Jag kan inte sova. Fan. Jag har massa tabletter för att sova men vill helst inte ta dem. Kan inte sova när jag för EN gångs skull tänkte somna i tid. För att jag känner att jag för första gången på länge, jag tror vi pratar snart ett år -
känner att jag kan bli sjuk. Jag är trött men kan uppenbarligen inte sova. Som vanligt med andra ord men jag trodde nästan det handlade om vilja också.
Min vän tycker jag haft en dålig dag i dag. Det blir kanske så när man ansträngt sig så mycket en dag för att inte trilla dit eller när man helt enkelt inte hinner ta hand om den biten. Eller för att jag började rensa lite i saker som legat och påminnelser sköljer över mig.
Jag skulle vilja skriva Thomas Thomas Thomas över hela sidan. Jag vill skriva dikter. Jag ältar, gråter, försöker fokusera på annat.
Realism realism men så mycket som är på låtsas.
Thomas var verkligen min tvillingbrorsa med allt vad det innebär och jag känner av det mer och mer.
Allt jag skriver är bara ord som passerar era ögon för en stund, det förstår jag. För mig betyder varje enskilt ord så mycket. Smärta och kärlek, smärta och saknad, smärta och oro.
Jag kastar av mig täcket trots att fönster och dörr står på gavel. Jag alstrar värme som en kamin. Är det feber eller fettet som jobbar?
Måste sova nu. Kära kära Thomas..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar