Mållös

Det sägs att man måste ha ett mål med sin träning men jag har aldrig haft det. Och har jag någon gång haft det så har jag inte levt upp till det. Då menar jag vad man måste göra för att nå dit. Nej jag och syrran konstaterar ibland att vi inte behöver ha något mål för att träna.
Man skulle kunna säga att mitt mål har ju varit AXA och BAMM men det har varit för ogripbart för mig. För stort liksom, vet inte hur jag ska träna för något jag inte vet hur det är.
Jo backträning, långdistans bla bla jag har gjort mina försök men de har ju varit tillfälliga. Nu står jag här knappt två veckor innan och har fått knäproblem i stället.

Jag vill dock påpeka att jag beundrar alla som har ett mål och som betar av sina delmål en efter en och sedan genomför sitt huvudmål och efter det sätter nya. Verkligen.

Men det har nog något med det jag skrivit om förut, att jag inte vågar lyckas.

I dag var den segaste dagen på mannaminne. Hela em satt jag bara och gäspade, bad till och med om ursäkt till mina närmaste kollegor. Jag misstänker att dels sög sjön i går men jag åt också för lite med tanke på min simning tror jag. Jag ska ha mens dessutom då brukar melatoninet sparka igång.
Men jag kom iväg till gymmet. Bra där! Hade sagt till mig själv att jag skulle nöja mig med att köra lite knäövningar,  i stället satte jag mig vid roddmaskinen igen.

Yes. Körde 60 min igen, dippade aldrig utan höll frekvensen på 30-32 m/s hela tiden. Vilken disciplin, jag är impad av mig själv!  Fnissade lite när det slog mig att jag vid tillfälle satt och lyssnade på, en helt i och för sig underbar version, av Ave Maria.
Ja sedan blev det knämaskin och jag tänkte att naprapaten har lite höga tankar om min förmåga vad gäller vikter men ok då..det skulle ju kunna vara ett mål då.

Ja sedan försökte jag mig på min sedvanliga axelrehab och jag körde iaf två set i dag, kände mig varken stark eller motiverad. Men sen gick jag in i bollrummet och får syn på en foamroller. Körde igång den där "massagen" jag ska göra och jag vrålade inombords hur ont det gjorde.

Och med det insåg jag att jag faktiskt har ett mål. Jag har sökt hjälp många gånger för mina kroppsliga svagheter och fått lika många rehab som prehabövningar. Men varit för dåligt motiverad (motsägelsefullt jag vet) för att kunna följa dem någon längre stund. Men denna gång. Axlar, och framförallt knän tar jag på allvar och jag tycker det är spännande att se om jag kan få en förbättring på bara knappt två veckor. Under har väl hänt förr?