Reflektion och insikt.

Man ska vara försiktig när man uttalar sig, hur man säger, vad man säger. Vad som antas vara spekulationer eller uppfattas som fakta. En stark intuition som bygger på bra människokännedom eller den klassiska additionen ett plus ett är två. Missunnsamhet, kränkande? Eller bara ett skämt? 
Hur som, det är insikter som åker ut och in i mitt huvud dagligdags - ändå kan man ju aldrig reservera sig för hur andra människor tolkar det man säger, inte minst allt man inte säger.

Det är konstigt, om du vill veta hur jag tänker. Jag tycker nämligen att om jag säger något så ska andra lyssna på just bara det jag säger. Jag är jätteduktig på att säga när jag spekulerar, överdriver en smula, "jag kan ha fel.." osv. Alltså, jag lägger in reservationer om jag har några.
Säkert slinkar det med några Freudianska meningar här och där där jag själv kommer på mig att tänka "oops varför sa jag så där, ville jag ha sagt något annat".
Jes, jag reflekterar alltid över mina dagar, de jag möter, det jag säger, det jag gör..och inte gör. Hur det rimmar med min moral, förväntningar på andra och så vidare.
Det borde vara varje mans (och kvinnas) sak att göra, varje kväll.

För att ge några enkla exempel. Saker som "det behövs dammsugas" betyder då inte "jag vill att du dammsuger" när du senare får ett raseriutbrott för att din partner, son, kompis inte dammsugit.

 "Kan du inte avvara en lördag utan att åka till landet och vara med mig" innebär heller inte att någon missunnar någon att åka till landet, missunnar någon att vara med ex partnern som denne person vanligtvis åker till landet med eller ev skulle vilja slå in några kilar mellan denne person och dess partner genom att föreslå att de inte ska vara tillsammans med en av alla lördagar osv. Det betyder bara, så vitt jag kan bedöma utifrån mina egna kriterier, att den här person möjligen kan kallas lite ego - men egentligen bara ett uttryck att den här personen vill umgås på tu man hand en enda lördag av alla andra. Således bör det uppfattas som både smickrande och något som kanske är viktigt vänner, alla relationer emellan- att visa att man gör s k uppoffringar om det nu är det det handlar om. Fast det egentligen handlar om att ta hand som sina viktiga relationer. Jag skriver viktiga, för det är där som akilleshälen kanske ligger hos den andre. Det är inte tillräckligt viktigt?
Men en dag kanske man inser att det var just det.

Finns tusentals exempel. Jag tror man måste tänka till. Om man reagerar häftigt när någon kommer med önskemål, förfrågningar, blir arga för något de tycker någon har sagt så finns det oftast något att hämta i "man dömer andra efter sig själv." Jepp, tråkigt med såna slitna uttryck kanske men jag tycker det ligger något i det. Både när jag reflekterar själv och analyserar andra.
Giv akt.

Och, därför ska jag då sammanfattningsvis också själv vara lite försiktig med det jag tänker och ser just nu. Jag ska iaktta ett tag till innan jag tror eller vet en totalbild.
Jag har varit uppe i Luleå och fjällen och det har hänt så himla mycket både framför mig som i kulisserna. Känslomässiga berg- och dalbanor.

Jag har gett mig den på att få kontakt med Thomas. Och om han tänker som mig, vilket jag är 96 % säker på  (och då är bara de där 4 resterande % bara en reservation för att det inte ska låta för snobbigt) - samt att han har fördelen att bevittna allt på samma gång..ja då har han haft lika många berg- och dalbanor denna vecka. Tyvärr lär han inte vara en lugn själ och det sörjer jag minst lika mycket.


Men som sagt, det återkommer jag om. Och blir det som jag tror då är jag nästan tvungen att skriva en bok om det. Eller åtminstone börja kämpa för att ändra både en och annan lagstiftning. Ni vet själva hur lagarna läcker när det är skarpt läge i de flesta andra sammanhang. Moral, samvete och relationer är en annan knepig fråga.
Så i dag var jag alldeles för dränerad för att ens gå till någon psykolog. Jag vet inte ens om det är så himla bra. Och då är jag tillbaka till gamla klyschor och förhållningssätt, förutfattade meningar, hela skalan.  Men allt uppkommer inte av en slump.

Och jag, är inte mer än en människa. Med alldeles för stort känsloliv.