Det är tungt. Jag mår dåligt över mig själv, mina föräldrar, min syster, Thomas sambo och alla andra som på något sätt berörs av Thomas frånvaro.
Mest mår jag dåligt för hans skull - allt han missar, allt han var värd.
Jag skräms över bristen på motivation, överlag.
Skäms över min dekadens.
Undrar var allt kommer sluta.
Men nu ska jag ut i skogen igen, med en annan god vän. Och det tackar jag för.
Ha en skön söndag mina vänner och de jag kanske inte känner.
Hej Camilla!
SvaraRaderaTänk att veckorna bara rusar fram - ibland känns det som att det hände igår för att i nästa stund kännas som ännu längre sedan....
Livet är så fruktansvärt orättvist - det finns absolut ingen rättvisa!
"Världen är en vacker människa fattigare och himlen en ängel rikare"
Nu tänder vi ett ljus för Thomas - och fortsätter minnas hans värme, omtanke och enorma glädje!
Saknaden är stor!
Varma Kramar till dig och barnen
Christina och Patrik
Heej!
RaderaJa precis så känns det. Precis.
Tack för samtalet synd bara att det drog ihop sig just då men vi hörs igen. Och ses när jag kommer upp på höstlovet hoppas jag. Tack och kramar tillbaka!!
Tack för att ni minns med oss.
Radera