)

Jag vaknade också i morse med huvudbang och nackstelhet. Tyypiska PMS symtom men kom igen då, mens, kom - nu - dra inte ut på det!!

Nä jag har inte så bra förutsättningar men som det ser ut nu så kommer jag ändå springa LU ! Jag har ordnat så att en fin vän ska kunna assistera mig med nya skor om jag behöver (shit vad proffsigt va) och en annan fin vän är med mina barn (dagen är lång och om jag knoppar av, får hjärtrusning eller liknande så känns det tryggt).
Starta ja, men hur jag genomför det sedan är en annan fråga. Jag frågade kiropraktorn om det var någon fara att springa med sned bäcken och det var det väl inte mer än att han undrade om jag kommer stå ut med smärtan (man/jag får nämligen ont i höften efter så många mil även om man/jag inte är sned).
Knäna..tog jag inte ens upp. Att jag har ont i knäna kan faktiskt ganska sannolikt höra ihop med mitt sneda bäcken.

Alltså, jag är rätt sugen på att springa ska ni veta. Jag ser fram emot det! Kanske för att jag för första gången i mitt loppliv ser en slags planering. Jag ska till exempel också hämta ut nr-lappen i dag. Jag ska se till att lägga fram kläder i morgon, olika alternativ, jag ska köpa lite laddningsmat, klippa naglarna - ja det var väl det.
Ni som känner mig vet att jag brukar stå i 100 m kisskö när jag eg måste lämna in värdesaker, hämta nr-lapp och gå till starten för att hinna (el tappar kompass i toaletten), tar dubbelbh för att jag inte hittar sportbh:n, tar fel tights så jag får kameltå, inte hittar till tävlingsområdet alls och får ta taxi i sista stund, tar två vänsterstrumpor och får värsta blodblåsor hm vad har mer hänt.

Jag har fortfarande inte lärt mig min MP3..förra året ställde den in sig på jullåtar under LU - det var lagom kul, sen kom jazz, skitbra att lyssna på, inte. Så i år ska jag faktiskt ta min telefon, tills den laddar ur och låtarna tar slut.

Sen att jag förbiser faktum att jag inte har sprungit mer än uppskattningsvis 13 mil totalt sedan augusti, inte har några klockrena skoval, har mina kroppsdefekter för dagen - det är en annan femma.

Att jag i dag ska dels springa trappträning under lunchen*, leda löpträning på kvällen och i morgon köra backträning* med Marcus Hellner låter väl heller inte som bästa uppladdningen men det tillhör tjusningen denna gång. För hur det än är kommer alla titta på resultatlistan, det vet jag och det vet du - viktigast är väl att jag själv vet mina omständigheter vilket absolut inte främst handlar om vad jag gör dessa dagar utan det är allt som hänt bakåt.
Förutsättningarna kanske jag på så sätt försämrar förstås men samtidigt, att jag tar mig dit och att jag vill springa (just nu iaf) är en vinst och framgång som duger rätt gott.
Tills jag står på startlinjen.

*Förstår att det inte låter logiskt med tanke på höft och knäproblem. Jag är inte heller logisk.

Jordnötsdieten.

Så här såg inlägget på fejjan ut härom dagen. Jag måste be om ursäkt för att jag återigen skriver om något som har med diet, matval och fixerade människor att göra men visst är det viktigt att penetrera? Återigen så tycker jag också att visst alla har rätt att välja och att man som utomstående inte alltid ska bry sig så himla, då kanske man själv får fundera på om man är missunnsam och avundsjuk i stället. Jag är mer ute efter öppenheten. Och det finns visst massa träningsbloggare som är öppna med att de jagar fettprocent, de visar bilder på sin torso, sina överarmar, tider på Garmin och delar gärna med sig av alla sina recept på fettsnåla, mjöl- och sockerfria dietsubstitut. Fine. Vad jag och Micke i det här fallet är lite ute efter, tror jag - är hur mår vi? Ni, de, hon, han. Är det livet?
Och alla hurtiga inlägg på fejjan, bloggen, övriga sociala medier - speglar det människan eller är det en oskriven lag att alltid vara glad, förväntansfull, positiv och "inspirerande" ?

Jag tycker iof inte att det är fel för man väljer ju själv det man vill läsa och en del vill verkligen läsa det där "inspirerande", hurtiga, egostatusar (trots att många undersökningar visar att folk blir både deppiga som stressade av alla "andra lyckade och alltid glada, successful" people i social media), de som hårdkör en diet, kontrollerar sig själv till det yttersta och en del mår bra av att läsa min blogg (depriverande, misslyckade) haha.

Men återigen, det finns mycket bakom ytan. Always.

1. (peace och jag hoppas verkligen att det är ok att jag lade ut det här Micke).
1. (talande är ju att vi är så många som gillar inlägget och en eloge till Danijela som "blottar" strupen en aning)

Närodlat inte bra.

Läste precis i DN att nu menar man att välja närodlat är ineffektivt utifrån ett klimatsmart perspektiv och att det är viktigare vad man äter än varifrån. Är det verkligen bättre att äta en kiwi från NZ än en jordgubbe från Ekerö?
Det framställs nämligen som att bara du väljer vegetariskt framför kött så är du mer klimatsmart, visserligen säsongsanpassad vegetarisk mat så ok om våra jordgubbar kanske inte matchar bästa säsongen på NZ men det var ju bara ett exempel. Välj en apelsin från Afrika då om det passar diskussionen bättre.

Jag har svårt att tro det och skulle gärna läsa ännu mer där man också räknar på, inte bara direkta transportkostnader utan vad man skulle tjäna på att låta dessa flygrutter vara ( i miljö - vatten, bränsleaspekt men även ev besprutningar och övrigt som måste göras när man exporterar och importerar).

Ok jag kan förstå att det kanske är två olika diskussioner där klimatsmart (=växthusutsläpp) inte är samma sak som alla övrig miljöpåverkan och kostnader men mest fair är att kunna presentera hela bilden och inte bara en del av kakan.

Men här är rapporten iaf.

Prestation vid mens.

Hej, sorry att jag skrev stay tuned. Det blev full rulle och nu är jag så slut så jag vill bara sova. Helt slut. Har precis gjort mat men orkar inte äta upp det, då är man trött? Jag hoppas detta betyder att jag får mens tidigare, imorrn vore perfekt. Fredag eller lördag katastrof.

Vi är inte många som har det där med PMS längre. De flesta bedövar sin kropp med hormonella medel precis som man proppar i sig tillsatser i mat? Eller är det inte same same but different?

Det finns inte många studier hur menscykeln/hormonella påverkan, inverkan på kvinnor betyder för prestationer men det jag har kommit över säger att mellan dag 18-36 är de sämsta dagarna för prestation (källa: tidningen Iform för ett par år sedan).

Som jag och min syrra brukar säga;  finns bara en vecka i månaden när man mår som bäst, veckan efter mens! Man har mens, feel good, ägglossning, PMS, mens, feel good, ägglossning, PMS. Svårt att pricka in allt man vill prestera bra i just rätt vecka.

Ska man satsa på riktigt får man väl ta och börja bedöva sig igen eller träna så hårt att mensen försvinner. Hinner jag?

Ring k...r ring.

Väntar på ett samtal. Kommer inte vidare förrän jag blivit uppringd. Känner ni igen er eller fixar ni att jobba på? Fast, det beror väl på vad det är. I mitt fall hänger det ihop med min planering i veckan, helt avgörande faktiskt. Jag väntar samtal från min kiropraktor. Min och min, men han jag brukar gå till sådär 1-2 ggr per år.
Jag tänker att om han har tid att rätta till mig, för nu är jag närmast övertygad om att jag är skev i bäckenet som jag ibland blir (läs inte tränat nåt, mest ligga el sitta ned i 5 mån, börja gå den sjätte månaden för att sedan börja träna lite ostrukturerat den sjunde för att den åttonde springa 3 mil i barfotadojjer) - om han har tid med det (fast han åker säkert till landet i kväll) ja, då kanske jag ändå springer LU - och blir skev igen.

För sådär funkar vi, inte sant? I går hade jag en konversation med en vän som förstås avrådde mig att springa på lördag. Har man problem med knän behöver man väl inte skaffa sig fler liksom. Jag har dessutom känningar i höften också vilket talar ännu mer för att jag har någon obalans just nu. Jag skulle också i det bestämdaste avråda någon som har samma problem som jag.
En annan vän har börjat käka tillskott för att bygga muskler snabbare. Hen är PT och förespråkar inte tillskott till någon men ryckte lite på axlarna och sa "fast om jag gör det själv så.." i meningen att då "skadar det ju ingen annan."

Hur många snackar inte om att det är viktigt att träna, äta rätt, prioritera rätt? Att inte ta med jobbet hem, se till att säga nej och ifrån, vara mer med våra barn, Att inte fjäska för andra, sitta och vänta på dejten/underkasta sig en relation man egentligen inte vill ha osv.

Så är man där själv? Man säger att man inte tror på dieter men lusläser varje bilaga, söker upp trådar på internet - räknar i kalendern hur många dagar tills man blir fit. Man tycker att kollegan borde vara hemma mer med familjen än att bara tänka på sig själv medan man själv drömmer om att ha samma möjligheter. Man uppmuntrar vänner till att ställa krav på jobbet men själv säger man ja och amen till allt som chefen säger. Man säger "hör inte av dig" till de som funderar på dejtens lyckosamma varande eller inte och uppmanar bästisen till att ta mer plats eller separera men själv funderar man dag och natt varför hen inte hör av sig, varför det inte fungerade, fördelarna med att stanna kvar.

Måste jag påpeka att jag är en smula ironisk? Men jag menar både det som jag varit inne på tidigare, att vi är inte så ärliga alla gånger - varken mot oss själva eller andra. Vi är många gånger mer sunda i våra råd till andra än hur vi lever själv och det är väl schyst så länge det inte handlar om att vi inte är medvetna om hur ev ex. destruktiva vi själva är.

Jag har mer att säga, bland annat lade en vän ut en rolig status i morse som är same same but different och sedan är det en annan som luftat om kvinnoidealen igen, oh vilken debatt det blev (blir, som alltid). Jag går igång på sånt som ni vet och jag tycker alltid det är kul att penetrera dessa ämnen. Stay tuned, har lite annat att göra nu! (..trots att jag ännu inte blivit uppringd, därav detta långa inlägg..) :)

PMS och Sveriges Radio.

från news.cision.com

Det började regna precis när jag cyklade hem. Det gjorde mig ingenting. Jag var jättenöjd över att jag cyklade om den snygga killen på Liljeholmsbron, han som svepte förbi mig precis innan, på övergångsstället där jag mesigt tvekade då det var rött.
Jag cyklade om stark och rak i ryggen även om den låg plant över styret och trotsade både motvind som regn. Jag tittade inte bak (proffsigt). Fast han var ju snygg, jag borde kanske. Han var inte bara snygg, han såg vältränad ut också.

Egentligen hade jag rädsla denna kväll. Hade denna obehagliga tanke över mig, inne i mig, runt mig. Tänk att inte komma hem till barnen. Att det skulle hända mig något och ingen skulle veta. Eller bara hända något, inte bli kvar. Det är grymt.
Självklart vet jag att man inte kan leva med de tankarna hela tiden, det gör jag inte heller. Men ibland kommer det över en. Och det är inte roligt.

Saknar Thomas mycket också. Så mycket att jag tappar luften inombords. Att få ringa och prata, ventilera, skvallra, förhöra varann om barnens senaste framsteg. De där snabba sms:en. Skrattet, planerna, äventyren. Allt.

Vissa stunder vill jag inte vara kvar längre.

Jag är omättlig också. Vill äta hela tiden. När jag äter en sak tänker jag redan på nästa.
Jag är en riktig loser. Djävligt självömkande i den saken också.
Jag tycker fortfarande jag är rätt smart, nä jävla dum är jag ju, hur glömde jag. Ganska snygg är jag dock fortfarande i mina ögon, så länge jag inte tittar mig i spegeln.

Jag har PMS. P M fucking S.

Självömkande, hungrig, övertjensligg och allmänt mera nere. P M S.

Börjar tro att jag fått extra påslag bara för att det är deklarationsvecka.

Har dock fått förfrågan från Sveriges Radio att ingå i Svensktoppsjuryn för några veckor. Ok, när lyssnade jag senast på svenska låtar öht? Men, jag gör min plikt - innan kl 24 ska jag ha röstat på min 1, 2 och 3:a. Vilken makt.
.

Jakt är slakt, köp meat i bit.

Iphone i farten.

Skuggan ligger steget före.

Att pausa en aning.

 Hacke Hackspett.

Ett stycke fruset älgskav och ett stycke rökt älg..

..att samsas i grytan.