Poff.

Folk är inte kloka. Det är ungefär det jag vill säga. Och när folk blir trängda för att man till slut tar ton eller på annat sätt visar att man inte köper det vederbörande säger/kommer på dem med en lögn eller bara inte är så dum som de trodde eller hoppades på. Ja då kläcks det ut det ena och det andra.
Man förundras. Häpnar, blir besviken och/eller illa berörd.
Kanske klipps flera band inom kort.

Eller som när min 74 åriga granne sa i kväll till mig: " Känns det fortfarande att din bror har gått bort" - han fick bevittna med egna ögon hur ledsen man kan bli på fem röda.
Då sa han ärligt att han inte alls kan förstå. Och det måste jag ju köpa. Även om jag inte kan förstå hur han kan fråga så.

När jag sedan belyser det från mina föräldrars håll så tycker han sig kunna förstå bättre, han är ju trots allt förälder själv. Och det är inte alla som har så mycket relation till syskon kanske, inte ens till sina föräldrar. Inte för att jag försökte på något sätt få honom att förstå (!) men jag berättade hur mycket  en liten notis i tidningen kan innebära för de drabbade, något som de flesta bara ögnar en sekund. Hur jag blivit och blir bemött, om programmet som vetenskapligt behandlade bandet mellan tvillingar (som jag för övrigt inte själv sett ännu men hört mig för) och hur saknaden snarare eskalerar.

Vi pratade en hel massa annat också.

Det han till sist klämde fram var att man ska nog bry sig mer om sina grannar. Haha, ja vad ska man säga? Jag blir inte arg, inte sur, inte besviken - promise. Vi är alla olika, vi har olika stort känsloregister och vi har olika preferenser vad gäller relationer. Han är inte elak, han är rätt rar och omtänksam ändå. Det var nog bara bra att vi snackade till slut (som han sa "du har ju gått in i ditt skal den här hösten).
Kanske var det så att jag tog kontakt för att jag tidigare i dag fick veta att en annan grannes sambo dött i cancer för ett par månader sedan. Vad kan hon ha vart, 7-8 år äldre än jag? Det händer saker, hela tiden. Poff och livet förändras.