Jag lämnade blod i måndags. Kroppen ville inte släppa till, blodkärlen hade dragit ihop sig. Och jag kände ju hur det var lite spänt i underarmen, det är ju min stiffa inflammerade arm så jag kanske borde tagit den andra armen. Sköterskan var väldigt om sig och kring sig och jag blev orolig om det var något fel på mig! Fick ta blodtryck också och första mätningen visade ett alldeles för högt undertryck, när vi gjorde om det så hade det dock sänkt sig något.
Jag ville så gärna lämna blod när jag visste att det var brist på min blodgrupp, för ovanlighetens skull. Jag ville därför inte säga att jag inte känt mig 100 % sista tiden. Jag hade iaf inte ätit några värktabletter på 2 dgr vilket är deras gräns. Men visst det kanske inte var optimalt varken för mig eller för blodgivningen.
Hon tvingade mig att bli kvar och fika efteråt trots att jag faktiskt såg till att äta innan. Shit, det gjorde mig orolig - och dålig cirkulation är också något jag haft sista tiden. Why!
Glömde dock bort att gå med cykeln som jag hade tänkt och jag kände mig helt ok, bra tryck i benen också men jag vet att svagheten brukar komma dagen efter.
Och så gjorde det, i går var jag varken tuff eller pigg (återigen) men det är värt det!
Om man inte har lågt blodtryck, dåligt blodvärde eller av andra anledningar inte bör lämna blod, så uppmuntrar jag till det!
Tror det är bra att byta blod på sikt och det känns bra att kunna hjälpa till.
Den här veckan överhuvudtaget är jag uppbokad på massa saker. Trist då att min nattsömn havererar igen. Tankarna snurrar om medium, brev jag bör eller inte skriva, saker jag borde göra, hur ska jag ta tag i det och det osv. Det är så utsugande, uttorkande el vad säger man. Dränerande.
Var på författarkväll i går. Försöker placera mig i sammanhang för att hitta mig själv, vem jag är nu. Visst är det konstigt att vad jag än tittar på teve, var jag än befinner mig så kommer sammanhanget kring sorg, utmattningssyndrom och de där djupa tankarna. Hos andra alltså. Det slog mig att kanske det är så att det föds många författare ur depressioner, sorg, utmattning - ja det är kanske inte så konstigt när man tänker efter. Det var så många av de som pratade igår som satte ord på mina tankar och känslor så återigen! så blev det ett känslospäckat event.
Och återigen så slår det mig hur mkt jag dras till personer som har insikt, djuphet och genuint intresserade av andra och sin egen utveckling, person och reflektion. Vilken människa Dogge Doggelito är btw, helt fantastisk!
Sen finns det såna som går gräddfil hela livet igenom och kan äta tryffel när det behagar och aldrig skulle komma på tanken att reflektera över sig själv och sina medmänniskor - ja det är en annan sida av kartan kan man säga.
Sen ska man iof alltid ha med sig att man har ingen aning om vad som eg pågår bakom kulisserna, hos nån, vilket bagage de bär med sig - vi hanterar saker olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar