Har ni sett nyheten om den unge mannen som blev påkörd/överkörd av ett tåg i Australien för två månader sen och inte är eftersökt?
Det är ju fruktansvärt. Jag tror säkert att det finns en familj någonstans som bara tror/hoppas att denne man bara har fullt upp med att leva, resa, upptäcka världen i stället för att höra av sig. Det känns så sorgligt. Ännu mer om de får nys om detta via media.
Jag tänker ofta på vad hemskt för mina föräldrar att se två poliser utanför dörren som snabbt ger beskedet om vad som hänt. Mitt i natten. Kan ni tänka er det, se det framför er, förstå att det måste vara det mest hemska du som förälder kan uppleva under din levnadstid?
Mina föräldrar, liksom alla andra föräldrar vars barn förlorats, bör ha all empati, stöd, förståelse och omtanke som bara går att uppnå. Allt annat är ju nästan bara baggisar i jämförelse, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar