Jag har många roliga eller roliga kanske är fel sak att säga men roande saker att berätta eller ja det roar i alla fall mig. Jag tror faktiskt det roar andra också. Ni som roas av bra saker. Men det är ju egentligen inget som behövs sägas i en blogg, och absolut inte för sägandets skull.
Jag hamnade dock framför den sena mitt i natten reprisen av Skavlan och de har återigen en intervju med Leif G W Persson. Jadå, jag förstår att de gillar att ha honom som gäst. Han roar bara genom sin närvaro och man vill gärna ta del av, om än hur liten som helst - hans torra "briljans."
För er som varit med ett tag vet att jag har en historia med G W. Eller Leffe som jag kallade honom. Nä ok det gjorde jag faktiskt inte.
I Skavlan fick han dela uppmärksamhet med sin dotter som också är författare. Vi får en liten insyn hur deras relation kan vara och antingen tycker vi att han är fruktansvärd förlega av mänsklighetens art av det manliga könet eller så skulle vi tycka så om någon annan men eftersom det är Leffe så köper vi det utan att tänka.
Han sa en sak som stannade kvar. Att det är svårt att ge kritik till dem man tycker om. Men minst lika svårt att ge komplimanger till dem samma. Sant, tror många har svårt för det. Ja överlag. Jag är ju av den åsikten att om man tycker något negativt så behöver man ju inte ha sånt behov av att säga det om man inte blir direkt tillfrågad eller att det påverkar en relation, då tycker jag absolut att man ska säga det för att underminera skadorna som riskeras bli större.
Om man däremot tänker något positivt, oavsett om det är om sin syster eller någon vid busshållplatsen så tycker jag att man i möjligaste mån ska dela det med dem. Ni vet ju själva hur roligt det är med uppmuntran, cred och komplimanger !
Allt för ofta hamnar dock credden under luppen "det vet hen redan om/det där har hen redan fått höra" men det där är samma problematik som i röstningssejourerna i Idol el vad som helst. De man tror sitter säkert åker oftast för att folk inte röstar, av samma skäl. Du tänker ju säkert så för att du tycker den personen är duktig men tänk om alla tänker så?
Jag tror till exempel att Thomas är ett "bra" exempel på någon som fick allt för lite cred för allt han gjorde för andra och för sin familj.
Så jag propagerar för att sluta vara så missunnsam eller ta folk för givet. Om du hjälper folk att växa så växer du själv.
Att uppmuntra barn och hitta vägar till önskat resultat i föräldrar-barn kommunikationen är också en viktig fråga som kräver ständig reflektion och närvaro hos oss vuxna. Vi vill väl att våra barn ska ha bästa förutsättningar för att bli bra vuxna med god självkänsla, inte sant.
Jag såg också det här lilla svenska japanska popundret Yohio som är hur vacker som helst som tjej, gullig som person och bra hygglig på att spela gitarr. Det kan aldrig vara nyttigt att sminka sig sådär mycket som han gör men i övrigt så fick jag en liten blixt i huvudet om vad min son kan ägna sig åt framöver när han nu vägrar klippa håret och alla tror att han är tjej, vilket måste bero på att han är så söt är lika med förutsättningar för Rock fashion som genren tydligen heter. Dags att ge gitarrlektioner till pöjken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar