Matnoja hälsostress och träningshets

Jag beställer från och till såna här mat/middagskassar. Jag beställer till intropris och landar då oftast kring högst 500 kr. 500 kr för att få två välfyllda kassar med massor av grönt som jag många gånger inte själv skulle handla samt kött/fisk och allehanda kolhydratkällor är inte dyrt! Vad skulle jag plocka i om jag gick och handlade själv? Jag får dessutom recept till och är det nåt man hamnar i ofta som förälder, ok jag iaf, är att fantasin tryter och jag blir så less på att laga mat.

Den här gången kanske det gick till överdrift. Jag ska inte säga nåt än iaf men mitt första recept tog sån tid. Omständligt. Mandlar som skulle blötläggas i 8 tim, broccoli som skulle ångkokas (fick göra egen variant och lägga dem i durkslag över kokande vatten, nej durkslag heter det inte men det där andra med mindre hål). Kanske man skulle skaffa sig en ångkokare? Men det gick bra. Sen skulle viss broccoli mixas med mandlar och olja, kryddor för att bli vinegrettdressing och bla bla. Men jesus vad gott det blev. Jag kan lägga ut recept vid tillfälle för krånglet var värt det ! Om inte annat så för att utveckla fantasin som sagt. Annars gör man ju lätt sina sallader som man alltid gjort.
De rökta räkorna ingick inte men oh jag var så sugen. Jag la dessutom till fetaost i salladen. Man behöver inte vara så himla slavisk..

Superfood!

Inlägget försuras lite av att mina bekymrade tankar om hur mat och träning blivit så fixerat. Även hos män faktiskt även om det nog är lite "övervikt" till kvinnor. Jag har varit inne på det förr och återkommer nog till det igen, det är så viktigt.

Jag tycker att det är OK att gå på diet, deffa, ändra livsstil och till och med ta kick-off dieter i låt säga 2 veckor inledningsvis t ex för att bryta dåliga vanor. Bara man är medveten om att det enda som "gäller" egentligen är långsiktighet. Ändra livsstil. Och det tar tid, ska ta tid. Och det innebär inte att behöver säga nej till allt. Det innebär mer "allt men inte alltid." Sen tycker en del att de inte klarar av att tillåta sig lite, nej kanske inte initialt som sagt och på vägen kan man faktiskt inse också att man inte längre vill ha det där man jämt ville ha tidigare. Bra så.

Det jag tycker är skrämmande är alla som plötsligt är laktosintoleranta, glutenallergiker, inte tål kolhydrater. Alltså dem som "gömmer sig" bakom en massa ursäkter när de i själva verket går på diet eller bytt livsstil. Var öppen med det i stället. Och det är en rasande farlig utveckling med dem som straffar sig själva med en extra joggingrunda, dubbla spinningspass eller 100 armhävningar vad vet jag - när de råkat övertrassera sina kcal. Då är det något som inte är riktigt sunt?

Eller de som hävdar att de fikar så mycket, gärna talar om allt de ätit till lunch, på kvällen, hur de festat på utan att man frågat - för att man absolut ska "förstå" att de äter jättemycket. lever "osunt" men varför de går ned i vikt eller är så deffade är för att de har den förbränningen eller tränar så mycket. ?
De som fikar eller äter värsta gräddbomben när ni träffas för att sedan vara det enda de intog den dagen eller sprang hem och gjorde de där 70 burpeesarna..

Visst är det förjävligt? Inte att folk går ned i vikt eller är vältränade i de flesta fall men det är hur ohälsosamt hälsa i många fall har blivit. Hur träningsprofiler- och böcker, tidningar är förskönade, bilder retuscherade och rider på vågen som Biggest Loser, Du är vad du äter och hela "Hollywood star lifestyle" planterat. Du värderas efter utseende och leverne (läs förmågan att kontrollera och underkasta dig).

Kanske är jag avundsjuk? :)
Jag har ju problem med magen eller med min medicin Levaxin som i sin tur gör att jag har problem med magen, pendlar i vikt samt faktiskt, kanske också har med hjärtat att göra vi får se.
Jag har fått rådet att utesluta både laktos som spannmål i kosten och sedan noggrant diarieföra hur jag mår utan och sedan när man tillsätter igen.

Jag har vissa dagar när min mage är förhållandevis platt men jag vet inte vad jag gjort, ätit eller inte ätit när den mår och ser så bra ut. Vissa dagar, ok de flesta, är den svullen och hela kroppen känns full av vätska. Jag har vissa veckor där min hud är så himla mjuk och bra fukt och andra veckor känns torrare och sträv.

Min mage blir väldigt upprörd av spannmål har jag noterat iaf. Äter jag pasta eller bröd så låter den högljutt i flera timmar och sen fiser jag. Jepp det ska erkännas. Därför försöker jag dra ned på det för att vara intim eller ja social räcker väl - är ju inget skoj under de premisserna.

När jag tränar mycket går jag ibland upp i vikt, samlar på mig en massa vätska. Ibland flyter allt som det "ska" göra d v s tränar jag mycket tycker jag mig se mer tajt ut. Har det med vad jag äter i samband med träning eller vilken dag i månaden. Andra faktorer. Vet ej.

Det är klart att man ska göra och ge kroppen det den behöver, man ska vara snäll och vårda den. Det är min skyldighet att underlätta för hjärta och andra organ. För knoppen och knäna. Allt hör ihop. Ska jag vara nervös/ta ansvar för att ev få cancer då jag haft en cysta, att kolavippa för långvarig stress - mina biverkningar av hästsparken osv osv. Jäsiken vad fucked up jag är egentligen.

Shit vart vill jag komma. Är det förvirrade vi är egentligen. Både vi som är rätt hälsosamma i stort, likväl som de svennar som "skiter" i att träna och tänka på maten. Båda läger är lurade? Vi hälsosamma tror att vi lever oss längre men som vi alla vet är livet inte rättvist. Du kan vara ickerökare, vegetarian och marathonlöpare och ändå dö i hjärtinfarkt och cancer.

Men återigen, de som mer el mindre svälter sig, ätstörningar - det finns överallt! Och i en jävla stor del av den s k hälso/tränings/idrottsvärlden - det är det som är så skrämmande!! Och de lever på att andra/ni inspireras av dem och kanske faller samma öde som dem, d v s att bli så stressad av att komma i den där formen att ni väljer bort att äta. Njuta. Leva. Börjar dra er undan, manipulera omgivningen och därigenom ljuga för er själva inte minst.

Tänk efter när du lyssnar på din kompis som ser ut som du vill göra. När du lyssnar på den där träningsprofilen, PT:n whoever, nån som talar om sin kost- eller träningsresa. Vad är sunt, vad är rimligt, vad är fucked up/icke trovärdigt.

Jag säger så här, om du vet att du ska dö i morgon eller om en vecka - skulle du då leva som du lever nu dina sista dagar? Ja iof, det spelar ju liksom ingen roll.

Sorry men jag har folk på nära håll som jag bryr mig mycket om som är i farozonen. Det värsta är att de skulle aldrig ta till eller åt sig av sån här info. De tycker inte att det gäller dem.

Oj vad långt det blev också. Kanske ska ta hand om min sjuke son, ringa några samtal, besvara mejl och göra mina fiskbiffar med den där rotsakstjossan och matvete tror jag.