Löparknä

Barnen har bett mig hålla mig undan på morgonen för de tycker de klarar sina morgonrutiner snabbare och bättre om jag inte är närvarande. Oops, det där med att vara närvarande trodde man är bra..men jag håller med. Jag är ju som mest effektiv när jag inte har barnen och låt mig se, hur ofta är det? Två gånger om året haha.
Men hursom, jag förstår om de får välja så är det kanske så, om jag skulle vara borta varje morgon skulle det nog inte vara lika kul.

Så i dag skulle jag masa mig ut på en promenad i den vackra morgonen. Men så stel jag var! Från yogan? Jag åt nog för lite - ställde mig på vågen - nog fan vägde jag lika mycket. Missförstå mig inte, det var inte medvetet att äta för lite i går. Jag hatar att hamna på energiminus och dessutom så fattar jag att kroppen liksom sväller upp när det blir fel kaloriunderskott. De som deffar eller dietar de gör ju det på ett kemiskt vis, antar jag - så det funkar.
Men min dag blev stressad iaf i går, nya bitar att ta tag i och sen när jag väl lagade mat så tar det ju så förbenat med tid.

Stel och noll energi. Jag fick verkligen anstränga mig både kroppsligt och psykiskt för att ta mig ut. Visst, härlig morgon och allt det där men jag hade noll motivation. Försökte också jogga en liten stund men vänster ben (med bristningen) ville inte med. Sen kom smärtan. Jag har aldrig haft löparknä men jag fattar direkt att det är det symtomet. En smärta som hugger på utsida knä vid varje steg. WTF!

Ska iväg till min samma hoods där också min "kompis" finns som är naprapat. Ska gå förbi och fråga om nån övning att stretcha, vet att det finns speciella sådana. Det måste ha kommit från yogan. Allvarligt, för jag har ju inte sprungit nåt sen Boot Campen. När man står i sån värme, även om det nu var svalare än vad det brukar - så tänjer man ju mer än om man varit i rumstemp. Det kan ju bli fel..kände i ländryggen i går kväll men det är borta.

Det blir lunch med vän och sen spurt innan helg.