Hej november.

Jag har varit lite frånvarande. Jag har varit i skogen mestadels sista tiden. Nä det stämmer inte. Mest inomhus måste jag tillstå. Men jag har inte varit så uppkopplad.

Mitt liv har många kontraster, har nog alltid haft. Ah läste jag inte en ganska bra krönika i morse vänta..här.
Bra och bra men det är ju så. Så mycket som pågår samtidigt, överallt. I detta nu äter en del lunch, en del har nyss vaknat, en del jobbar på, en del slutar, en del simmar, en del lyfter, en del bråkar, en del har sitt livs upplevelse och en del förolyckas - jamen ni fattar.

Och det där med att man inte fattar var man befinner sig just nu. Barnen som kommer minnas sitt chokladdrickande som ljuvlig barndom, besöken hos sin farmor som tryggheten sig själv osv.
När man inte förstår hur bra man har det, just då eller där.
Hur barnslig man var då eller där.
Att man skulle ha passat på. Då eller där.

Jag har en till kompis som har fått diagnosen bröstcancer. Hon ska opereras i morgon. Hennes inställning är fantastisk även om jag förstår och hon också bekräftar att hon har sina mörka stunder, hon har söndergooglat ämnet och är förstås orolig också över vad de eventuellt hittar. Hennes inställning nu är dock "bra att de har hittat den, nu tar de ut den och sen ska det vara borta - och om det visar sig att den är väldigt aggressiv så får jag ta ställning då hur jag känner."
En följd av detta är dock att hon känner ett enormt behov av att rensa hemma. "Varför ha så mycket grejer och kläder som man inte använder eller mår bra av att ha."
Hon bokar en resa till fjällen över jul i stället för att som de senaste 15 åren bjuda in släkten till sig. Helt rätt!

Jag är så fascinerad av denna kvinna. Inte bara för att hon uppvisar sådant lugn och logik inför sin diagnos utan också för att hon är så generös, professionell i det hon gör och utstrålar sådan energi och positivism. Hon är också väldigt medkännande och hjälper gärna till om hon kan för andra. Imponerande.

Ja, när livskriser händer så omvärderas mycket i ens liv. Det är fullt normalt. Man blir mer känslig för andras ytlighet och "små" bekymmer och man funderar mycket. Ja jag tror jag stannar där.

Men de som är "ytliga" eller sorglösa eller möjligen bara oerhört rationella i sitt tänkande och agerande, grattis till det.

Ja men nu blev inlägget något helt annat än vad jag hade tänkt :). Fast minnet av att besöka kyrkogården vid allhelgona - inte trodde man det skulle betyda att man har förlorat sin bror vid så unga år. Mina barn som bröt ihop. Jag och syster som kramades och grät. Livet är inte rättvist.