Ännu en lördag..
Träffade ännu en person som säger "jag har inte sett dig någonting men jag har tänkt mycket på dig, skönt att se dig".
Jaha, du vet var jag bor, du vet vad som hänt - jag hade gärna haft ett kort i brevlådan eller ett besök om det hade varit för ett par veckor sedan.
Det kostar så lite att vara medmänniska.
Man kan tro att det betydde mer tidigare men så är det inte alls, det är ju nu när allt börjar tystna som jag får mer utrymme att vara ledsen och det blir tyngre på många sätt
men med tanke på att samhället tycker att man ska vara ready steady go efter högst en månad- så tycker väl de flesta andra det.
En månad, kom igen - när man haft sin brorsa i 40 år.
Denna lördag har jag bara orkat prata med mamma. Varje melodikrysset tänker hon att det var X antal veckor sedan Thomas hjälpte henne med melodikrysset. Den lördagen som jag sprang AXA fjällmarathon i stället. Föga anade Thomas, mamma, pappa, syrran, jag och hans familj vad som skulle hända några timmar senare. Att livet för alltid skulle förändras i en mycket sorglig riktning.
Och min kropp har reagerat. Den är tung på många sätt.
Jag cyklade inte, bussen kom inte, spårvagnen hade väntetid och inte en taxi i sikte. Jag tänkte jag går hem. Jag började springa. Det regnade rätt bra och muller hördes? Kan det vara sant att det åskade i kväll?
Jag lekte häst för att fördriva tiden och motverka negativa tankar. Krökte på nacken och gick på tygeln. Synd att det inte fanns något hinder jag kunde hoppa över på vägen.
Thomas som byggde hinder åt mig så jag kunde leka häst på baksidan av huset. Ibland var jag häst, ibland fick hunden ställa upp.
Jag tänkte mig ett fint halvblod men det var snarare en välvillig holsteinare med kraftig bog och betesmage. Ja som sprang i skogen alltså.
Folk har sprungit Lidingöloppet i dag. De klarade sig undan regnet och det är jag glad för, jag är också glad för alla som tyckte det var kul. Jag är inte avis, men jag önskar verkligen det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar