Ni kanske förstod att jag hade lite energi i går. Ja de jag pratat med har jag just sagt till att det är nog första gången jag har känt att jag har haft en bra energi, även om jag hamnade i gråtläge också under dagen.
Intressant nog så känns kroppen stel och trött i dag, som om jag tränat skiten ur den. Märkligt att det tar så mycket på krafterna.
Jag läste någon auktoritet i ämnet som sa att sorg tar energi som ett marathon, för själen. Varje dag. Det är något att ha i baktanken och beakta när hela ens jag kämpar för att "komma tillbaka", "vara som vanligt" osv. Tänk att man känner sådan press på sig.
Min son är hemma i dag. Han är helt klart sänkt och orkade inte ens med någon större frukost vilket brukar vara hans signum. Vi har tittat på Draktränaren ihop, vår favoritfilm och en av de filmer jag faktiskt kan se om och om igen.
Denna gång blev upplevelsen lite annorlunda. Det är mycket flygning, det handlar om död, kontroll som tappas osv och det är klart att jag fick många andra tankar då. Men det är fortfarande en mycket fin film och jag älskar rösten till huvudpersonen/pojken Hinke som tillhör Jesper Adefelt, en herrans mycket trevlig kille som jag gillar skarpt.
Nä nu ska jag testa mitt fysiska och psykiska läge genom att ta mig till en inbjuden lunch i dag. Simon har gett sitt godkännande och jag måste ändå handla lite inför helgen.
Jag ska faktiskt ta cykeln, även om jag inte sulat om den förstås. Den har stått orörd sedan allt hände, med undantag för två dagar. Det kanske är dags nu.
Hoppas ni är med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar