I dag vaknade jag med den där huvudvärken, över bihålorna och stela nacken. Lite yr mellan öronen. Ja sådana små tecken på att allt inte är som det ska. Och, jag är övertygad om att det är för att jag inte skötte återhämtningen härom kvällen. Att träna Ruffie är tufft nog men att också göra det utomhus där du andas in kall luft och också gör dig av med mer vätska än du kan föreställa dig kräver sin återhämtning.
Ok jag mådde lite för bra dagen efter med en skön träningsvärk så jag gick till gymmet, käkade mat innan och körde 1,5 styrkepass för att jag kände mig så himla jättelagom energiladdad. Men det mot bakgrund att jag inte skött återhämtningen dagen innan. Så jag borde kanske tagit det lugnt på gymmet eller ännu hellre, ätit ordentligt efter Ruffien.
Dels är jag shitty dålig på att dricka vatten. Det är första läxan jag måste lära mig. Och med tanke på att jag går och fuktar läpparna hela tiden, känner mig törstig och också får en metallsmak i munnen - allt detta är dåliga tecken. Tecken på att njurarna får jobba för mycket i motvind.
Och dels är jag faktiskt lite sämre på att äta efter träning. Jag är som mest sugen på kolhydrater och fet mat dagar då jag inte tränar men har ju fått lära mig att det är efter träning du ska passa på med dina kolhydrater (läs godis och alkohol).
Fast om du inte behöver gå ned i vikt kan du ta dem innan för att få extra energiboost till musklerna.
Ja allt är en vetenskap. Men vi är verkligen olika och olika saker passar för oss det är det viktigaste att lära sig. En del av oss klarar oss bra genom att äta enligt Paleo- eller LCHF (Q) kost, en del mår bäst av att äta som vanligt men kanske mindre portioner, en del kan deffa hårt, en del kan äta precis vad som ja osv ni fattar.
Såg Debatt i går. Jag kan inte förstå hur det finns utrymme att diskutera LCHF ännu en gång. Jag tror det är tredje gången på ett halvår som jag har råkat se ett sånt program, hur många har jag då missat?
Katarina Zytomierska var naturligtvis där, jag bara nämner det. Suck. Men nåväl, professorn som var där har jag också sett förut samt även han kallad Kostdoktorn som driver just en blogg med det namnet. De säger preciiis samma saker, snark. Kan vi inte bara komma överens om att vi alla får pröva oss fram vad som passar oss bäst, hur vi vill leva och sedan får vi väl stå där om 20 år och utvärdera skiten. Vilka fick cancer, kärlsjukdomar, går på kryckor eller klättrar i bergen?
Nä jag är inte ironisk, eller jo det kanske jag är en smula. Jag önskar ju ingen någon sjukdom eller bieffekt av någon livsstil och jag tycker kanske också att det är sunt att ifrågasätta våra liv, hur vi äter, tränar jobbar och stressar. Men en viktigare fråga än att debattera hur gemene man och kvinna äter är faktiskt hur vi ska göra för att underlätta och förbättra våra liv generellt, för oss själva och våra barn. Dagens "regelverk" är ganska fyrkantig hur vår familjebild ser ut, ska se ut, hur vi vill resa, bo, jobba och hur våra barn ska vara och se ut i skola och samhälle. Ja det är en jättefråga och jag tänker inte gå in i den nu.
Reflekterar dock att frågan hur du och jag ska äta kan vi ju tänka och besluta själv och kan vi inte det kan vi ju fråga någon annan om råd. Men om du vill jobba lite annorlunda, känner att livet kärvar i det sociala, du är orolig för dina barn på olika sätt - så kan du inte bara bestämma eller påverka det själv utan det är oftast kantat av regler och en allmän samhällssyn - det borde hellre debatteras för att få upp det på agendan eller bara att vi alla "andra" ska få en inblick hur det ser ut i dagens Sverige/inte känna oss ensamma.
Som det är nu är det väl viktigare vad du har för fejsbookstatus än hur grannen mår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar