Jag har inte skrivit på länge. Jag har en stalker. En stalker som ligger och pyr i bakgrunden och det är väldigt obehagligt. Så förmodligen kommer han att läsa det jag skriver nu. Många, kanske de flesta av de som skriver har stalkers mer eller mindre - beroende på hur man ser det. Jag menar då att det finns dem som läser och känner till en massa om den person som skriver och rent teoretiskt skulle kunna utnyttja det på olika sätt.
Jag vill inte gå in på några detaljer av samma orsaker utan får väl fundera på hur jag ska hantera detta.
I övrigt är jag träningsoförmögen. Tränade 3 ggr med förkylningssymtom samt 2 ggr med träningsgruppen där jag också måste röra på mig till viss del, i lördags sprang jag intervaller t ex. Inte så bra!
Så sedan dess har jag förlagt mina nycklar i förvirringens tecken, gick på middag trots känningar och ja blev sjuk. Inte så oväntat, och jag får verkligen skylla mig själv. Min terapeut säger att jag inte har några marginaler och det är viktigt att påminna sig själv om det så man inte dribblar för mycket med sin kropp. Tror att man är superwoman liksom.
Bihåleinflammation mest troligt. Och ont i kroppen. Barnen borta tur det. För dem. Jag har försökt "vara duktig" varvat med att sova, titta på film, läsa, koppla av. Funkat hyfsat. Ätit väldigt dåligt. Haft ont i tänderna till och med (bihålorna) så eg har jag inte varit sugen på att äta alls. Vilket lett till att jag testat att äta allt för att se om det var nåt som var extra gott. Typ så. Idiotiskt.
Det känns som om jag legat sjuk i en vecka men hey inte alls så. Middagar, promenader, roliga möten, jobbiga möten och sen tis och ons har jag mer el mindre just tittat på film, försökt få saker gjort hemma.
I dag fyller min älskade syster år. Och då känns saknaden återigen extra stor för han vi inte har med oss. Hoppas mina barn muntrar upp en aning iaf. Och jag önskar jag vore där.
