Om kritik.

Att ge kritik är känsligt. Har jag förstått med åren. Förr sa jag nog mer vad jag tyckte på en gång av den anledningen att jag då utgick ifrån mig själv och jag vill verkligen veta om jag gör något "fel", inte passar i något, kan förbättra mig eller det jag gör osv.
Absolut utgår jag ifrån att ni förstår att det jag pratar om är konstruktiv kritik och även om folk, jag själv anser att det man ger är just konstruktiv kritik så ska man ju vara medveten om att kritik många gånger ändå är subjektiv. Eller upplevs som sådan.

Vad gäller stavfel, meningsuppbyggnad ja svenska språket i synnerhet men även engelska - så har jag radarseende. Jag kan inte läsa en hemsida, bok, övrigt tryckta texter utan att registrera s k språk- eller uttrycksfel. Jag är också lite gammaldags så jag har svårt att acceptera att man numera får säga saktare till exempel. Jag kommer inte på fler exempel nu tyvärr men ni som hänger med vet att förr var man tvungen att lägga till mer och mest framför vissa ord också men det har också blivit liberalt med det.
Hur schyst stavas är också något som man ser flera alternativ på dagligen. Jag personligen tycker att man borde skriva schysst men enligt SAOL så är det shyst som gäller. Sen skriver vissa juste också. En del och andra säger jogart, jogurt, joggi. Det är mer en fråga om dialektala ordval, uttal osv som jag inte bryr mig om. Likväl som jumpa, gympa.

Hur som, stavningar finns det ju regler kring och är man duktig på språket så kan man tillåta sig att leka med det också, precis som copywriters gör, och vissa författare. Jag lägger gärna en punkt här och där som inte regelmässigt ska vara där, för att jag vill ha en viss effekt. Eller att jag tycker att det ser snyggare ut med bara två punkter i stället för tre när man skriver t ex "ok..".
Men det fick jag backning på hela tiden på skrivarkursen haha.

Kritik var det. En del blir jätteglada av att få (konstruktiv) kritik för de tar det som att man bryr sig, engagerar sig och vill ens bästa. Så ser jag det! Det behöver inte ens handla om kritik, det kan vara ett faktum. Att jag har toapapper som hänger ned från trosan och kjolen som fastnat i densamma. Om jag kommer hem och ser detta och inser att jag i 3 timmar varit på krogen samt tagit mig hem utan att någon påpekat detta skulle göra mig uppriktigt ledsen.

Visst kanske man tycker att det inte blir något bra tillfälle att säga att det är något som fastnat mellan tänderna, mascara som flutit ut, snor i näsan men visst är det schyst att säga? Precis som jag kommer säga till en vän att hon har ett stavfel i sin banner.

Visst kanske man tycker det är onödigt att säga till någon att den aprikosa tröjan skär sig mot hens rosa hud - så länge hen inte frågat om en åsikt. Och där blir jag velig..allt behöver kanske inte sägas - det är ju en ytterst subjektiv åsikt som alla kanske inte heller delar så då är det väl bättre att vara tyst?

Jag skrev till en yrkesmänniska med hemsida de fel jag sett på hens hemsida. I all välmening. Jag fick aldrig något tack, hen låtsades inte om den informationen i vår kontakt. Jag tänkte att hen tog illa vid sig av något som man borde bli tacksam över?
En annan gång blev någon annan så tacksam att jag fick korrekturläsa och rätta hela deras utbildningsmaterial.

Känsligt är det också att kritisera någon som andra har så stor tillit till. Att få för stort tillit kan innebära att man missbrukar det till slut. Omedvetet medvetet i de flesta fall kanske men ändock. Där är jag just nu. Det är lite orättvist att hamna i ett läge där en annan person kommer undan för att de alltid skött sig tidigare, alltså lever på gamla meriter eller t ex har en närmare relation.

Samtidigt så har jag kanske börjat bli eller bör bli som pappa. Han tog aldrig strider såna gånger (i sitt yrkesverksamma liv). Han bråkade aldrig med folk som inte betalade hans fakturor till exempel. Han tänkte bara att då gör han inte affärer med dem igen (något som jag och mamma kunde få tuppjuck över).
Jag ska försöka tänka att förr eller senare så kommer det fram och gör det inte det så är det så.

Vad jag menar är att man ofta råkar illa ut om man ger kritik även om kritiken i sig leder till förbättring för den eller de personer, organisationer, företag whatever som man uppmärksammar (kritiserar). Det har alltid gått bäst för den eller dem som bara följer med strömmen (ridskolehästar brukar jag kalla det för) och svarar när de blir tillfrågade. Strategiskt smarta är en annan benämning.
Jag tillhör tyvärr inte dem. Jag tillhör idealisterna.