Ja jag är trött och jag ska sova. Men jag blev givetvis nyfiken på denna tjej som enligt Aftonbladet gått ned 65 kg på ett år med hjälp av Erika Wunderbaum nä så heter hon inte men nåt liknande - samt programmet "Aldrig mera fet."
Ok så jag går in på tv3 play och rullar igång. En söt tjej med en rätt ohygglig övervikt dyker upp. Har varit sjukskriven i tre år (3 år!!) för att hon inte orkar/kan ha ett heltidsjobb med den övervikten!! Är det sant att folk får vara sjukskrivna i tre år (!!) för en sådan sak??
Det är en tuff tjej med attityd och självkänsla ädå vilket förbryllar mig hur det kan ha blivit så. Och att vi har ett samhälle som inte kan skilja på ax och vete, ok råg och havre då. Då menar jag på dem som man faktiskt skulle kunna ställa högre krav på och vilka inte.
Coachingen startar och hon går ned 20 kg raskt, om det inte var 25 till och med. Men då mitt i allt får hon besked att hon får en Gastric by passoperation vad jag förstår, eller liknande den heter kanske nåt tyskt - magoperation iaf. Erika försöker övertala henne till att inte operera sig, hon har ju ändå bevisat att hon kan gå ned på vanligt sätt. Men nej Erika är övertygad och genomgår operationen. Allt går bra men absolut att hon får oja sig och bli struken på håret för att hon har så ont och är illamående efteråt. Ursäkta jag kanske låter elak men lite knottrar det sig. Det är en lyxoperation som jag ser det i det här fallet. Jag ser vidare. Hon tränar och står i så fort hon får klartecken från läkaren att få börja träna. Hon ska nämligen få åka på ridhelg om hon når nästa mål.
Hon missar det med 9 kg. Hon ojar sig igen med att hon inte fick röra på sig under rehab men att hon var säker på att ifall hon inte gjort operationen så hade hon klarat målet.
Hon tränar och står i, tycker det är asakul att träna och det är självklart jättekul att se. I slutbilderna får vi se en åttiotalsklädd tjej (i mina ögon och det är inte alldeles positivt) som lyckats gå ned till under 100 (från 161 kg om jag minns rätt).
Finn fem fel. Ett som ni inte kan veta är att Aftonbladet inte berättar hela storyn i sin "nyhet" d v s att hon faktiskt gjort en magoperation som man ändå måste se som en avstickare från hela programidén och kanske lite genväg. Två är att hon själv inser att hon egentligen hade klarat av alla viktmål utan operation så varför varför göra denna kostnadssamma operation som inte heller är riskfri på långa vägar.
Jag är förvånad över hur "lättvindigt" människor får göra en magsäcksoperation om jag får kalla det så, den innefattar all slags magoperationer som görs i fetmafall. Det sägs att man verkligen ska ha försökt allt utan att lyckats själv men jag känner åtminstone en som påstod sig ha försökt allt i sju års tid men lyckats förtränga den där dagliga läsken och bullen vid skrivbordet, tal om bakning i tid och otid, sena kvällar, lite sömn osv - brist på rutiner som ofta leder till övervikt.
Hon fick sin operation och trodde nog att det var en way of success bara att lägga sig under kniven. Hon ojade sig också, men över att hon inte tillhörde de där procenten som inte tålde socker efter operationen. Alltså fortsatte hon med fikabröd och godis, kanske som en daglig test att det kanske börjar fungera efter ett tag? Bitarna blev större och större och i dag 3-4 år efter operationen är hon lika stor som innan. Det går alltså att tänja ut magsäcken igen.
Sofia i tv:n var rätt person, hon hade gutsen och insikten att det var hon som måste förändras, i alla fall hade hon det så länge projektet pågick och kamerorna var på. Min bekant trodde det var en quick fix som någon annan skulle fixa åt henne.
Det här kostar samhället och oss skattebetalare enorma pengar. Inte minst för att det i grund och botten antagligen handlar om människor som mår dåligt, har ett destruktivt beteende och är socker- och fettmissbrukare. De är sjuka alltså och borde behandlas därefter. Psyksamtal före och efter (om man nu ska medge operation), matbeteendeterapi, kanske en examen i kost och näringslära innan osv. Det är både oansvarigt mot oss skattebetalare som mot patienten att bara "lättvindigt" gå med på en operation.
Som alltid reserverar jag mig för alla undantag och jag beklagar de av rätt virke som inte får chansen till operation, men de som kan hantera en operation och förstå vad det innebär av egen insats är långt färre (ja just undantag som sagt) än alla de misslyckade resultaten i ett längre perspektiv.
Man måste ställa högre krav både på patienten som på sjukvården. En sjuk människa har svårt att ta ansvar och det är en fara om sjukvården bara gör what its been told på papperet om ni förstår.
Jaja, lite tankar sådär. De andra känner ni ju som bäst till redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar