En sak jag måste lära mig som du kanske har lärt dig för länge sedan, säkert - jag har kommit på att jag är sent utvecklad så min ålder överensstämmer inte åt nåt håll. Alltså, å ena sidan har jag en vis människas kropp i mig, har alltid varit väldigt mogen för min ålder och klok å allt det där men å andra sidan så är det vissa lärdomar å sånt som planering - jepp den visa människan som återfötts i mig var inte duktig på att planera!
Sen kanske den där visa människan har kommit ikapp min ålder förresten, när jag var 23 och klok så hade det ett större värde än att vara.. 33 och klok ;). Man förväntas nog ha kommit lite längre nu.
Ja när jag tänker åt de hållen så tänker jag också, med ålderns rätt att vissa saker bryr jag mig "åssit" om (pitebondska för inte alls) - jag kan klä av mig näck och jag kan klaga på maten och jag kan gå i morgonrock och hämta tidningen. Jamen ännu värre än så - promise (åh det är så skönt att vara obrydd).
Men att bry mig för mycket om vad andra tycker har jag inte slutat med, alltså vad folk tycker och anser om mig (i vissa fall spekulerar jag ju bara) samt att känna mig dålig, mindre värd.
Nu när Thomas försvann har det blivit oftare. Konstigt och oförklarligt säkert både för mig och för er (och ändå inte så konstigt kanske) men hur det än är så blev jag halv och det innebär både sårig och vinglig om man ska titta metaforiskt på saken.
Det var inte det jag skulle skriva. Och jag har visst dagar som jag är fullt medveten om hur bra jag är och om någon ids snacka om mig så är det för att de tycker likadant !
Jag skulle skriva att jag har en "ledig" dag i dag som ändå innebär en hel del ärenden, åtaganden - inte minst på hemmaplan för nu följer några tjocka dagar där jag inte lär hinna något alls hemma. Åsså dyker något oväntat upp som omkullkastar min faktiskt då planerade dag. Men i och med att jag visste vad jag skulle göra så har jag inte dragit 20 strån till stacken för att börja med det så himla snabbt och effektivt det är ungefär dit jag vill komma. Att det alltid är bra att sträva efter att ha tid över. Det är det som möjliggör spontanitet, kreativitet samt oförutsedda händelser.
I detta fall en trevlig utmaning så jag får nog allt gjort ändå!
Nä Camilla så blir det nog inte faktiskt. En av insikterna från detta trauma är att jag inte kan pressa mig, just nu iaf. Jag ska inte låtsas som att jag är en maskin som orkar och hinner allt. Jag är nöjd när jag får "mycket" gjort utifrån mina nuvarande preferenser. Men faktum är ändå att min personlighet och inre kärna drivs av utmaningar som i sin tur handlar om bekräftelse och då vet jag nog att jag får till den här dagen på ett ganska bra sätt ändå. Om jag börjar nu vill säga (heja mig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar