Hysteri föder hysteri.

Det är ju hysteri åt alla håll, på alla kanter? Det är hysteri hos dem som går på s k diet eller som många själv kallar det, "ny livsstil". Hysteri för att det oftast är de som är mest matfixerade. De scannar nätet eller möjligen specialmagasin efter recept som ersätter den gamla livsstilen. I många fall äter de sina nyttiga chokladbollar, tårtor och mackor utan socker och mjöl mer än vad de hade gjort om de ätit "normalt". De är så rädda att trilla dit så de måste ha de där alternativen nära till hands för att tillfredsställa suget som kanske ändå inte var så stort problem tidigare.

Jag vet själv när jag fastade i min ungdom (det var jättepoppis förr), hur fixerad jag blev. Drömde om mat och bläddrade bland massor av recept och tänkte att det och det och det skulle jag göra när jag slutade fasta..

När man är igång och tränar regelbundet så äter man i regel mer allsidigt och regelbundet för att man vet att man måste och då minskar sockersuget automatiskt. Ja behovet av att äta onyttigt överlag minskar faktiskt trots att man då kan tillåta sig att äta mer onyttigt. Om man fortsätter äta enligt gamla vanor så sitter det mer i huvudet än suget påstår jag.

Men då har vi det här med Ortorexi också, och precis som det beskrivs så handlar det främst om en fixering vid att träna mycket och äta asketiskt helt enkelt men också att man är fixerad vid att träna bort varenda kalori man äter och hoppar man då över skaklarna och äter en kanelbulle så måste den tränas bort samma dag, oavsett tid på dygnet. Man lider då oftast också av hemska samvetskval över detta. Svårt att komma åt och diagnostisera då dessa människor ser ut som hälsan själv och blir experter på att kringgå sociala sammanhang/dra sig undan liksom att använda sig av sjukdomstillstånd för att bortförklara vissa livsmedel och ingredienser.

När man är igång och tränar regelbundet så äter man i regel mer allsidigt och regelbundet för att man vet att man måste och då minskar sockersuget automatiskt. Ja behovet av att äta onyttigt överlag minskar faktiskt trots att man då kan tillåta sig att äta mer onyttigt.

Ja det var medvetet som jag kopierade samma stycke igen. Ni som tränar och gillar mat, äta, dricka bör känna igen er. Och enligt min åsikt är det där man börjar fippla. I stället för att lära sig lyssna på kroppen eller möjligen t ex bestämma sig för att tillåta sig sina kolhydrater bara efter ett hårt träningspass, dag och hålla koll på dem samma de dagar du tränar mindre för att rimligen kunna hålla både vikt och humör i balans, så börjar man trixa med dieter och liknande och kommer in i fixeringsgänget.

Jag är verkligen emot uttrycket att bara träna för att kunna äta likväl som att inte kunna träna det man vill för att man går på underskott. Ändå är det i praktiken kanske de enda alternativ som finns för att lyckas. Det vill säga att om du gillar att äta mer än träna så måste du nog underkasta dig träning oavsett vad du tycker, för att just kunna äta det du vill utan att bli fet. Och vill du gå ned i vikt så måste du nog fokusera på kosten främst ett tag och anpassa din träning efter det. Om du nu orkar bryr dig så mycket/vara fixerad, är kontrollfreak eller vill ha snabba resultat.

Annars tycker jag som sagt att om du skippar all denna fixering och tränar mycket (minst 3 ggr per vecka) för att du tycker det är kul, utnyttjar vardagsmotionen (transportgå, cykla, spring - hundpromenader, trappor, vedklyvning, skotta) och sociala sammanhang som gårdsstädning, brännboll, stå och titta på fotbollsmatcher i flera timmar osv - och därutöver lyssnar på kroppen vad gäller matintag (inte äter enligt gamla (o)vanor, det du tror du är sugen på samt varken mer el mindre) så tror jag att du håller vikten alldeles utmärkt. Till och med går ned i vikt om det är det du vill.

En annan som är inne på samma sak och skriver om det i dag är Blossom. Jag håller verkligen med och det hon skriver om är ett led i denna fixering, lite same same but different - som livsmedelsproducenter inte har varit sena att hoppa på. De är rovdjur som spelar på suget/behovet vi alla (tror att vi) har. Suget och (o)vanan att alltid vilja äta framför teven som i sociala sammanhang. Många gånger bara för ätandets skull. Samtidigt förstår jag oss själva. Vi konsumenter som gärna äter god mat och dryck i sociala sammanhang. Som tar till det här med att äta och frossa. Vi vill bjuda på nåt när vi träffas, vi vill äta och dricka ute på lokal, på picknick men även om vi också är ensamma. För att vi är ensamma. För att vi njuter av någon annans sällskap. Mat och dryck är tröst efter en lång arbetsdag, tuffa förhandlingar, ledsna dagar, mycket bråk, sorg likväl som en glädje och belöning efter en lång arbetsdag, tuffa förhandlingar, glada dagar, kärlek. Till exempel. Mat och dryck är både straff som belöning för gemene man. Något som också förenar och knyter an.

Jag tycker absolut att man kan se över sina matvanor, sina snacksvanor - vad när och varför man äter. Att man ska våga säga nej ibland när man faktiskt inte är sugen (jag tillhör dem som oftast inte orkar argumentera, tacka nej när någon trugar på att jag ska smaka osv oavsett om jag är sugen el inte). Men att vi har mer mat att välja bland än på 70 talet har väl sina naturliga orsaker. Också idealen. Det var inte så mycket utseendesnack förr till exempel. Då var det mer kurvor, fria tuttar som gällde - remember. Att ha skön sex, helst i gangbang med grannarna var mer en social grej än OLW cheeseballs (fast folkölen fanns nog då också eller det var väl då den fanns förresten).

I dag matas vi kvinnor med sjuka sice zerobilder med silikontuttar och anknäbbar, salongsfixade naglar, ögonfransar, ögonbryn samt hårextensions. Det är ingen hejd på hur konformad en s k kvinna porträtteras (alltså är jag ingen kvinna per den definitionen). Lägg därtill stressen kring våra barn. Jobbet går först så måste vi så blir det Gorbys och Findus köttbullar till middag, glass som tröst för att vi inte hinner umgås osv.
Det är många många faktorer till att (dålig) mat och förhållningssätt (dieter, fett- och kolhydratfixering) finns i dag. Och att vi så gärna glatt slänger i oss allt möjligt eller serverar detsamma när vi hamnar i soffan. Den poängen missar hon.

För att sammanfatta tar jag till en ytterligare dimension och det är att det är så viktigt att förstå varför saker ser ut som det gör. Alltså för var och en annan. Det är dags för reflektion som utgår ifrån dig själv och ditt liv, din situation och förutsättningar. Omständigheter. Det är en stor skillnad på att ha obegränsade möjligheter/råd att leva hälsosamt och inte. Faktiskt. Att ha barn och inte. Att leva ensam eller i familj. Vilka gener och arv du har. Självbild och självförtroende. Mål. Vilken slags träning. Hur du jobbar, hur mycket "problem" du har runt dig osv osv.

Så himla lätt att bli inspirerad av hälsogurus och förebilder som äter enligt LCHF, LCHQ, Paleo, Periodisk fasta, 5-2 dieten, GI, Atkins och allt vad det nu är. Men tränar du och lever du som de gör - har du samma förutsättningar, mål osv. ? Då finns alltid nån som tycker att förutsättningar skapar du själv och du har alltid ett val osv men det är sanning med modifikation påstår jag igen.

Att vara smal och hälsosam, ha gått ned i vikt betyder inte per definition att personen är (mer)lycklig. Ändå har vi så lätt att understödja personer som motsvarar de ideal vi själva har/den karaktär vi själva önskar (som vi matas med och är förblindade av) med ytliga kommentarer, beundran, bekräftan när många av dessa personer i själva verket kanske lider av personliga problem, ätstörningar och dåligt självförtroende.

Det betyder också att "tjocka" personer inte per definition behöver vara olyckliga.
Att alla som käkar massor på buffé, pommes, chips, glass, bröd och socker och framför teven är dåliga människor utan karaktär.

Ja varför skriver jag så mycket om sånt här, jag torde vara rätt fixerad själv? Ja det är jag nog, på sitt sätt. Jag har dels blivit varse hur stort "problem" det här är, det är vår tids fixering over all och det är viktigt återigen, att förstå varför det är det och om du/man behöver dras med i det? Nu jobbar jag i en bransch som är överrepresenterad av kroppsfixering, matfixering, dietfixering, träningsfixering och ansikte utåt. Många trasiga, osäkra, pressade människor men också lyckligtvis många sunda människor som ändock har kontroll. Och en diet eller förändrad livsstil behöver inte vara fel, det har jag berört förut - det är återigen när man säger en sak men gör en annan, ljuger för andra och mest för sig själv och när det är sjukligt helt enkelt. Osunt. Man slutar leva.

Mycket handlar också om vilket umgänge och vilken omgivning du har. Vad andra får dig att tro att du behöver, bör göra osv och du slutar tänka själv? Om du slutar duga som du är och blir sedd först när du visar prov på "kontroll"/lever upp till sagda kvinno/träningsideal. Vad idealen är och vem som bestämmer normen är en ständig fråga att också fundera över.
 
Snart hockey och mello. Ser fram emot det. Gott! ;)