Konsten att njuta.

Jag njuter. Jag skulle ljuga om jag sa att jag njuter av att inte träna men jag kan säga att jag njuter trots att jag inte tränar.
Ok, jag hör den nya grannens återkommande harklingar och de är inte njutningsfulla kanske inte heller måsarna i all sin helhet men värmen, den vajande gardinen, semestertystnaden (ja förutom måsar och harkelgrannen) och alla positiva blommor. Turkos är en dominant färg som gör mig riktigt glad.

En öl efter jobbet och sedan en god middag med vin satt fint i går och trots att jag blev riktigt arg av att förlora bankomatkortet utan att ha gjort något fel så är det inget som kan förstöra min frid.

Fast jag ska skärpa mig. Det funkar inte att ta 70100 skedar jordnötssmör varje dag, grilla varannan, dricka vin var tredje och bara träna var fjärde. Jag har väntat på den där Rockytränaren att ringa på min dörr men å andra sidan har jag inte varit hemma så mycket så det går väl på ett ut. Att jag inte ska förvänta mig honom menar jag.

Säkert sist av alla började jag så läsa Born to run i dag. Jag har bara läst några sidor men blir helt förälskad i sättet han skriver så jag har lagt ifrån mig boken för jag vill spara den. Njutningen alltså. Sen kan det ju bli så att jag blir sugen på att springa och det kan ju aldrig vara bra. Skojar.

Jag fick ju mens. Det var det enkla svaret varför benen var cementklumpar och kroppen bara velat ha mat och ligga i en soffa. Att jag skriver konstiga brev (fast inte denna gång) eller vill putta de flesta i sjön. Ja vad ska jag säga. Det är inte enkelt att vara kvinna om man inte proppar i sig massa hormoner för att inte vara så kvinnlig. Men ibland tänker jag att jag borde, för att bara vara på topp en vecka i månaden är inte så coolt heller.

Nä nu ska jag fortsätta njuta. Förhoppningsvis på sjön i en bikini. Genom att hålla in magen.

Error.

Allt kändes helt ok när jag drog till Ursvik. När jag började springa stod jag dock still. Vaderna var som cementblock. Va? Jag har aldrig varit med om det. Var det mastiga grillunchen som satt sig där? Alla 70100 teskedar jordnötssmör? Eller satt trappträning och vadpress från förra veckan kvar - tala om långsint kropp i så fall. Keep on running tänkte jag och som tur var gick det inte att gå.
Fler myggor än invånare i Norrland. Inklusive myggen alltså.

Man blir bra på vad man tränar sägs det och det är väl därför jag inte var bra - springa har jag inte gjort på länge. Nej vad är det här? Kroppen kändes tung och det bekräftas när jag ser mig i spegeln. Tung, satt och gravid i femte månaden. Ja rent spekulativt alltså.

Var hos läkaren i morse för att få en magnetröntgen för min axel tänkte jag. Jag beundras av denna kanske 25-åriga tjej som har så raka och övertygande svar på allt - hon har självförtroende - ja hon måste ha varit skolans bästa elev på länge. Hon hade en utläggning om att det inte alls var självklart att få en magnetröntgen. Det tar man bara om man tror man ska operera i princip. Och hon tror inte att jag kommer operera min axel. Hon spekulerar mer i att jag har överrörliga axlar och därför hellre måste undvika vissa rörelser. Mjuka leder har jag visst också vilket enbart är genetiskt. Om det var bra eller dåligt vet jag inte heller.
Men jag gick ju därifrån förstås ändå med en remiss gjord. Så får vi se vad den säger.

Alltså det är ju helt omöjligt att fullfölja båda dessa utmaningar för min del. Så som jag stapplade i Lidingö Ultra efter 3 mil drygt..och nu ska vi springa marathondistans på betydligt högre höjdmetrar och mer kuperat. Och fem (5) dagar efter det ska jag..nä det finns ju inte. Säg att någon skojar bara.

Men man kanske ska försöka avsluta med något positivt. Jag kände inget i muskelfästet.

Amen.

Motvillig vilodag

Hade stora planer för dagen faktiskt. Rent träningsmässigt.
Men man får kapitulera ibland. Kroppen och knoppen är trött. Inte för att jag har tränat mycket utan för att jag ätit och druckit dåligt på grund av dålig planering samt börjat ett nytt jobb. Det tar energi och är helt naturligt.

Så i dag vilar jag. Ja det gjorde jag ju i går också förresten.

Mat är väldigt gott när man tar sig tid att laga. Oj oj oj så gott med älgkött med grillade grönsaker. Och lunchen, "stark" kyckling med cashewnötter oj oj så gott det var. Och Cheddarosten jag köpte. Så god den var. Äggen jag åt i morse. Chokladbiten. Nötterna. Ja ni fattar, kroppen ger och tar. Med betoning på tar just nu.

Jag var kaxig härom dagen och utropade How how följ med på resan mot mina utmaningar. Jo, fast  det blir nog inget annat än den spretiga lulllullträning jag redan gör. Jag har som sagt svårt att underkasta mig program. Och min kropp och liv är ingen maskin.
Om jag inte hade haft den där Rockytränaren. Kan man annonsera efter en sådan? Vem betalar?

Jag antar det tar några dagar att ställa om sig. Få tillbaka den där energin som krossar väg. Ruffie fanns t ex med på schemat i dag men fick dessvärre utgå.

Men kul att vara tillbaka på mitt gamla jobb för en gästsejour. Härlig kärlek och humor - önskar alla fick vara med om det. Men mycket att göra. Fast det hindrar oss inte från att grilla i morgon.

Mm. Det får mig osökt att tänka på mat igen. Fast jag ska ju hinna titta på film. En hästfilm, en sexfilm (nä inte sån sexfilm) och ett psykologiskt drama har jag att välja på. Ett kryss två - vad blir det då?

Sakta i backarna!

I dag var en intensiv dag. Nu är jag redigt trött.

Hämtade cykeln som jag lämnade in för service i fredags. Tänkte det var bra att ha en lite fräsch cykel nu när jag kommer cykla dryga 2 mil vardagligen.  Det blev både byte av kedja och kassett minsann. Och han fick pumpa den åt mig också - måste man tala om allt för folk, borde inte det vara självklart?
Kvittrar som en fågel gör den också fortfarande och det är inte så trevligt som det låter utan antagligen något jag missat att smörja. Får trycka ned lite olja i väskan i morrn för nu ids jag då inte göra det.

Träffade min klient i dag igen. Hon har en härlig attityd till allt jag föreslår och är så tacksam - behöver jag säga mer. Man går ju igång direkt. I dag blev det bland annat backträning i Gröndalsbacken. Ingen lång slalombacke jämförelsevis men mycket brant stigning i stället.
Syftet var inte att det skulle vara maxpuls och kräkläge som skulle uppnås utan vi är bara inledningsvis och jag vill veta hur hennes kropp tar emot träning och vad hon tycker är roligt.

Men nu är jag som sagt en slagen hjälte. Jag vet inte om jag ska skylla på min intensiva dag, vädret (åskkvalmigt), att jag inte hade hunnit äta eller dricka ordentligt innan vi körde men. Tröttheten är ett faktum (och jag som hade sagt jag skulle sova kl 22).
I wish.

Godnatt.

Crossfit på ConCor

I dag var det så äntligen dags att testa ConCor Crossfit.

Ni som känner mig kommer inte tycka att det är något konstigt om jag berättar att jag typ tänkte att jag både skulle hinna sola, äta frukost, sola igen, kanske något annat också innan jag i god tid skulle ta mig till boxen (term för crossfitlokal). Allt beror förstås på när man kliver upp på morgonen men kl 08 vs 11 tycker jag ger rätt bra odds? Om man inte räknar som jag, att man har tid fram till 11..
Kl 10.22  kommer jag på att jag inte har någon cykel och kastar in träningsdojjer och vattenflaska i en grön plastpåse och häver mig ut genom dörren för att försöka hinna med bussen..well..
Återstod att springa.

Sex km senare på minuten är jag där och det är luftigt ljust och välkomnande. Lokalen andas Nytt Fräscht och längs väggarna står inbjudande splitternya fräscha redskap av alla slag. Får jag flytta dit? Barnen skulle trivas liksom jag som grodor i ett träsk med det spejset, det ljuset, alla bollar, ringar, rep och friheten att låta så mycket vi vill. Ok några datorer måste vi få koppla in.

Tyvärr var inte J där men då har jag ju en anledning att komma tillbaka. I stället dyker ett annat känt ansikte upp - min PT från Balance. Haha jag visste väl det..Han är också den som ska hålla i detta intropass. Crossfit-pass har jag kört för honom men kul att se honom i en annan miljö. Vi är en blandad grupp på ca 12 st och jag kollar in de andra förstås. Två tjejer spanar jag in speciellt, de ser fokuserade och vältränade ut.

Det här är en liten passus men ibland kan det ju vara så att vissa människor kommer till sin rätt mer på vissa ställen än andra. Eller så mognar ens inställning med tiden kanske? Jag tyckte E hade mer energi och att han tog mer plats här på CCCF än på gymmet. Tror han trivs att stå inför en grupp och prata hellre än att stå med en obegåvad PT klient läs jag, haha.

Jag ska be att få återkomma om olika slags träning, varför man tilltalas mer av vissa former än andra - vad jag tror och tycker iaf - men för att inte släppa detta passet nurå så fick vi börja uppvärmningen med att kuta alla våningar ned och upp. En baggis.
Efter det bra smidig och rörlighetsövningar för att värma upp totti. Ja sen körde vi en klassisk treat (dagens pass inom CrossFit) som bygger på AMRAP (as many rounds as possible). Nu körde vi endast 10 min men jag ska inte vara den sista att erkänna att det var tillräckligt tufft.

Det är lite skumt om man är van att bli trött först efter 2 timmars träning och här 15-30 minuter och blir lika trött. Nu ger jag inte så mycket för de här intropassen även om jag inte tar ifrån det faktum att det är ett bra träningspass (!) men åh vad jag skulle velat gå runt som på ett gym och kört lite cirkelträning av allt som fanns där. Lite medicinboll, lite KB, lite vikter och skivstång, lite rodd, lite ringar, lite rep, lite spurter, lite trappträning, lite lite lite av allt. Naturligtvis hade jag haft min egen Rockytränare som hade gått bredvid, efter, över och under mig och pekat på klockan, skrikit på mig så svetten bokstavligen hade flugit runt och sen efteråt lyft upp mig i luften och hyllat min fantastiska insats.

Jag och tjejen jag hade bredvid gick ut i samma tempo och hade det säkert halva tiden men sedan drog jag ifrån. Jag tror dessutom att jag hade tyngre vikter än vad hon hade. Jag lovar, i vanliga fall hade jag inte berört en sådan sak men när det sedan stod klart att hon tävlar i militär femkamp och blev bästa svenska nu senast så..tja..ok jag kanske slarvade, hon hade kanske ingen bra dag bla bla. Bla bla men det var kul att säga.

Jag som följt ConCor ja redan innan en handfull visste - jag skulle kunna avhandla rätt mycket om vad jag tycker är fascinerande med stället och framförallt Camilla som startat detta - men jag får ta det en annan gång. Påminn mig gärna, det finns en del att lära och begrunda av det. Och mest Inspireras av!!

Så om ni såg någon på Essingeleden/bron som flaxade med en grön plastpåse i ena handen och mobil i andra så var det jag. Men det gick ju bra det med.

Missunnsamhet syns.

Ni märker att jag pruttar ut en massa just nu. Jag gillar visserligen att skriva men jag vill trösta er med att det nog mest är nyhetens behag.  Jag har precis ätit och ska återhämta mig en stund. Barnen är borta och det är jag inte så van vid så tja, därför är jag här just nu.

Om man ska sammanfatta mitt liv så har jag följt med strömmen mer än att ha varit målinriktad. Gått efter lust mer än förnuft. Jag beundrar därför hängivna människor som brinner för saker. Som ser ett mål och jobbar träget mot det. Att underkasta mig saker är därför en svaghet hos mig. Jag är inte smart nog att hålla mun om jag tycker något vilket har kostat mig det ena och det andra efter vägen.

En sak jag dock aldrig kommer förstå är missunnsamma människor. Man kan inte säga att missunnsamma människor per automatik är människor som inte har något. För alla har vi ju något även om vissa har mer pengar, mer framgång, mer tur, mer förstånd, snyggare än andra så likväl.

Jag minns i ettan när alla ställde sig i en ring runt mig och påstod att jag hade mascara på mig. Det hade jag inte. Men jag hade lyckats få svarta fina ögonfransar mot mitt då väldigt barnblonda hår.

Jag sjöng en hel del förut och som så många andra så lyssnade jag inte på 10 st som sa att jag var bra, det var alltid den där 11:an som inte var så impad som jag bedömde mig själv efter. För att inte tappa sången helt under småbarnstiden så gick jag med i en kör. Och visst är det skrämmande att man blir mobbad för att körledaren alltid ville att jag skulle sjunga solo. Det var väl ändå inte mitt fel/ansvar? Jag blev ifrågasatt av dessa bittra medelålders kvinnor och långsamt skrämdes jag bort. Jag tog alltid de tråkigaste solosångerna som ingen annan ville ha och aldrig att jag som så många andra skrek och härjade om allt de ville sjunga. De som var märkbart sämre än jag hyllades med tillrop och applåder från dessa missunnsamma bitterfittor. Som tur var hade jag pensionärsgänget som i smyg klappade och kramade mig, jag hade körledarens stöd och sjöng med honom på andra tillställningar samt publikens uppmuntran. Det fanns också några andra i kören som var stabila och kloka, bäst att säga.

Så börjar jag träna så sent som 2009. Eftersom jag snart cyklade cirka 2 mil transportcykling till jobbet vardagligen så hade jag snart en hyfsad kondition samt att jag började träna gruppträning  - ett gym och gruppträning på jobbet som höll mkt bra nivå! För många i huset sågs jag som en träningsmänniska och jag kunde aldrig förlika mig med det, jag hade ju precis börjat. Men jag blev uppmuntrad och folk ville gärna veta om det var träningen som gjorde att jag hade så mkt energi. Men serru på min avdelning sågs det inte med blida ögon trots att jag jobbade tillbaka förlorad tid på helger och vissa eftermiddagar. Trots allt var mina barn rätt små då och min tid att träna var just på tid som inte belastade barnen så att säga. Tänk om de kunde ha tänkt på ett annat sätt..de flesta hade familj och ingen utsatt situation som jag. Tycker inte ni de kunde ha unnat mig det och hellre tänkt att jag var en smart mamma som såg till att sköta min hälsa för att orka mer? Återigen så gällde det ju inte alla.

På jobbet hade de en utmaning om att köra Sthlm Triathlon. Frågan/utmaningen gick nog till de flesta. Inte till mig. Kanske är jag inte omtyckt, kanske för att jag bara är vikarie eller varför? En utomstående frågade just mig förra veckan om jag skulle vara med och då sa chefen "nej det skulle nog bara vara en uppvärmning i Camillas fall". Han kanske menade väl och inte trodde jag ville vara med?

Sista exemplet. Fejjan. Det är så tydligt hur folk positionerar sig och väljer att gilla hos vissa och inte hos andra. Man uppmuntrar vissa men inte andra. Återigen körsyndromet, man uppmuntrar oftare någon som inte utgör ett "hot" eller inte är så duktig helt enkelt. Man tänker säkert, som är så vanligt, "den där människan vet redan/behöver inte" osv. Sedan har vi marknadskrafterna också - det där med att fjäska för dem man vill ha något utav/som anses viktiga/re. Och har man "kändisar" el likn. i sin närhet så måste man ju till varje pris gilla allt de gör även om man spyr bakom nästa knut. Jag fattar att det funkar så - men jag förstår det inte.

Väldigt talande är det ju när nära personer inte "gillar" när man gör bra saker för en själv. Min släkt t e x "gillar" aldrig något jag gör som har med träning att göra, där positionerar de sig med att gilla andra saker, t ex om jag äter chips. Men konstigt nog "gillar" de när min 9 år yngre syster skriver träningsrelaterat. Är det för att jag anses ha en 40-årskris inom släkten, att jag har "gått för långt" eller att jag borde ha en man i stället så jag slutar med fjanterierna? Att jag ligger för nära dem i ålder..?

Jag är en rätt känslig person el receptiv om du hellre vill det - som kanske grottar ned mig för mycket till och från i analyser, jag tror inte jag har fel hur mycket du än försöker få mig att tro något annat - se själv! --  men jag kan ju inte göra något åt det faktum bara fortsätta se det och sen vara glad för dem som jag har runt omkring mig som förstår att uppmuntra svaga mig :D.
Ok, jag är inte viktigast i sammanhanget utan jag skulle önska överlag att folk är lite friare, och hur mkt det än tar emot förstår vikten av att vara en generös person. För precis alla vi vill ha det. Uppmuntran, bekräftelse och kärlek förstås. Att bli sedda. Kan vi inte bjuda på det?

41 dagar kvar !

Jag lapade sol redan kl 08. Nu en timme senare tar jag välförtjänt en kaffe med scrumbled eggs och rostbiff. Det luktar både ambitiöst och LCHF?
Kan det vara så att det är den mest nyttiga frukost jag ätit på några dagar så det passar bra att säga det? Ja iof hade jag inte bloggen tidigare än i går.

41 dagar kvar till AXA fjällmarathon. Är det bra eller dåligt? Är jag naiv eller är det rätt att vara som jag är? Jag vet inte vart jag ska ta mig, var jag ska bo, när det startar, vilken bansträckning, vad jag ska förvänta mig? Men jag vet att det är 42 km långt i fjällmiljö. Och att jag har en partner. Eller har jag fel där också? http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/ - någon som sprungit, ids läsa åt mig eller har andra tips?

Min kropp känns avslappnad, jag har inga känningar i vare sig ben, rygg, öra eller något annat. Så känns en kropp som inte tränat tillräckligt. I vanliga fall är jag 100 % medveten om minsta lilla krämpa/träningsvärk. Därmed inte sagt att jag bryr sig dess mer.
Jag måste ha en plan och det skulle sitta fint att få utarbeta den i dag. Jag måste ut och springa för att .. ja springa helt enkelt. Jag har spring i benen och konstigt vore väl annars då sist jag sprang var i Sälen för en månad sedan!

Då slår det mig att blott fem dagar efter AXA ska jag till Björkliden för BAMM: http://www.bamm.nu/
Jag har inte bokat biljett dit men boende och partner har jag tack och lov. En partner som jag förlitar mig helt ska fixa den där lilla detaljen som att hitta kontroller innebär. Fast han håller nog inte med. Det skapades en grupp på fejjan, middagar och orienteringskurser bland oss NMT -kompisar som ska delta i BAMM. All utrustning avhandlades ivrigt under några veckor men poff så har alla köpt allt det som måste med och då tänkte jag sen och nu när sen är så sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. För sen innebar att jag skulle ha mer tid men nu när sen har kommit så har jag inte mer tid. Och jag har inte köpt någon utrustning. Och vågar inte läsa vad BAMM innebär. Jag vet bara att vår kontaktperson vid anmälan hörde sig för om vi verkligen förstod vad vi gett oss in på. Ja det är sant! Vi anmälde oss nämligen till tuffaste klassen och det kanske man inte gör som debutant..

Jodå Puckot hörde av sig i går. Han bekräftade först det jag misstänkte, att han stack på fest för att "hämnas" alla gånger jag ställt in dejter. Om han nu var på fest..en timme senare är jag välkommen hem till honom. Just en fin fika klockan 23.30? Han är Polis om det säger något mer. Trodde han verkligen att han skulle ro hem det där? Vilka jättebebisar det finns därute.

Nä. Måste börja träna lite fokuserat kanske. Mina vänner som i går kom femma i Åre Xtreme har verkligen gjort sig förtjänt av den platsen genom hårt arbete som man kunnat följa via blogg, jättekul!  - och det är väl så att det inte finns några genvägar trots att det skulle passa mig ganska bra.

Hjääälp! Allvarligt alltså.