Hälsohets 1b.

Min intention var bara fin. Jag skulle bjuda på ett foto tänkte jag, läsare vill ju ha sånt. Jag hade dock inte tid att kolla resultatet men här är det, ser jag nu två timmar senare. Det här med att jag skulle V.I.L.A från alla aktiviteter som har med knät att göra har att göra är ju ett sätt att ta ansvar för sig själv. Att välja att sticka iväg på lite lunchlöpningsövningar (mm precis ungefär som det låter) för att det kanske kommer andra till nytta (läs ta ansvar för sitt uppdrag) är ett annat val.

Jag är glad att se (förresten det är nog den varmaste dagen här i Sthlm för det här året) att det är någon som går, cyklar, springer var 10:e meter kring sjön Trekanten. Ja inte bara där, i princip överallt. Det som överskuggar skönheten i betraktelsen är att det fortfarande på sina håll ser så himla grått, grusigt och smutsigt ut. Inte minst cykelbanorna. Men Hornsgatan är fin, från det perspektivet sett. Ja och sen alla som av någon anledning inte tror att det kommer cyklister på cykelbanor.

Jag ser ju riktigt bystig ut på bilden, inte sant?

Jag tänker på förra inlägget innan jag går vidare med lunchen. Den har jag inte gjort ännu förresten. Eller ätit. Men det är så mycket jag ville ha sagt så det är lätt att det blev onyanserat?
Vad jag menar är att 1. Inte fel att vilja ändra livsstil och med det inskränka på sina gamla (o)vanor. Men förtäck inte ditt syfte med en massa ursäkter att du inte kan, tål äta vissa saker eller att du äter på alla andra tider än just då eller tvärtom ät inte "fel" bara för att du inte orkar förklara för någon annan. Var hellre öppen med det, du mår bättre av det då du slipper hålla koll på vad du säger och täpper till truten på andra.

Vad jag menar med det är att ingen ifrågasätter väl om man köper en större mer trafiksäker bil för x antal fler tusen spänn än lilla skrothögen - då det handlar om liv?
Hälsa handlar också om liv.
Sen kan vi också diskutera frågan vad som är hälsa i det "hälsosamma." Om mat, dieter och träning tar upp ens liv för mycket så kanske det kantar till osunt. Men visst, alla väljer vi och en del väljer det asketiska och det får man acceptera.
Men när de asketiska (även andra förstås)  i sin tur får frågan från folk som uppmärksammat deras slit så är det ju viktigt att inte slå sig runt med floskler likt "man ska unna sig", "jag äter det och det men tränar så och så " eller "jag tränar så och si och därför kan jag äta det och det" -- om det inte stämmer! Det är där de flesta ätstörningarna finns - bakom flosklerna, de snabba kommentarerna, de förtäckta ursäkterna.
I värsta fall tror ju omgivningen på det de/du sagt och tror att de ska få din kropp bara de gör som du säger - ok det här blir hur som helst kanske onyanserat och lite för ytligt.

Att ändra livsstil, gå på diet, få träningen att ge de resultat du vill - det tar tid. Det krävs effort, ansträngning. Målmedvetenhet och envishet. Och bäst är om du är ärlig, både inför dig själv och andra för då kan du också fortsätta vara social, umgås med andra och inspirera andra på ett schyst sätt. Det är ungefär det jag ville säga.

För att prata om hälsa, träning, mat, matfusk, tillsatser osv är väl bra! Det är något som intresserar gemene man 2013. Likväl som tips på hur man undviker skador, dålig mage, torra ögon, nageltrång eller vad det nu kan vara. Ut och prata, ut och lyssna - och testa det du kan anamma i ditt liv. Men inte så du mår dåligt, ok.

Nu börjar jag få bråttom, måste fixa mat och så dra och jobba.