Romantik

I juli skrev jag visst ett inlägg om komplimanger. Det såg jag nu när jag fått en kommentar på det. Det jag skrev är lika aktuellt som då men jag tänker just att ibland kan man vilja säga så himla mycket men det känns som om det inte blir så trovärdigt till slut..känner ni igen er? Svårt att ta emot komplimanger har jag också trots att jag gärna inte vill vara utan dem ;).

Det för tankarna till romantik. Vad är romantik, när är man romantisk och hur mycket romantik vill man ha. Det är ju alldeles olika förstås för gemene man.

Jag är inte speciellt romantisk, so I say. Kan jag tänka att en del tänker. Klart man är romantisk? Hm ja jag brukar säga att jag är naturromantiker. Jag kan fastna i en vy, eller stämning som har med naturen att göra. Alltså riktigt sådär innerligt fastna och få känslan att aldrig vilja ta mig ur den. Och särskilt roligt är det ju att dela det med någon el några. Jag tycker det är mysigt med tända ljus men det behöver inte kallas romantik för det? Men att någon listat ut vad man gillar eller behöver och ser till att man får det - en trevlig middag, äventyrsupplevelse, SPA det är väl i viss mån romantik enligt mig. Kanske också när en karl tar tag i något hemma och ser till att det blir gjort eller att han tar sig an mina barn - det är lite romantiskt också på nåt vis.

Att få blommor och choklad el nåt smycke, klädesplagg - uppskattning mer kanske än romantik? Men om man blir bjuden el meddragen på nåt som har med träning att göra, joo lite romantiskt va. Annars finns det många ängsliga människor som ger sin partner saker "för att" det ska läggas ut på fejjan el instagram och då blir det klassiska politiskt korrekt bajsnödiga saker som ska show offas. Eller har jag fel..

Att någon anstränger sig för ens skull med att umgås med familjen/föräldrar, släktsammankomster, varandras aktiviteter, engagera sig i resp jobb, intressen osv det hör väl till i en relation mer eller mindre men tja kan vara gulligt att uppleva.

Att bli omtyckt för den man är , är ju mest värt alla kategorier inte sant! Att riktigt känna det utan en massa "kompromisser" eller tillrättalägganden är nog inte självklart för alla men något att sträva efter och lyckosamt att få uppleva.

men ok, åka på "romantisk helg" köper jag också. Att få komma iväg, slippa tänka på barn, allt som behöver göras hemma ev, jobb, hemmet överlag och få ligga på ett hotellrum en hel helg om man så vill det behövs det också. Men att det skulle vara särskilt romantiskt det vete fan.

Träningslös.

Det var ett tag sedan. Kom saker emellan som åt upp all min tid och engagemang. Nu är jag tillbaka i funderingar igen ;).
Som det här med hemmaträning och träningslös. Träningslös i bemärkelsen att man inte har något kort någonstans. Om jag är sugen på att träna vart går jag? Nä just det. Jag tror många som har kort nöjer sig med att de iaf har kort oavsett om de tränar eller inte. Och jag som inte har kort blir alldeles träningsförstoppad. Nä men då kan jag ju inte träna!
Att jag har löparskor till mitt förfogande, x antal träningsvideos eller ja det är ju bara att googla upp vad som helst. Jag kan ta min tabata-app och köra ett pass, va tusan jag hjälper ju andra med pass!

Och dessutom, jag kan gå till skrotet och träna.

Inte bara det, jag har faktiskt en stepupbräda hemma, ett hrm ja ett träningsredskap från tvshop till och med (finns tvshop fortf?), några lätta hantlar, ett gummiband och numer en nyinförskaffad bulgarian bag. Hallå hörde ni! Jag har en bulgarian bag och har inte ens rört den men min son har använt den som sittplats faktiskt så lite nytta har den gjort.

En bulgarian bag är inte billig även om jag fick ett superpris på grund av både charm och strategi.

I dag tog jag dock ett mikrosteg. Jag mejlade Micke som höll i träningarna i Rålis i somras och berättade att jag tänkte på honom när jag köpte BB. Men att den låg och samlade damm som det brukar bli..
Då erbjöd han sig att köra ett träningspass med BB med mig om ett par veckor. Jag tackar! Vilka guldmänniskor det finns!

Det är ju såna gånger man tänker att det passar sig inte att fortsätta vara en hösäck när det finns människor som vill hjälpa en att komma igång igen. Jag har sagt det så många gånger tidigare, varit kaxig som få så därför säger jag inte att nu är jag på g igen eller liknande. Men jag tänker iaf.