Ett av mina sista minnen med Thomas här i Stockholm är att vi var på ICA Maxi Lindhagensplan. Vi köpte bland annat spolarvätska och det var en av de första sakerna mina ögon föll på av en slump i dag när jag gick där, nu med helt andra preferenser.
Han var stolt och nöjd med sitt senaste bilinköp som han hade hämtat i Göteborg och ivrig som han var ville han visa mig alla finesser, GPS inställningar och allt vad det var. Ni som känner, kände honom vet precis vad jag menar.
Han köpte småsaker till sina barn då han skulle återse dem dagen efter.
Bu vad sorgligt allt är.
Lunchen blev väldigt känslosam även om jag hade bett om att bemöta mig som om det inte har hänt och sedan om det kom på tal naturligt så var det en annan sak. Nu är det jobbigast att möta dem som jag inte träffat sedan det hände.
Men vad tror ni, klart att det inte går att undvika.
"Jag är verkligen ledsen för din skull" var det sista som sades innan vi skildes åt och jag fylldes av sådan sorg och självömkan. Ja ledsen är det minsta man kan säga.
Men heja mig att jag kom mig iväg.
Jag har redan köpt två nya blusar/tröjor, en ny klänning, en ny kavaj med anledning av min viktuppgång. Brallor har jag slutat använda. Brösten delas i två i varje kupa och ger mig således fyra bröst numer och så får det vara, jag köper banne mig inte ny BH - då har jag verkligen gett upp!
Men om ni har gått ned i vikt och har några snygga kläder som blivit för stora så hör gärna av er till mig. Ni gör en stor social och human insats i så fall! :)
Men ni gör det lika mycket om ni ser till att jag kommer iväg och tränar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar