Våridioter.

Nedanför oss. Snart dags att bada!

Hade egentligen velat skriva om alla våridioter som dyker upp. Det är de där finavädercyklisterna som vinglar i mitten av cykelbanorna, har hörlurar i öronen så plingan gör intet nytta. Det är barnvagnarna tre i bredd och det är gångtrafikanterna som går på cykelbanan som om de ägde den.

En annan sak jag borde tagit kort på var killen som lastat flyttsläpet så tungt och dåligt att den fick framfall och han stoppade upp trafiken i minst en timme. Polisen var där och frågade frankt hur han kunde packa släpet så dåligt och nästa gång jag var förbi så hade bärgningsbilen kommit. De hade uppenbara problem att få loss släpet från bilen då nånting hade gett konflikt.
Men ok nu blev det cykelpremiär på Varvet i dag. För barnen alltså, jag cyklar ju året runt.

Vatten och barn alltså. Nalle Puh-leken.

Trekanten och rännorna ni ser är de forna skridskospåren.

Gröndalsbacken. Dags att forca snart?

Simon sprang upp och tog kort uppifrån. Ser ni bra ser ni mig därnere.

NMT Comeback?

Bild: NMT

Kände bara en liten aning i knät i går när jag cyklade, glömde också att ta Diklofenak som jag gjort i veckan. Så i dag, lite spontant tänkte jag (ok solen lyste också) att vad ska man göra för att kolla om knät är ok? Jo träna så klart.
Redan när jag cyklar i väg så känner jag av knät och tänker "vända, cykla vidare, vänd, cykla vidare" med ett frågetecken bakom.
Klart jag cyklade vidare. Tänkte att knät har ju faktiskt inte känts av vid löpning men om passet skulle bli mycket ben hade det nog varit kört. Men jag fixade faktiskt utfallshoppen lite senare utan att känna av knät så mitt knäbekymmer är svårt att sätta fingret på. Men det känns när jag cyklar, går i trappor och liknande.

Jag kände mig rätt trygg att dyka upp i dag. Jag visste vem instruktören skulle vara, likväl en av favvisarna man hade och tänkte också att det inte skulle vara allt för stor grupp då det i dag också är SpringCross samt en överlevnadshelg för många NMT:are. Jag förstår om det är svårt att förstå varför det skulle vara ett "problem" att dyka upp igen men så är det, för mig alltså. Det är väldigt känslosamt att göra något som är så förknippat med mitt "tidigare" liv. Ett tidigare liv som också innehöll en annan människa som inte finns nu :(.

Jag tycker de flesta "skötte det snyggt." Jag kände värmen, "respekten" och också en sann glädje av att jag var där. Det hade varit tråkigt att bli förbisedd ärligt talat men visst höll jag på att börja grina när en av dem frågar om jag håller mig hel.
Annars funkar ju kramar och ett vanligt hur mår du (fast det är en fråga man gärna inte svarar på) - pepp och en vänlig blick likaså.

Har ju inte tappat så mycket i styrka eller snarare där har jag väl kommit tillbaka - men konditionen är klart sämre haha. Ja haha, fast det fastnar i halsen. Inte alls för att det är viktigt att vara i samma form utan mer orsaken till det.

När folk frågar "vanliga" frågor om jobb osv som om allt är som vanligt då backar jag en aning. Jag förstår att folk inte förstår och kanske också tror att dyker jag upp på NMT så är väl allt som vanligt igen. Jaja. Hellre att folk frågar och pratar med en än att de låter bli av samma anledning.

Det var hur som helst en härlig (comeback)? Solen värmde, jag hängde med i både tempo och övningar men visst det var inte träningsgruppen allena i dag. Och ska jag tillbaka till NMT ser jag inte riktigt bilden att jag ska tillbaka till något annat än just träningsgruppen - det är där de flesta av mina vänner finns, där jag känner mig trygg. Det som gör att jag saknar NMT.

?

Kan du avgöra vem som drogar, dricker lite för mycket eller har ätstörningar? Självklart måste man fråga sig vad som är norm och värdering i sammanhanget men jag tror de flesta av oss har ungefär same same uppfattning.

Är du så pass intresserad av andra människor så att du uppmärksammar sånt? Uppmuntrar du indirekt sådant genom att skratta mycket åt din oftast lulliga vän, eller ta emot "gratis är gott" kvällar från omotiverat generösa vänner, vara impad och smickra, fråga ut de som saknar fettprocent och har bästa karaktären?..jag raljerar inte men jag har dragit det till sin spets förstås.

Sista frågan, bryr du dig och i så fall hur?

Hur tycker du att du visar att du bryr dig om andra människor. Delar du upp dem i mer och mindre viktiga, beror det på blodsband, eller vilken "nytta" du har av dem. Jag bara frågar.

Har du inte ens tänkt de här tankarna? Snurrar klotet bara kring dig och hur du mår, din status är viktig men inte andras, dina sms är viktiga men inte andras, hur du tänkte, kände, reagerade är det du utgår ifrån eller kan du tänka hela sidan runt?

Om någon säger att de mår bra men du vet att så inte är fallet. Tröstar du dig med att den personen inte sagt annat eller försöker du finnas till? Finnas där. Hålla koll.

När är du en bra människa? När du tar hand om dig själv eller bryr dig om andra? När tycker du andra är bra människor?

Exet.

Att umgås med ett ex som man verkligen inte tycker om. Som man inte kan förstå att man tyckt om. Där man ifrågasätter sitt eget omdöme. Och mår illa både fysiskt som mentalt att vara i närheten av. Som drar energi ifrån dig.
Det är en bedrift.

Men har man barn ihop så måste man sägs det.

Frågan är om man verkligen gör det för barnens skull som det heter. De måste ju se, känna och förstå oavsett vad jag säger eller inte. Barn är smarta, mina barn inget undantag.

Men jag kommer inte undan. Fast jag har blivit bättre.

Kaffe

Man läser att kaffe skyddar mot alzheimer, förebygger cancer, förbränner före träning, är uppiggande men inte bra för magen, tänderna, det är urindrivande och ja allt vad det nu kan stå. Hit och dit, nyttigt och onyttigt. Ungefär som med allt annat nuförtiden.

Kok-kaffe är sämst det vet ju alla.

För inte så länge sedan så läste jag dock att bryggkaffe och frystorkat (neskafe) är bra nyttigare än espresso och andra såna där andra "avarter" ;). När jag ..googlar så hittar jag dock inte källan eller understöd till det jag nu skriver och påstår men som sagt när jag läste det så tänkte jag att jag då kan vara rätt nöjd med att tycka bäst om att dricka enkelt kaffe.

s

Ont i knät!

Nej jag kommer inte träna i dag. Tränade inte heller i går eller förrgår. Tänk, att man kan tro att man ska träna mer när man jobbar på gym, man borde träna mer om man jobbar på gym.
Men det är inte alltid så lätt att få till det. Det är till och med så att när man varit i den miljön ett bra tag så tror man ju att man själv har tränat åsså går man därifrån och är liksom falskt nöjd. Skojar. Klart jag är medveten om att jag inte fått till träning.
Men när gonggongen slår så knäppar andra knappar igång. Hem till barnen, ut i friska luften osv. Inte så enkelt för en sådan flyende hjärna som min, att stanna kvar i nuet och inse att en halvtimme hit eller dit alltid borde vara överkomlig.

Jaja, det går ju upp och ned och senaste veckan har mitt högra knä krånglat vilket är helt omotiverat tycker jag. Började efter att jag stått i drag i 2 dagar. Kan det vara en sådan "simpel" sak eller är det löpträningen från i påskas som kommer som en örfil på posten? Gå från noll till 30 är väl inte optimalt. Eller smart.

Inte omöjligt att det är så faktiskt. Eftersom jag sist jag löptränade som mest hade problem med vänster knä så var jag nog lite nervös att få symtom där så jag försökte "spara" och "tänka" på det vilket helt troligt gjorde att jag kompenserade på förhand med höger och det är ju höger knä som protesterar nu.

Konstigt nog har jag dock inte ont när jag springer utan när jag cyklar eller går i trappor, böjer knäna osv. Googlade som alltid, och fann några spekulationer kring detta och dålig stretching. Ska därför lova att jag använder min sedan länge inköpta foamroller som säkert är täckt i x antal lager damm numer - och skrämma upp bindväven. Kanske det hjälper. Måste hjälpa!

Gococo

Gococos ideala löparstrumpa, flera färger

Fick förmånen att testa ett par Gococo löparstrumpor enligt bilden. När man tränat ett tag så börjar man till och med fundera på vilka strumpor man har på sig. Jag har konsumerat ett otal strumpor och vissa blir bara liggande (för tjocka, för korta, för tunna osv) medan vissa tvättar man om och om igen. Dessa gococos kommer bli det senare. Snabbtorkande, välformande och lätt känsla. Rekommenderas. Ok, töntigt namn men det har med att materialet är från kokosnöten - läs mer om det och vilka olika slags strumpor och övriga artiklar de har, här (obs detta är inget s k sponsrat inlägg).

Zalando

Allvarligt, har ni kunnat undgå webbutiken Zalando? Via Aftonbladet tryckte jag in mig på deras sida för jag tyckte de såg ut att ha "spännande" klänningar. Inte kom jag direkt till just den sidan med just den klänningen förstås, det var ju en annons - så jag var tvungen att gå i menyn och välja Klänningar. Min mun blev bara större och större - satt och gapade till slut i min ensamhet. De flesta av klänningarna ser ut som karikatyrer av klänningar! Ser ut som om skolbarn fått uppdrag att rita klippdocksklänningar? Så tittar jag längst ned på min iof lilla 13 tumsskärm som macen har och ser att det är 51 sidor med klänningar. Femtioen sidor, vem ids klicka sig fram 51 sidor?

Och tänk att det finns en person, eller flera måste det vara - som suttit/sitter och knackar in alla dessa artiklar. Va!! Snacka om randiga i ansiktet de måste vara när de går från jobbet. 51 sidor klänningar och hur många fler val har de inte i menyn.
Jag vågar inte titta. Vågar du?

Nya tallriksmodellen.

Jag älskar Luleå Hockey. De kan inte rå för att SAIK är bättre. Tyvärr kunde jag inte se matchen i dag så jag kan inte uttala mig om något men en sak vill jag säga. De s k supportrarna som tillkommer när det går bra för "sitt" lag, börjar skriva på fejjan om hur stolt de är osv - men när laget förlorar - poff - så är det tyst och inget nämns. Jag ger inte mycket för den kategorin.
Nu är det tufft och inte Luleås grej att komma tillbaka och vinna så många matcher som behövs så vi får nog ta hatten av och gratulera SAIK till årets SM.buckla. Men ingen skulle vara gladare än jag om jag hade fel.

En ny tallriksmodell snackas det om. Media har vinklat det till att det är en potatis som ska bort. En potatis..
många hävdar också att potatis är så stärkelserik att det är en av de första sakerna de tar bort när dieten kallar. Inget kan vara mindre fel. Potatis är en utmärkt kolhydratkälla, en av de bättre - full av nyttiga ämnen och bra mättnadskänsla i sammanhanget. Potatis är också per definition en rotsak om än mer stärkelserik möjligen men ändock /och bör därför ingå i ett dagligt intag. C-vitamin och proteiner kan också hämtas från denna knöl. Du som tränar bör absolut inte välja bort potatis!
Om du är så himla rädd för GI så låt potatisen stå ett dygn i kylskåp så har GI värdet sänkts betydligt.

Sötpotatis brukar diet/fitnessfolket vurma för. Jag försökte nyss googla fram källan till en mkt intressant artikel jag läste för ett tag sedan som stack hål på föreställningen om att sötpotatis skulle vara nyttigare än vanlig potatis. Artikelförfattaren som också var nutrionist av något slag menade ju att precis som det låter så är sötpotatis t ex mer stärkelserik än vanlig potatis och är alltså det sämre alternativet.
Men ok jag har inte källan till det men oavsett alla trådar jag läser som förespråkar sötpotatis så kände jag när jag läste den artikeln att det lät mest logiskt!

Vi kan prata att äta cleant och lägga till 70 livsmedel som en 40-talist aldrig hört talas om och sitta och pussla med inköpslistor från minst 3 olika ställen samt minst någon webbshop och tala om för alla andra hur bra man mår av allt det som är pkbra/kcalfattigt att äta - men jag funderar ändå om det är sunt att låta maten ta så stor del av sitt liv? Är det vad man ska komma ihåg att man gjorde, medan livet rusade förbi?
Vi svenskar är hälsomedvetna. Vi vet i stort och de flesta också detalj, hur man ska äta och röra på sig för att ha en balans, gå ned i vikt, fetta på sig osv. Vi fattar också att ibland kommer livet emellan där man får rucka på det sagda cancerogena, eller så behöver man det där "farliga", onyttiga ibland för att tillfredsställa en annan sida. Det kan aldrig vara fel. Att vara så fixerad vid mat och vad man äter, oavsett åt vilket håll det är, känns iaf inte rätt.