Det ligger och pyr lite grejer. Det känns förtröstansfullt. Det som stör är ordningsmakten. Inte den ordningsmakt vi vanligtvis menar utan jag menar våra samhällssystem. Jag orkar inte utveckla det så mycket men ni skulle bara veta. Ni skulle bara veta!!
Det som också stör är rädda människor. Människor som läser politiskt korrekta böcker, skrattar på rätt ställe, säger rätt saker osv. ni fattar. Samhället lever på dessa människor som inte tar ett steg utanför, lyssnar till sina inre röster, vågar leva! Haha nu är jag dramatisk och jag menar faktiskt inte samhället som i ordningsmakten ovanför utan jag menar snarare företag och chefer, det som styr media och dess påverkan vad gäller mode, kanske till och med äkta hälftar vad vet jag. Fortfarande är jag dramatisk för vem är jag att påstå att folk inte lyssnar till sitt inre bara för att de gör vad som förväntas. Dock ser jag och hör dem/er varje dag.
Nåväl. Vi vill bli sedda. Vi vill inte hamna i kylan. Vad det betyder för dig och dina val vet du bäst själv.
Det som betyder väldigt mycket för gemene man är uppmärksamhet. Tänk om vi inte hade nån som är intresserad om vad vi gör om dagarna, vad vi tänker och tycker. Framför allt känner. Klart vi vill att någon ska lyssna och värdera våra åsikter, idéer. Vi vill att folk ska vilja umgås med oss. Att vi är omtyckta.
Och då för vi osökt in tankarna kring de som inte blir sedda, inte känner sig lyssnade på eller omtyckta. De som försvinner i pereferin eller begår våldsbrott, sprayar väggarna fulla, rånar butiken eller tar livet av sig.
Men vafalls. Varför hamnar jag nu i dessa bryderier. Egentligen borde jag koncentrera mig på att börja träna igen. En månads bortfall ju. På lördag ska jag träna megamycket är det tänkt. Då ligger jag väl som en strandad säl på söndag. Men det kan jag ju inte heller.
Som sagt, det bubblar i vissa hörn. Få se vart det landar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar