Mumbo jumbo - mindfulness och ayurveda?

Vad säger man, när fan blir gammal blir han religiös eller hur är det man säger?
Och det är inte ovanligt att när någon i ens närhet dör så vänder man sig till Gud, blir troende eller iaf hänger upp sig på nåt.
Mig vill ju vården få till Mindfulness vilket är ja det är väl ok fast inte så genomtänkt. Jag har skrivit det förr, mindfulness handlar mkt om att släppa det som varit samt acceptans och det är ju inte så lätt att köpa det i sorg och glömma vill man ju inte heller (normalt sett).
I går var sista träffen för gruppen och jag tyckte då att det blev för mycket. Dels satt gruppledaren och läste högt (!) inför oss vuxna människor som fick samma papper (det är iof min terapeut också och jag undrar om hon har någon hemlig önskan om att vara lärare) sen skulle vi svara på några frågor som hon kommer posta till oss om en månad. Men hallå..jag kan väl räkna ut vad man ska skriva och sen ska det låta så himla bra el tänkvärt när man öppnar det en månad senare.

Och sen som avrundning skulle vi lyssna på "vänskapshälsningen" el vad det hette där rösten talade om hur vi skulle tänka på någon vi tyckte om, någon vi tyckte mindre om, någon random (snabbköpskassörskan tex) samt någon vi absolut inte gillade - så skulle vi sända massa kärlek och lyckönskningar osv. Fy fan vad löjligt, jag köper det inte!

I morse var jag på Ayurvedisk yoga och föredrag..yogan var Aschtangayoga, en yoga med vanliga basövningar inget svårt utan mer stretch och uppvaknande av kroppen. Sen var det snack om Ayurvediska typer. Ok, det var inte dumt el snårigt utan det ligger väl nåt i det som var essensen av det hela - att vi ska sträva efter balans. Till exempel att vintern är den torra typen, vahta? och då ska vi dricka varmt, stressa ned, träna långsamt inte tävla osv, äsch jag ska inte uttala mig men jag tyckte två saker var bra sagt. Inte för att jag har många bland mina vänner som utövar läran men hon sa att vi västerlänningar gärna säger att "jag är en pithatyp, jag är en vahtatyp" osv men att det inte handlar om det utan det handlar om att skapa balans mellan alla typerna som vi alla har i oss. Och att en som är mycket i pithaläge, stressar - ska inte elda på det med mkt kryddor i maten, inte för het mat och det finns också teorier för när man ska lägga sig och kliva upp osv.
Sen om man vaknar och känner sig seg så ska man försöka t ex träna något mer intensivt - alltså handlar det inte om att du hela tiden är en typ utan det handlar mer om var och när du befinner dig i olika typer.
Jag tror att många omedvetet ändå känner att om man haft en period av stress så måste man väga upp det med några tidiga kvällar, kanske en promenad, inte träna högintensivt osv och om man går ned i slöläge så måste man piska igång sig själv. Är man trög i magen så kryddar man och är man lös så äter du stoppande osv osv.

Balans balans balans är vad allt handlar om, men det gäller att kunna sålla i allt som överöses oss i form av budskap hur vi bör och ska leva, äta, träna, må, fungera, lyckas, lyckliga osv.

Gratisevent

Jag är en sån där person man säkert kan sucka över. Eller ja det är jag absolut säkert. Men i det här fallet menar jag sucka över att jag dyker upp på gratisevent.
Man kan misstänka att det beror på att det är just gratis och visst är det trevligt och per facto så är jag inte välbärgad direkt. En biverkning av sorg, depression, utbrändhet kalla det vad ni vill men det är samma symtom - är att jag glömmer, förtränger och kan bli handlingsförlamad vid stress. Handlingsförlamad är inte rätt ord, vad jag menar är att jag helt enkelt inte kan stressa lika bra och att när det är stressigt så jobbar jag långsammare på något sjukt tvärtomsätt och fast jag är medveten om det så kan jag fastna i fel göromål och gör dem färdiga istället för att prioritera det viktigaste för att därmed inte bli försenad eller nåt. Jag har tappat mina nycklar, jag har missat flyg, jag missar räkningar, jag kommer inte iväg på träningar och hemmet ligger jag efter hela tiden.

Det är sjukt och sjukt svårt att acceptera och förstå ens för mig själv. Jag är glad att det iaf inte gäller jobb egentligen, men då har jag heller inte utsatts ännu för t ex ett inrutat jobb med fasta jobbtider och t ex stress jobb kontra hemmet osv. Nu är jag mest stressad att få ihop ekonomin med det liv jag lever i just nu. Samtidigt som jag slås över hur ledsen jag fortfarande är när jag pratar om T med någon. Eller som när jag sprang i söndags och det visar sig att en av tjejerna inväntade sin kille som just flugit skärmflyg, jag ville krympa och försvinna just då. Det kändes så konstigt att stå där och höra om det och säkert kom min bakgrund fram senare. Den världen är så liten också så att alla vet det vet jag.

Och när jag ser att folk läser mina inlägg om just det. Det lever i allra högsta grad. Olyckan. För andra något att läsa om, för mig och mina nära något att försöka acceptera och leva med. Inte så lätt ska jag säga trots att det gått dryga 1,5 år. Svårt att tro kanske och jag hoppas du inte behöver vara med om det bara för att förstå.

Det var inte det här jag skulle säga. Gratisevent. Det är kanske lite patetiskt att jag som är över 40 springer på sånt. Och när jag möter blicken från rynkfria bebissläta 25 åringar så tänker inte jag att de möter en rynkig, plufsig 40 åring. En annan biverkning av allt är att jag blivit lite folkskygg och känner mig obekväm i "party"sammanhang. Därför är det ett sätt att komma iväg, få träffa nytt folk som inte vet nåt och få lite input, ny inspiration osv. Sen att det ofta är träning inblandat är ju bara trevligt och det som är bra är att jag känner mig rätt bekväm i just det även om jag inte är lika smal el snygg som nån annan.
Däremot blir jag också inbjuden till it- och ledarskapsträffar men dit går jag inte. Jag skulle må dåligt av att träffa "karriärister" när jag är så långt därifrån. Däremot har jag missat många frilansträffar vilket jag verkligen borde gå på men nästa vecka är det dags, då ska jag förhoppningsvis få lite mer grodd i lådan så att säga.

Och för att återknyta till grupper på fejjan. Nä jag orkar inte gå in på det. Men Facebook är en låtsasvärld och man får påminna sig själv om det ibland, gör det du också :).

Knäböj och annat godtyckligt.

Jag är med i många grupper på fejjan. Kanske jag har nämnt förut - allt från alternativbehandling, träning till olika mediakanaler, säkert nåt freakigt också.
På ena träningssidan är det väldigt fokuserat på gymträning, fitnessdieter, flexa muskler, persa och sånt ni fattar.
Och det fick mig att börja fundera. Inte för att det är världsviktigt, absolut inte men väl värt att tänka på om man mot förmodan skulle fastna själv i de tankarna.
Alla pb:n som görs. Man har lyft sin kroppsvikt i knäböj och 100 i marklyft osv. Ok kan ju låta impressing men allt är ju mer el mindre godtyckligt kan jag lova.
För när jag kollar runt bland andra väl meriterade och renommerade personliga tränares sidor och dylikt så ser knäböj så olika ut. Det vill säga toleransen eller normen/standard för den. En del menar att man ska gå/räcker med precis under 90 graders vinkel och en del menar att en riktig knäböj är ned till vristerna. Så vad baseras pb:n på, du har ingen aning. Och räknar man maxlyft eller serie t ex.
Marklyft med eller utan teknik är en annan fråga. Ofta kan man ju få upp stången med den väldigt höga vikten men hur ser det ut?

Själv är jag "skadad" i vänster säte så jag kan inte utföra så bra korrekta marklyft utan att bli sned. Nu säger ju naprapaten (som kollar på det sättet) att ingen på ett gym (läs outbildad) skulle antagligen se att jag var sned men just för att jag har en skada så är det väldigt viktigt att jag byggs upp rätt och därför pickar hon på mig ordentligt och det svider som fan i rumpfilén. Egentligen måste jag se till att syresätta den muskeln varje dag för att det ska läka snabbare och bättre och hur skulle jag ha fattat det utan hennes hjälp? Så när jag är där får jag lyfta några marklyft och några knäböj så att hon ser att sätet får jobba. Svårt att få det att jobba riktigt utan vikter tyvärr.

Med andra ord så är jag säker på att det är väldigt många som lyfter och persar utan att göra rätt, det krävs nästan att du har en PT vid din sida eller att du iaf kört med en länge så du känner i musklerna när det blir rätt. Och jag anser dessutom att en ärlig PB är inte en PB där du haft fel teknik/"tungt till varje pris."
Marklyft el knäböj, bänkpress whatever kan man ju ifrågasätta i sig varför man "måste, bör borde" träna - i mitt fall så är marklyft bra stretch för mina otroligt spända, korta hamstrings samt skadade vänster säte/infästning till hamstring - knäböj är ju en bra övning för att stärka benen när jag inte tar mig ut och springer så värst mkt och också en övning för att öka rörligheten.

Om inte annat så är dessa basövningar marklyft, knäböj, bänkpress, militärpress och nån fler som jag glömt just nu, väldigt bra coreövningar också - man behöver inte köra situps och crunches som jag för övrigt inte tycker är så bra magövningar.