NMT Comeback?

Bild: NMT

Kände bara en liten aning i knät i går när jag cyklade, glömde också att ta Diklofenak som jag gjort i veckan. Så i dag, lite spontant tänkte jag (ok solen lyste också) att vad ska man göra för att kolla om knät är ok? Jo träna så klart.
Redan när jag cyklar i väg så känner jag av knät och tänker "vända, cykla vidare, vänd, cykla vidare" med ett frågetecken bakom.
Klart jag cyklade vidare. Tänkte att knät har ju faktiskt inte känts av vid löpning men om passet skulle bli mycket ben hade det nog varit kört. Men jag fixade faktiskt utfallshoppen lite senare utan att känna av knät så mitt knäbekymmer är svårt att sätta fingret på. Men det känns när jag cyklar, går i trappor och liknande.

Jag kände mig rätt trygg att dyka upp i dag. Jag visste vem instruktören skulle vara, likväl en av favvisarna man hade och tänkte också att det inte skulle vara allt för stor grupp då det i dag också är SpringCross samt en överlevnadshelg för många NMT:are. Jag förstår om det är svårt att förstå varför det skulle vara ett "problem" att dyka upp igen men så är det, för mig alltså. Det är väldigt känslosamt att göra något som är så förknippat med mitt "tidigare" liv. Ett tidigare liv som också innehöll en annan människa som inte finns nu :(.

Jag tycker de flesta "skötte det snyggt." Jag kände värmen, "respekten" och också en sann glädje av att jag var där. Det hade varit tråkigt att bli förbisedd ärligt talat men visst höll jag på att börja grina när en av dem frågar om jag håller mig hel.
Annars funkar ju kramar och ett vanligt hur mår du (fast det är en fråga man gärna inte svarar på) - pepp och en vänlig blick likaså.

Har ju inte tappat så mycket i styrka eller snarare där har jag väl kommit tillbaka - men konditionen är klart sämre haha. Ja haha, fast det fastnar i halsen. Inte alls för att det är viktigt att vara i samma form utan mer orsaken till det.

När folk frågar "vanliga" frågor om jobb osv som om allt är som vanligt då backar jag en aning. Jag förstår att folk inte förstår och kanske också tror att dyker jag upp på NMT så är väl allt som vanligt igen. Jaja. Hellre att folk frågar och pratar med en än att de låter bli av samma anledning.

Det var hur som helst en härlig (comeback)? Solen värmde, jag hängde med i både tempo och övningar men visst det var inte träningsgruppen allena i dag. Och ska jag tillbaka till NMT ser jag inte riktigt bilden att jag ska tillbaka till något annat än just träningsgruppen - det är där de flesta av mina vänner finns, där jag känner mig trygg. Det som gör att jag saknar NMT.