Sorg gör verkligen ont

Det är ingen som motsäger sig att sorg gör ont. Och jag tror att de flesta tror att de förstår hur ont det gör. Ändå säger också de flesta " släpp ut det bara, gråt - det är bättre" osv. Men gråt som kommer av sorg gör så ont i kroppen. Förutom att det gör ont i bröstet så har man sorgeklumpen bokstavligen i halsen samt att i alla fall jag också får ont i öron och halssenorna nedanför. Benen känns som om de inte vill bära mig från och till och tröttheten infaller tidigt om kvällarna.

Konstigt också att hela första veckan fanns ett mycket stort motstånd mot allt sött. När jag åkte till BAMM var jag ju mer el mindre tvungen att dra i mig sött/snabba kolhydrater så där blev det ju. Och nu, tröstäter jag nog lite innan sovdags och kaffe dricker jag mest hela tiden.

Thomas sambo frågade om jag ville vara med på svepningen. Hon var verkligen bestämd på att vara med och när man blir tillfrågad säger man inte nej även om det kändes tveksamt.

Jag ångrar absolut inte att jag följde med men att hjälpa till att klä honom kände jag inte för. Tycker att L var väldigt stark som gjorde det men kan nånstans förstå ändå. Hon hade valt Thierra brallorna han så ofta gick i samt typ finare underställströja samt den klarblå Craft vindjacka. Därtill Seger löparstrumpor, precis likadana som jag själv har. Vi var så lika i all olikhet.

Men jag fick se honom i kistan påklädd som sagt. Thomas. Han låg med uttrycket som han alltid hade när han sa " jag är vaken jag bara vilar ögona en stund". Det var så viktigt för honom att vara vaken jämt. Och nu när man fattar allt han hann med om dagarna så var han nog vaken nästan jämt. Ironiskt va.

Jag grät mer än någonsin och ville bara ta med honom därifrån. Jag svor så det ekade i rummet, det kan de gott ha tänkte jag men Thomas gillade ju inte att jag svor kom jag på sedan :(.

Jag sa allt man velat ha sagt innan allt nu är försent men som jag hoppas att han visste och när L inte tvekade att röra honom så fick han även en puss av mig. Fina fina Thomas.

Men inklämd var han, bredaxlade brorsan. Han hade inte tyckt det där var bekvämt.

Det var mycket svårt att gå därifrån.
Oj oj oj vad det gör ont.

I dag har vi köpt lite kläder. Jag har hela tiden tyckt vi borde ha nåt blått på oss då Thomas älskade blått och man förknippar honom med blå kläder men det fick väl inte något direkt gensvar. Tills allt föll på plats i dag. Men det
är väl första gången man inte blev lycklig av att shoppa.

Nu ska jag träffa sambon och hennes barn igen. Thomaskopian har blivit helfrälst i mig och det känns både rörande och mkt mkt sorgligt. I går sa han direkt när de kom över " Camilla ska vi gå och sitta i soffan". Hellre än att leka med mina barn vill han sitta nära mig, gärna pilla på skavsåret jag har på ryggen efter ryggsäcken. Låta sig masseras på fötterna och luta huvudet mot min sida. LillThomas.