Har ni känt ibland att ni både vill och inte vill. Och det går liksom inte att förbise t ex att kroppen både säger starkt att den vill ut samtidigt som den egentligen inte orkar? Vad gör man då? Jag tog mig iaf ut, en dryga timme innan Melodikrysset som jag tänkte förära i dag.
Fint vårväder men jag var inte ensam om att vara ute - måste nog gå ut tidigare nästa gång. Försökte mig på att springa men om det var kroppen som tog emot eller att jag inte kunde göra två saker på samma gång? Jag lyssnade på Marathonpoddens intervju med Emelie Forsberg. Blev glatt överraskad över Petra, tyckte hon var duktig, påläst, bra frågor, bra radioröst inte att underskatta. Emelie hade jag också en ödmjuk uppfattning om men när jag lyssnar på intervjuer med såna människor som är så duktiga som hon så ja, det som hon tonar ned kan ju vara ouppnåeligt för oss andra men jag hade en trevlig timme med de två.
Så kommer jag hem. Slut kaffe! Wtf. Ja ok ett koppmått fanns kvar och lite i kannan - blev en full mugg iaf men som alltid så är man som mest sugen på mer när det inte finns mer.
Min kropp är trött, så himla trött - och i går hade jag ju lite känningar i halsen - men ändå har jag ett driv det är lite jobbigt att förena båda de krafterna.
Låg är jag också samtidigt som jag där också har ett driv. Mina föräldrar är på väg ned till Umeå för att hälsa på Thomas barn och sambo. Det gör mig ledsen samtidigt som glad. Ledsen för att det är så här det ser ut nu och att ja, Thomas inte finns mer kort och gott. Glad ändå att de åker förstås.
Det är väldigt kämpigt att dras med alla känslor som spretar. Man är frustrerad för att man inte fungerar som man har lärt känna sig själv, man orkar inte samma, relationer fungerar inte samma, omvärldens förväntningar men kanske mest ens egna i kombination med det medfödda drivet trots allt.
Men, vad min mage fungerade efter promenaden!
Löparknät ja, fick veta igår att löparknä är ju ett symtom av att vara stel och obalans så lösningen är eg att träna på det, stelheten vet vi ju kommer från min bristning i vänster så det var bara att ignorera löparknäsymtomen och köra rörlighet och sen knäböj på det och hips vips så kände jag inte av det! Däremot rullade jag hardcore på foamrollern så jag formligen skrek. Kanske därför kroppen är så trött i dag, foamrollerna kommer ju verkligen åt bindväven, djupt alltså och det skickar väl en massa signaler runt i nervsystemet kan jag tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar