Matfusket

Med facebook och andra sociala medier så kan åsikter spridas med rekordfart bland ett stort antal människor. Det finns åsikter inom många områden förstås och eftersom jag har många vänner som har just träning och kost som intresse samt följer sidor med samma inriktning så det är klart att jag får mycket serverat inom de områden.

Matfusket är en sida på fejsbook som jag ibland läser vad de skriver, ja, det ser väl rimligt ut det mesta. De ifrågasätter ofta Livsmedelsverket och det är väl sunt. Sen kommer nåt inlägg som det här angående Aspartam tidigare i veckan, hur faaarligt det är - och någon fejsbookvän direkt som skriker ut "LÄS DETTA; SPRID VIDARE; KONSUMERA INTE" när de delar nämnd sidas inlägg.

De här omvända EAT CLEAN vännerna är söta men jag skrattar lite åt dem att de blivit så fanatiska. Att de köper andras "sanningar" som passar deras (nya) inriktning så snabbt?  Tidigare i veckan skrev alltså Matfusket om Aspartam. Det såg väl underbyggt ut med ett otal källor i ämnet (sök på Matfusket på fejjan om ni vill läsa mer) och genast hängde alla övertygade Eat Clean-människor på. Och i och för sig, vill man leva efter Eat Clean 100 % så ska alla tillsatser bort. Alla. Och då kanske det ändå äger sin riktighet att få skrika ut medtyckande.

Det är nog så att många (fitness)människor tycker sig kunna unna sig lightläsk som fun light till sin keso t ex - men nu ska de helst inte göra det (!), (nu finns ju Stevia, det naturliga sötningsmedlet). Vi har väl iof hört i några år nu att de här sötningsmedlen inte är så bra för att de ökar aptiten, och då kan man väl hellre dricka en "riktig" Cola än en light om man nu ändå unnar sig. Eller så ska man kanske tänka att om man väl unnar sig, läs inte dricker light el läsk så ofta öht kan man lika gärna ta en light för då får man i sig mindre socker och att den dosen sötningsmedel inte spelar någon roll. Är ni med i tänket?

Men alla fitnessmänniskor är ju inte per automatik Eat Clean människor. Det finns Eat Clean människor som inte per automatik är fitnessmänniskor heller. Många fitnessmänniskor vet nog också vad Aspartam egentligen är och består av och därmed inte så oroliga över sitt intag?

Nu när jag läser inlägget igen så ser jag många ifrågasättande kommentarer. Många kritiserar och ifrågasätter själva Matfusket som sida och överlag medan många skriver (till synes igen) väl underbyggd kritik mot sanningshalten i det Matfusket framfört om Aspartam.  I morse såg jag också en artikel från en annan Hälsosida på fejjan som (till synes) penetrerade ämnet Aspartam och (till synes) grundläggande beskrev och redogjorde varför Matfusket har fel.

De flesta av oss har inte tid, ork eller tillräckligt kunniga för att kunna sortera, hålla reda och söka upp information om "hur vi ska leva för att leva som bäst." Och, det är också en värderingsfråga vad som i så fall är bäst - prioritering, förutsättningar, omständigheter är olika.

Hur som, jag kan tycka precis som avsikten med min sida egentligen - att få folk att tänka, bli medvetna, gå utanför sin box osv. kan aldrig vara fel. Och att det är bra med debatt men svårt när enskilda som media påstår sig äga sanningen. Man kan lyfta frågor utan att påstå att något är i sten om ni förstår.
Även det som så renhårigt hänvisas till forskning kan vara bedrägligt. Vem har beställt forskningen i så fall?

Med det vill jag ha sagt det jag också sa i går mer eller mindre. Det är aldrig fel att vara insatt eller nyfiken, engagerad i det vi och våra barn får i sig (eller föräldrar syskon vänner partners också för den delen så har jag inte uteslutit någon hoppas jag) eller vad som du själv mår bäst av att äta och dricka. Men, det är djävelusiskt mycket du måste avstå ifrån om du vill ha 100 koll. Believe me. Ja det fattar du nog själv.
Vi har ingen aning om vilka följder vårt fanatiska tyckande eller för den delen, ekonomiskt pressade matläge (alla tillsatser som finns, skapas för att tjäna pengar) får för framtiden.

Det är många som dör av förorenad luft i många delar av världen, men inte flyttar de därifrån - Hornsgatan är en av de mest förorenade gatorna i Stockholm, nog bor det tillräckligt många där och många av dem är nog dessutom veganer i sitt strävande att leva så rent och länge som möjligt. Till exempel.

Tänk och välj, gärna för mig - men slappna av lite. Vi kan inte påverka allt vi skulle önska ändå. Och det de i dag säger är nyttigt kan de säga något annat om i morgon. Ni vet det också.

Jordgubbar är sommar=gott.

I kväll ska jag äta jordgubbarna enligt ovan. Jag vet att jordgubbar anses vara en av de nyttigaste bären men samtidigt också en av de mest besprutade. Hur ska jag göra tycker ni? Kan jag lita på att all besprutning är borta när jag sköljt dem? Eller tog jag bort det som var nyttigt då också? Kanske jag ska tänka att jag äter dem för att de är kalorisnåla? Fast jag glömmer bort det faktum att jag köpte dem för att det är gott. Juh!

Lidingö Ultra - yes or no.

Så kom mejlet. Tiden är inne, oj vad tiden går fort. Ni som hängt med vet att jag anmälde mig till en "ultraträningsgrupp" i höstas. En av de här "livlinorna" som jag tänkte. Att ha ett mål, tvinga ut sig med andra, följa ett schema..fungerade uppenbarligen inte så bra i mitt liv just då/nu. Jag kunde inte veta att just löpningen har jag minst klarat av att få till. Jag har ingen större drivkraft att pressa mig i löpning så det som är gjort är fislunkar.

Ibland är inte tillfällena med en heller. Jag lyckades bara få till en löpning enligt 13 veckors schemat el vad det nu blir, 12 v kanske (av 3 per veckan x 12 dårå ok vilovecka nånstans däremellan) och en gemensam träff. Två andra gemensamma träffar jobbade jag och en var jag bortrest. Shit happens.

Plötsligt i påskas så sprang jag 3 mil i s k skor åt barfotahållet. Aj aj inte så bra va, Camilla borde veta bättre - predikar själv åt alla håll minsann hur man ska göra. Fått knäproblem som ni säkert läst och varje dag nu så tänker jag "jippie det har gått över" för att en eller fyra timmar senare få bevis på motsatsen.

Nu läste jag precis att om man använder sig av Voltaren, Dyklifinak nej vad den nu heter - så försämrar man proteinsyntesen betydligt.  Så det verkar ju kontraproduktivt överlag och även i mitt fall.

Nej löpning och tävlingar i synnerhet har jag (ännu) inget sug efter. Snarare baksug i så fall. Veckan kommer vara full av annan löpning och jag har inte tänkt ställa in något ännu iaf. Bra att jag har låt säga 4 saker på agendan. Om en blir av får jag vara nöjd.

Lidingö Ultra.

Talar emot:
 1. Knäproblem, alltså major reason.
 2. Under hjärtutredning
 3. Känner inte min kropp, inte mina skor f n (skor är så himla viktigast om man tänker 5 mil)
 4. Har ingen större lust, drivkraft. Tappat suget liksom.
 5. Långt, lite för långt att använda till "komma igång med löpningen igen."
 6. Ska ha mens lördag/söndag och det är dokumenterat sämsta dagarna för en bra insats
 7. Att folk glor och dömer en efter resultatlistorna utan att ha en fucking aning om vad som föranleder något (jaa jag vet att det är ovidkommande vad andra tycker å tänker. Bör vara)
 8. Ja är det dåligt väder då ids jag inte.

Talar för:
 1. Jag är anmäld, det blev en nog dyr och bortkastad "överlevnadskurs" då kan jag lika gärna springa oavsett om jag går hälften - för att få lite valuta för insatsen.
 2. I lugn och ro få tillfälle att känna efter hur det känns, att springa helt enkelt. Och även i ett tävlingssammanhang, fixar jag det rent mentalt?
 3. Har bara bra erfarenheter från förra året. Sån himla stämning!
 4. Man får en snygg t- shirt och ostkaka när man kommer i mål.
 5. Massor av kcal som försvinner.

Det som mest talar för är faktiskt att utnyttja chansen att springa när man är så obrydd som jag är just nu i livet. Jag kan träna backträning på fredag med Marcus Hellner och tänka "kul att få veta vad en kropp kan palla" i stället för normalt sett "jag får skippa backträningen och Marcus Hellner då man inte ska köra nåt så tungt som backträning dagen innan."

Hör ni, om jag ställer upp i  Lidingö Ultra så kommer jag inte springa för att försöka persa min fjolårstid - det vet jag att jag inte gör. Så glöm det. Jag ska ta det som ett återhämtningspass  !

Barn och Aspartam

Funderar som mest vad jag ska göra för mat i dag. Jag tror dock det kommer spruta grön- och rotsaker ur huvudet på mig. Det står fullt av skålar och burkar i kylskåpet med både tillagade som otillagade dylikt.
Man ska veta att recepten och råvarorna är beräknade på 4 personer och i det här fallet så är mina barn kanske inte de bäst representerade till att äta såå mycket "innovativt."

I dag är Simons födelsedag. 11 år. 11 år? Jiisus, det är lång tid. Är jag så gammal så jag kan ha ett barn som fyller 11? Han flyttar ju snart hemifrån ju!
Dagligen träffar jag kvinnor som ännu inte har fått barn och jag avundas dem lite. De har det där kvar..mina barn skulle gärna få ett syskon, min dotter vill så innerligt inte vara lillasyster :) men det ska vara något väldigt speciellt för att jag ska skaffa fler barn. Jag vet att jag säkert skulle tycka det vore lika fantastiskt, kanske ännu mer för med åldern blir man som bekant oftast klokare och mer insiktsfull/ödmjuk men samtidigt.
Skönt att de just är så pass stora ändå.

Men som sagt, jag kan sörja att mina barn inte har de där söta små fötterna längre, den där fantastiska nyfikenheten på livet som en ett-treåring har - så mycket som är nytt för dem. Att hålla i en bebis, snusa på dem och få det där tandlösa leendet mot sig..och lämna bort dem när de bajat (fast ibland får jag nog byta och det är kul det med)..det är gott nog! Jag vill att syrran skaffar barn!

På tal om allt man kan och inte kan äta. Nu sa mamma att de har kommit fram till att det är en massa bly i viltkött - jaha då är det väl bara renkött som återstår - fast där är det väl becquerel kvar. Å griskött är ju inte nyttigt och de trängs och skriker i sina bås. Kossorna har galna ko-sjukan, belgian blue, svårsmält för magen. Om det nu alls är nötkött. Allt är väl hästkött numera. Och hästköttet innehåller en massa insprutad skit precis som kycklingarna, kalkonerna kommer från försurad mark i Rumänien, lammen har för nära till marken.
Och fisk fattar väl vem som helst att det inte är nyttigt numer om den inte levt i en kallkälla hela sitt liv (eller akvarium kanske). Det är tanks, kryssningsfartyg och flygplan som dumpar massa skit och här i Sverige har vi överklassens båtliv, vatten och snöskotrar för att inte tala om vidriga campare som slänger en massa dynga i naturen.

För att inte tala om ekooooloooogiskt. Snälla nån, säg inte att jag ska vara så naiv så jag tror på att allt som det står ekologiskt på är "ekologiskt." Att allt "ekologiskt" per definition ska vara nyttigare och perfekt skött i alla lägen. Närodlat låter så mycket bättre. De hallon, svarta vinbär, rabarber och jordgubbar jag kan få från föräldrarnas trädgård vårdar jag ömt. Getosten från Arjeplog och älgarna som springer i fjällen och skjuts av mig eller bekanta - det.

Så skrevs det en massa om Aspartam i veckan. Alla "eat clean" människor skriker ut sitt budskap om att inte dricka lightprodukter precis som smör, margarindebatten. För fitnessmänniskorna har ju fått något annat nu - Stevia. Oh detta Stevia. Just nu på marknaden pumpas det ut snask och bakverk som är sötat med Stevia. Inte minst drycker. Och LCHF recepten dignar av Stevia som ingrediens.
Som tur är har jag svårt för bismaken den ger och vill jag nu ha fler barn så ska jag tydligen strunta i Stevia för Stevia framtas tydligen på samma sätt -isch, som p-piller. *

*utger mig inte för att ha någon sanningshalt i dessa påståenden. Margarin vs smör skriver jag under på men allt annat who knows? Den försurade marken i Rumänien hittade jag bara på även om jag är övertygad om att det finns försurad mark även där men om just kalkonerna springer där och hittar sig till oss det har jag ingen aning om. Om det är överklassen eller förstagluttare som skräpar mest ned i skärgården vet jag faktiskt inte heller. Det där med Aspartam kan ni inte ha missat och det med Stevia har jag inte hunnit googla, hörde det i går ;)

Saker man retar sig på.

I dag satt jag fascinerat och tittade på en person som sträcker ut tungan innan hen tar en tugga. Det är säkerligen omedvetet och jag förstår att det måste vara medfött men det är tyvärr inte så charmigt alltså. Eller charmigt ocharmigt?

Jag googlade faktiskt på det, för att se om det finns någon forskning om det. Haha. Men det enda jag gjorde vara att komma till ett gammalt blogginlägg om just saker man stör sig på. Jag fick mig en mycket rolig stund.
Att folk smaskar var väldigt återkommande, en del där det också knäpper i käken, när folk käkar äpplen och bananer och tuggar tuggummi med öppen mun. Och jepp just smaskande har jag själv supersvårt för. Tyvärr för det är ju synd om dem som så att säga äter högt, kanske till och med med munnen stängd men ändå låter så mycket.
Jag har ärligt talat svårt för dem som till och med andas högt. Jisus sa jag det där högt nu? Alltså så svårt att jag inte vill vistas i samma rum ens.

Hår på ryggen är en annan grej.

Andra saker jag retar mig på är ohyfs. Det har ni säkert läst om tidigare men just så basala grejer som att se sig om innan man slänger igen en dörr, hålla upp en dörr, inte tränga sig förbi utan ett "ursäkta" osv.

Jag stör mig på folk som inte svarar på mejl eller sms - förutom när det är något som intresserar dem själva så att säga.

Ovårdade fötter. Avskavt nagellack.

En av mina bästisar i grundskolan satt alltid och vickade, vred runt, tänjde på sina tår när hon satt och tittade på tv eller liknande. Så himla störande! ;)
Min xman när han sörplar sitt överheta kaffe. Så jävla osexigt.
Folk som är glupska, äter för mycket och inte fattar när de bör backa, hejda sig, uppföra sig.  Fattar inte folk sånt? Har det med uppfostran eller ointelligens att göra?

Folk som alltid utgår ifrån sig själva. Väx upp! Giriga människor, så oattraktivt.

Ok, nu ska jag nog stoppa. Förlåt förlåt mig alla ni som kanske smaskar omedvetet, räcker ut tungan innan ni äter - jag fattar att ni inte kan rå för det, berätta för mig nästa gång vi ses hur det känns? Kan ni kontrollera tungan eller åker den bara ut som en reptils liksom?

några roliga utklipp (känner ni igen er?) :


* När någon smaskar. Umgicks tidigare med en person som alltid tuggade (smaskade!) tuggummi med öppen mun som om hon ville visa vilken färg det var på skiten. Jag kunde inte höra vad hon sa när hon tuggade för jag hörade bara smaskandet och fick koncentrera mig för att inte bara skrika rakt ut "MEN HÅLL MUNNEN STÄNGD FÖR HELVETE!" Vi umgås inte längre. Inte på grund av det men FAN vad skönt det är att slippa det beteendet!

En sak jag stör mig på EXTREMT mycket är när folk paxar platser på lunchrestauranger innan de ens stått i kön och beställt mat. Liksom: "Oj vad mycket folk. Du Britt-Inger, kan du skynda dig att gå och lägga din scarf vid det där (enda) lediga bordet så att vi får sitta tillsammans när vi väl fått vår mat om 15 minuter". Typ...

Armbågar som är så torra att de ser ut som gråa murklor är bland det vidrigaste jag vet. Sedan vill jag ge en hård spark på smalbenet på alla de idioter som tränger sig på spårvagnen medan folk (läs jag) fortfarande försöker ta sig (mig) ut.

Folk som bara stirrar på en, länge, utan vilja något. Som igår när jag åkte tåg, visst vi pratar svenska på ett amerikanskt tåg men att sitta och råblänga gör mig så irriterad. Åh, eller folk som går för nära när man står på spårvagns-bushållplatsen och det finns massa utrymme runt omkring men så måste de ändå gå så nära en att de nästan nuddar vid en, what's up with that!? Eller på flyg och tåg och den framför fäller sätet UTAN att fråga innan! GRrrrrr! Har inga som helst problem med det om de bara kunde vända sig om först och fråga men de flesta bara vräker bak sätet. Då beter jag mig som en tonåring och sätter i knäna i sätet framför och rör på mig så mycket jag bara kan för att det ska bli så obekvämt för dem. Omoget, jag vet :) Åh, nästan värst, de som försöker gå PÅ spårvagnen innan alla gått av!!! Västtrafik hade en upplysningskampanj i början på 90-talet om hur man skulle bete sig på spårvagnarna, den behöver tas om! Hahaha, jag har hur mycket som helst att störa mig på! Och dubbelt så mycket om jag har pms!

människor som stannar direkt efter de gått genom en dörr eller nerför/uppför en trappa för att de ska stanna och diskutera vilket håll de ska så man snubblar på dem och får stå och vänta på deras seghet eftersom de har uppenbara problem med att stiga ett två steg åt sidan.

. När min pappa liksom gnuggar tårna mot varandra när han sitter och tittar på teve. Rafs, rafs, rafs, GAAAAH.

. Alla som håller på och pillar med fötterna.

. Smaskande (that's a given)

. Kärringen som satt mittemot mig på bussen häromdagen och vägrade ta bort sina fötter från under mitt säte. Först tänkte jag att hon nog hade stelopererat benen och försökte tycka lite synd om henne, men när hon började sparka på mig förstog jag att hon bara var mentalsjuk.

. En konsult från jobbet som enbart kör med sexistiska skämt.

. När folk inte kan förstå hur en diskmaskin fungerar dvs. bara låter sina grejer stå.

. När folk packar diskmaskiner på ett ologiskt sätt så man hade kunnat få plats med dubbelt så mycket.

. När folk skyller ifrån sig. VÄX UPP FÖRIHELVETE vill jag bara skrika rakt ut.

. När folk inte tar bort folien på smörpaket.

. När folk lämnar smörkniven på paketet i kylskåpet (gross!)

Oj, nu räcker det kanske?

När någon andas trögt genom näsan, behöver inte nödvändigtvis vissla eller liknande ljud - det räcker att det låter "TRÅNG PASSAGE" ordenligt högt.

När någon var 5 sekund drar in snoret i näsan för det håller på att läcka ut. Har då verkligen svårt att motstå frestelsen att vråla -Gå och snyt dig för helvete! Istället går jag och gör liknande hastiga indragningar genom näsan var 4 sekund. Fan vad jag är barnslig känner jag då men kan inte låta bli.

Jag hatar när folk käkar banan i närheten av mig. Jag känner ett stort behob av att sätta händerna för öronen och skrika.

Nåt annat fruktansvärt irriterande är när man går på en breeed trottoar och cyklister envisas med att plinga på ringklockan en miljard gånger. Herregud, måste jag gå längst intill väggen för att idioten ska komma förbi?

När det är lång lång kö till kassan nere på affären och folk likosm ställer sig i startgropen för att rusa fram tills nästa kassa eventuellt ska öppna. Gäller inte kösystemet även där? Borde inte de som står nästan längst fram och stått längst rimligtvis hamna först i den andra?

Kanske det värsta av allt är harklingar. Jag blir spyfärdig när nån går förbi och harklar upp nåt vidrigt slemmigt och spottar ut skiten. Huua!

För tillfället lider jag svårt av hur min egen sambo tuggar. Dels kan jag se alldeles för mycket av hans mat, dels smaskar han och så låter det "knäpp" i hans käke varje gång han öppnar munnen. Jag blir vidrigt aggressiv och måste fokusera stenhårt för att inte utveckla det till ett gräl. Sen ska vi inte tala om hur det låter när han dricker, gah!

- Folk som öppet petar sig i näsan (och/eller gräver sig djupt inne i örat med ett finger, gärna högerhanden som de sedan tar på saker med eller hälsar på någon med.. EEEWWW!).

Fast jag snart är 30 så stör jag mig på min mamma när hon:

*knarrar med stämbanden mellan meningarna när hon pratar.

*snusar stora snusar fast hon har en sådan liten överläpp att den står rakt ut.

*öppnar munnen då och då så att det låter, ett slags smaskande ljud.

*sträcker ut tungan innan hon tar en tugga.

*låter KLUNK KLUNK när hon dricker.

*låter gaffeln glida mellan tänderna när hon äter, så gnissel uppstår.

*tar väldigt lite mat för att hon bantar, men sedan sitter och plockar från serveringsfaten med händerna.

*När hon inte äter kolhydrater för att hon bantar, men ändå kan sätta i sig godis när det serveras. "Bara några stycken", men fortsätter i vanlig takt och försöker smygäta.

Pensionärsfrågor.

Doctor, doctor...

När man lägger upp en sån här bild så får innehållet en helt annan innebörd liksom. Men dels har jag ingen bild på "min" doktor och dels hade det varit mkt tråkigare att lägga ut en bild på någon som var mer lik honom dessutom. Jag minns dr Carl på vår VC, undrar vart han tog vägen. Me like. Vi jämförde muskler med varann på den tiden. Eller inte.. nåja.

När man gör en hjärtutredning så måste man utesluta alla riskhöjande faktorer för hjärtat, det vill säga socker, kolesterol - skrev jag det här härom dagen förresten? Iaf, dagen innan så käkade jag inget socker, man kan ju tro att det gör någon inverkan. Kanske gör det?

"Hej, harkel, det här är din doktor, vi sågs senast i går. Om du undrar varför jag ringer så sent så har jag inte fått gå hem ännu. Nej jag skojar bara, nu ska vi se..harkel..jag måste samla tankarna lite."
Det där med att samla tankarna är nu tredje gången han säger. Ni hör ju att han är lite förvirrad.

Sockret låg bra, kolesterolet var föredömligt - låg till och med under mediantalet men å andra sidan så tror jag det är mest äldre som besöker VC så de siffrorna behöver jag nog inte hoppa för högt över.

När han plötsligt brister ut "men du nu måste du påminna mig...alltså, var det din tvillingbror du förlorade? Vilken förlust (!) , ja..det är ju extra jobbigt det förstår jag.."
Hallå vift vift säg inte så!! Det är såna saker som får mig att tappa kontrollen. Vi la på strax efter det, efter förlåt och mummel, förlåt och självklart..

Men, jag blev ändå lättad över provsvaren. För så som jag har misshandlat kroppen under hösten, inte brytt mig när, vad eller om jag ätit, inte rört på mig - inte ens en ynka promenad fanns motivation eller förmåga till där ett tag. Ni anar inte.
Ändå undrar jag om jag hade orkat bry mig om jag fått höra det motsatta. Det är intressant.

Sen ska man veta att just kolesterolet är mer el mindre ärftligt och jag har 50/50 där och jag ska väl vara tacksam så länge det är rätt 50 jag ärver på. Hur och vad man äter kan spela roll i vissa fall men i andra som sagt så är det ärftliga oturliga faktorer.

Usch nu låter jag som en pensionär som redogör för sina kurvor och värden. Tänk om man kunde få vara lite pensionär i den bemärkelsen att med gott samvete bara flyta omkring men ändå ha de pigga ben och ork man har nu. Typ.

Hälsohets 1b.

Min intention var bara fin. Jag skulle bjuda på ett foto tänkte jag, läsare vill ju ha sånt. Jag hade dock inte tid att kolla resultatet men här är det, ser jag nu två timmar senare. Det här med att jag skulle V.I.L.A från alla aktiviteter som har med knät att göra har att göra är ju ett sätt att ta ansvar för sig själv. Att välja att sticka iväg på lite lunchlöpningsövningar (mm precis ungefär som det låter) för att det kanske kommer andra till nytta (läs ta ansvar för sitt uppdrag) är ett annat val.

Jag är glad att se (förresten det är nog den varmaste dagen här i Sthlm för det här året) att det är någon som går, cyklar, springer var 10:e meter kring sjön Trekanten. Ja inte bara där, i princip överallt. Det som överskuggar skönheten i betraktelsen är att det fortfarande på sina håll ser så himla grått, grusigt och smutsigt ut. Inte minst cykelbanorna. Men Hornsgatan är fin, från det perspektivet sett. Ja och sen alla som av någon anledning inte tror att det kommer cyklister på cykelbanor.

Jag ser ju riktigt bystig ut på bilden, inte sant?

Jag tänker på förra inlägget innan jag går vidare med lunchen. Den har jag inte gjort ännu förresten. Eller ätit. Men det är så mycket jag ville ha sagt så det är lätt att det blev onyanserat?
Vad jag menar är att 1. Inte fel att vilja ändra livsstil och med det inskränka på sina gamla (o)vanor. Men förtäck inte ditt syfte med en massa ursäkter att du inte kan, tål äta vissa saker eller att du äter på alla andra tider än just då eller tvärtom ät inte "fel" bara för att du inte orkar förklara för någon annan. Var hellre öppen med det, du mår bättre av det då du slipper hålla koll på vad du säger och täpper till truten på andra.

Vad jag menar med det är att ingen ifrågasätter väl om man köper en större mer trafiksäker bil för x antal fler tusen spänn än lilla skrothögen - då det handlar om liv?
Hälsa handlar också om liv.
Sen kan vi också diskutera frågan vad som är hälsa i det "hälsosamma." Om mat, dieter och träning tar upp ens liv för mycket så kanske det kantar till osunt. Men visst, alla väljer vi och en del väljer det asketiska och det får man acceptera.
Men när de asketiska (även andra förstås)  i sin tur får frågan från folk som uppmärksammat deras slit så är det ju viktigt att inte slå sig runt med floskler likt "man ska unna sig", "jag äter det och det men tränar så och så " eller "jag tränar så och si och därför kan jag äta det och det" -- om det inte stämmer! Det är där de flesta ätstörningarna finns - bakom flosklerna, de snabba kommentarerna, de förtäckta ursäkterna.
I värsta fall tror ju omgivningen på det de/du sagt och tror att de ska få din kropp bara de gör som du säger - ok det här blir hur som helst kanske onyanserat och lite för ytligt.

Att ändra livsstil, gå på diet, få träningen att ge de resultat du vill - det tar tid. Det krävs effort, ansträngning. Målmedvetenhet och envishet. Och bäst är om du är ärlig, både inför dig själv och andra för då kan du också fortsätta vara social, umgås med andra och inspirera andra på ett schyst sätt. Det är ungefär det jag ville säga.

För att prata om hälsa, träning, mat, matfusk, tillsatser osv är väl bra! Det är något som intresserar gemene man 2013. Likväl som tips på hur man undviker skador, dålig mage, torra ögon, nageltrång eller vad det nu kan vara. Ut och prata, ut och lyssna - och testa det du kan anamma i ditt liv. Men inte så du mår dåligt, ok.

Nu börjar jag få bråttom, måste fixa mat och så dra och jobba.

Matnoja hälsostress och träningshets

Jag beställer från och till såna här mat/middagskassar. Jag beställer till intropris och landar då oftast kring högst 500 kr. 500 kr för att få två välfyllda kassar med massor av grönt som jag många gånger inte själv skulle handla samt kött/fisk och allehanda kolhydratkällor är inte dyrt! Vad skulle jag plocka i om jag gick och handlade själv? Jag får dessutom recept till och är det nåt man hamnar i ofta som förälder, ok jag iaf, är att fantasin tryter och jag blir så less på att laga mat.

Den här gången kanske det gick till överdrift. Jag ska inte säga nåt än iaf men mitt första recept tog sån tid. Omständligt. Mandlar som skulle blötläggas i 8 tim, broccoli som skulle ångkokas (fick göra egen variant och lägga dem i durkslag över kokande vatten, nej durkslag heter det inte men det där andra med mindre hål). Kanske man skulle skaffa sig en ångkokare? Men det gick bra. Sen skulle viss broccoli mixas med mandlar och olja, kryddor för att bli vinegrettdressing och bla bla. Men jesus vad gott det blev. Jag kan lägga ut recept vid tillfälle för krånglet var värt det ! Om inte annat så för att utveckla fantasin som sagt. Annars gör man ju lätt sina sallader som man alltid gjort.
De rökta räkorna ingick inte men oh jag var så sugen. Jag la dessutom till fetaost i salladen. Man behöver inte vara så himla slavisk..

Superfood!

Inlägget försuras lite av att mina bekymrade tankar om hur mat och träning blivit så fixerat. Även hos män faktiskt även om det nog är lite "övervikt" till kvinnor. Jag har varit inne på det förr och återkommer nog till det igen, det är så viktigt.

Jag tycker att det är OK att gå på diet, deffa, ändra livsstil och till och med ta kick-off dieter i låt säga 2 veckor inledningsvis t ex för att bryta dåliga vanor. Bara man är medveten om att det enda som "gäller" egentligen är långsiktighet. Ändra livsstil. Och det tar tid, ska ta tid. Och det innebär inte att behöver säga nej till allt. Det innebär mer "allt men inte alltid." Sen tycker en del att de inte klarar av att tillåta sig lite, nej kanske inte initialt som sagt och på vägen kan man faktiskt inse också att man inte längre vill ha det där man jämt ville ha tidigare. Bra så.

Det jag tycker är skrämmande är alla som plötsligt är laktosintoleranta, glutenallergiker, inte tål kolhydrater. Alltså dem som "gömmer sig" bakom en massa ursäkter när de i själva verket går på diet eller bytt livsstil. Var öppen med det i stället. Och det är en rasande farlig utveckling med dem som straffar sig själva med en extra joggingrunda, dubbla spinningspass eller 100 armhävningar vad vet jag - när de råkat övertrassera sina kcal. Då är det något som inte är riktigt sunt?

Eller de som hävdar att de fikar så mycket, gärna talar om allt de ätit till lunch, på kvällen, hur de festat på utan att man frågat - för att man absolut ska "förstå" att de äter jättemycket. lever "osunt" men varför de går ned i vikt eller är så deffade är för att de har den förbränningen eller tränar så mycket. ?
De som fikar eller äter värsta gräddbomben när ni träffas för att sedan vara det enda de intog den dagen eller sprang hem och gjorde de där 70 burpeesarna..

Visst är det förjävligt? Inte att folk går ned i vikt eller är vältränade i de flesta fall men det är hur ohälsosamt hälsa i många fall har blivit. Hur träningsprofiler- och böcker, tidningar är förskönade, bilder retuscherade och rider på vågen som Biggest Loser, Du är vad du äter och hela "Hollywood star lifestyle" planterat. Du värderas efter utseende och leverne (läs förmågan att kontrollera och underkasta dig).

Kanske är jag avundsjuk? :)
Jag har ju problem med magen eller med min medicin Levaxin som i sin tur gör att jag har problem med magen, pendlar i vikt samt faktiskt, kanske också har med hjärtat att göra vi får se.
Jag har fått rådet att utesluta både laktos som spannmål i kosten och sedan noggrant diarieföra hur jag mår utan och sedan när man tillsätter igen.

Jag har vissa dagar när min mage är förhållandevis platt men jag vet inte vad jag gjort, ätit eller inte ätit när den mår och ser så bra ut. Vissa dagar, ok de flesta, är den svullen och hela kroppen känns full av vätska. Jag har vissa veckor där min hud är så himla mjuk och bra fukt och andra veckor känns torrare och sträv.

Min mage blir väldigt upprörd av spannmål har jag noterat iaf. Äter jag pasta eller bröd så låter den högljutt i flera timmar och sen fiser jag. Jepp det ska erkännas. Därför försöker jag dra ned på det för att vara intim eller ja social räcker väl - är ju inget skoj under de premisserna.

När jag tränar mycket går jag ibland upp i vikt, samlar på mig en massa vätska. Ibland flyter allt som det "ska" göra d v s tränar jag mycket tycker jag mig se mer tajt ut. Har det med vad jag äter i samband med träning eller vilken dag i månaden. Andra faktorer. Vet ej.

Det är klart att man ska göra och ge kroppen det den behöver, man ska vara snäll och vårda den. Det är min skyldighet att underlätta för hjärta och andra organ. För knoppen och knäna. Allt hör ihop. Ska jag vara nervös/ta ansvar för att ev få cancer då jag haft en cysta, att kolavippa för långvarig stress - mina biverkningar av hästsparken osv osv. Jäsiken vad fucked up jag är egentligen.

Shit vart vill jag komma. Är det förvirrade vi är egentligen. Både vi som är rätt hälsosamma i stort, likväl som de svennar som "skiter" i att träna och tänka på maten. Båda läger är lurade? Vi hälsosamma tror att vi lever oss längre men som vi alla vet är livet inte rättvist. Du kan vara ickerökare, vegetarian och marathonlöpare och ändå dö i hjärtinfarkt och cancer.

Men återigen, de som mer el mindre svälter sig, ätstörningar - det finns överallt! Och i en jävla stor del av den s k hälso/tränings/idrottsvärlden - det är det som är så skrämmande!! Och de lever på att andra/ni inspireras av dem och kanske faller samma öde som dem, d v s att bli så stressad av att komma i den där formen att ni väljer bort att äta. Njuta. Leva. Börjar dra er undan, manipulera omgivningen och därigenom ljuga för er själva inte minst.

Tänk efter när du lyssnar på din kompis som ser ut som du vill göra. När du lyssnar på den där träningsprofilen, PT:n whoever, nån som talar om sin kost- eller träningsresa. Vad är sunt, vad är rimligt, vad är fucked up/icke trovärdigt.

Jag säger så här, om du vet att du ska dö i morgon eller om en vecka - skulle du då leva som du lever nu dina sista dagar? Ja iof, det spelar ju liksom ingen roll.

Sorry men jag har folk på nära håll som jag bryr mig mycket om som är i farozonen. Det värsta är att de skulle aldrig ta till eller åt sig av sån här info. De tycker inte att det gäller dem.

Oj vad långt det blev också. Kanske ska ta hand om min sjuke son, ringa några samtal, besvara mejl och göra mina fiskbiffar med den där rotsakstjossan och matvete tror jag.

Fullmåne.

Min lille plutt är sjuk. Sonen alltså.
När han la sig på golvet i natt nedanför mig och sa att han hade ont i magen så sa jag typ " ja men gå och lägg dig" - inte argt eller så, antagligen bara sömnigt typ att jag trodde att han gick i sömnen eller att det skulle gå över eller liknande.
Så kom morgonen och han ville inte äta frukost. Min grabb?! Ok, då är det nåt.

Det går nåt jävelskap på skolan. Hans båda närmaste fröknar har legat/ligger däckade. Den ena kom tillbaka i måndags men fick sjukskriva sig igen.  De säger sig vara så sjuka som aldrig tidigare..dotterns bästa kompis ligger också däckad nu.

Fm gick, han bara sov och sov och sov. Någon gång gick han å spottade i handfatet. Han fick inte i sig något. Sov sov sov. Klagade på ont i magen utemellan. Så pass att jag fick googla på blindtarm och liknande. Bäst att hålla koll, mest grabbar i åldern 10-20 som drabbas av blindtarm - börjar med dålig aptit, diffus ont i magen som sedan centrerar sig till ömhet runt naveln och ännu senare på höger sida nederst på buken.

Själv var jag kallad till VC. Igen. Jag börjar bli less på vissa inslag i mitt liv. Men de utreder mitt hjärta. Jaja.
Vi kan väl bara vara överens om att mitt hjärta är rätt krossat. Skadat. Demolerat. Ihopsnörjt. Sönder. Av. Brutet.
Stressat.

I kväll fick han i sig jordgubbar och banan blandat i yoghurt. Han framhöll särskilt att han tagit den naturella yoghurten, inga flingor och att han trodde att det var jordgubbarna speciellt som "hjälpte" honom. Till vad specifikt vet jag inte för jag känner att han har feber. Men bra att han fick i sig något iaf. Lillplutten som fyller år på fredag.

Annars träningsförbud. Av allt som innehåller knän. Och det är ju rätt mkt. Men ska man orka bry sig, eg?

BRF

Suttit 3 timmar på Årsmöte, Årsstämma vad det nu heter för min BRF.
Vår BRF är på många sätt rätt galen. Men nån har sagt att man inte ska stöta sig med grannar. Men om de stöter på mig då?
Styrelsen kan man tycka ska ta vara på vad vi medlemmar tycker och även vad vi kommer överens om på just årsstämmor och liknande men så blev ju uppenbart att det inte gjorts. De kör lite godtyckligt race..

man måste också själv ta reda/hålla koll på juridiken helt klart..tur att det finns de som är smarta och förberedda.

man lär sig väl alltid något men shit vad det tar på krafterna med alla dessa diskussioner. Både högt och lågt, girigt som sakligt.

Blev en sen middag i dag kan man säga.

Folks kåthet.

Jag häpnas över folks kåthet över att beblanda sig och tala-om-för-hela-facebook-instagram-twitter-vänskapskretsen-ochallaandrasomkantänkaslyssna - att man känner eller är i närheten av kändisar? Man kan vara kändis väldigt oförtjänt och en icke kändis av samma anledning.

Men så fort någon träffar, lunchar, har något att göra med en s k kändis så ska den personen helst taggas på fejjan och allehanda sociala medier så alla får veta att man också är kompis "for real" eller så ser man till att ta en bild - man kanske är på samma fotbollsplan som en kändis unge och det kan ju vara bra att tala om. För då tänker alla "jaha känner hen dens förälder". Ni fattar grejen va?


Är man mer värd om man har en sån bekantskapskrets?

I veckan avlyssnade jag ett samtal mellan en radio"kändis" och en marknads/säljansvarig av ett känt skomärke. De hade hamnat vid samma bord tack vare en gemensam nämnare. Radiokändisen började förhöra sig om det också fanns barnskor av detta märke (radiokändisen hade redan blivit försedd med dessa skor gm deras gemensamma nämnare) och marknadsansvarige bekräftade detta och sa sedan i nästa andetag "ja men säg till mig när du vet vad du vill handla så kan du köpa via mig, vi får ju till inköpspris..du ska få min mejl här.."
Ok, det var inte riktigt gratis kanske som i många andra fall (läs ännu bättre och mer kändis) men jag tror att det var ett symbiossamtal. Kanske kanske menade inte radiokändisen att sneaka på nåt sätt (för det är bra skor!) men har ju indirekt makt då denna människa faktiskt är en profil och därigenom promotar oavsett hen vill eller inte. Omedvetet medvetet så vet hen kanske också att effekterna blir så här/har de fördelarna med sig.
Marknadsansvarige vet också att det här kan bli en affär som gör chefen nöjd. Kanske kanske inte - men varför chansa?

Och alla dessa sell-outs som b-kändisar, gamla avdankade, försäljningskåta mellanmjölkar måste göra. Ni ser det överallt. Det är boksigneringar med extrapris, nättävlingar med böcker eller träffar, pt-timmar, kläder osv som basuneras ut. Det är kampanjer med koder och sista datum. Oh man blir nästan snöblind av allt som kommer i ens väg.

Men återigen. Ska jag tolka det som att jag inte är så mycket värd den dagen jag äter lunch, middag, tar en AW, springrunda, stöter ihop med dig och inte blir taggad?
Och om du träffar på min dotter eller son och inte tar kort på din son/dotter tillsammans med nån av mina - vill du då inte att dina barn ska bli sammankopplade med mina?

Så mycket bättre TV4.

Oj Calle Schulman sågar nästa säsong av Så mycket bättre. Jaja, han vill ha Thåström och Känn ingen sorg för mig Gbg - men jag tror faktiskt på detta startfält.
Varför ni får länken till NorrbottensKurirens sida är mest att jag själv blev så förvånad över uppgiften att Bo Kasper är 51 år!!? Eller den förklaringen doesnt make sense jag vet men på nåt sätt så är det precis så.

Jag intervjuade honom 1996 då någon knappt visste vilka de var (den intervjun borde få nått pris men vi får väl vänta några år till) - och då var väl han bara dryga 30? Ja jag ids inte hålla på att räkna efter men jag som då själv inte var så gammal tyckte han var jättegammal och nu..känns det bara så konstigt.

Om bloggar.

Det finns så mycket man kan skriva om. Man kan ge tips på olika träning för specifika syften eller muskelgrupper, man kan skriva om sig själv, om andra, reflektioner, relationer, karriär, barn, mat, leverne, boende, resande, sex, droger och rocknroll. Inte sant. Ordet är fritt sägs det.

Senaste dagarna har jag reflekterat rätt mycket över vad andra skriver i sina bloggar. Företrädesvis sådana som innehåller träning och hälsa. Det finns vissa träningsbloggare som egentligen bara skriver om sig själv, om sin träning, sin mat, sina projekt.  Sen finns det de som gör en avvägning och bjuder in sina läsare till en del av sitt liv men också bjuder på en massa allmänna tips och trix, små videos osv. 

Det finns ett otal så kallade recept/dietbloggar oh yie många ggr kombinerat med information om ..träning.
Åsså s k fashionistas som blandar in mode i både diet och träningssnack.
Hälsobloggar som behandlar mindfulness och pruttar ut massa livsquotes dräller det också av.

Man ska vara medveten om att det finns show-offare, wannabees i högen. De som är/känner sig styrda av sina sponsorer och de som är rätt desperata att få jobb, säga rätt saker. Det finns också x antal som har ätstörningar, fastnat i sin egen profil och ja på många andra sätt alltså faller under högen "kan de vara trovärdiga."
Det finns en kategori också som faller under "min livsresa" eller kanske "min livs resa" - där man som läsare får följa en realtidsblogg om en viktnedgång, ändrat leverne, "vanlig vardag", träning som sagt, hårt festande, runtknullande kanske också.

Folk är olika duktiga på att uttrycka sig kan jag också konstatera.
Ibland är det avgörande, ibland är det vad som blir sagt.

Det är väldigt många som inte heller skriver något alls.

Följer du någon blogg och i så fall varför?