Essentiella saker.

Det här med att få till det varaktigt med relationer i "vuxen" ålder (läs med barn), är inte lätt. Ja jag tror säkert många fixar det superduperenkelt (eller låter det bara så) men jag kanske hellre backar än satsar eftersom relationer tar tiiid och energiii. Jag tycker också att jag numer är en mess på många sätt och dippar allt för oftast för att vara riktigt sådär Miss Energy som jag kallades på TV4. Jag vill heller inte ha de förväntningarna, att vara energin för någon annan än möjligen mina barn då.
Det är nog få förunnat att ha någon utomstående/fast nära som verkligen förstår och är så ödmjuk, stark och stor som människa att de bjuder på den mesta av energin. Förstår när det behövs. Men också fattar när man själv vill känna sig behövd. Jag känner mig nog lite mindre värd och sämre självförtroende nuförtiden också.

Har man barn har man också ett ansvar. Jag vill inte döma andra men jag förstår inte dem som nästan väljer bort sina barn för att roa sig själva. Egen tid och utveckling, hämta energi och bekräftelse på annat håll är absolut viktigt men det finns rimlighet. Det ursäktas med det ena eller andra men barn är inte dumma, de vet när de blir bortvalda. Och en dag slår det tillbaka, på ett el annat sätt. Men det kan det göra på många sätt iof men barnen är bara barn sån kort tid, även om de alltid är barn till dig förstås.

Hur som det är saker jag både ursäktar mig med men också begränsar mig. Inte lätt! Nu skrattar jag mest åt mig själv (fast jag inte skrattar bokstavligen) - hur jag slår bakut, försöker kasta av, ruska på mig, backar men även bockar, puttar och frustar. Vi får väl se hur det slutar. Har ni nån synpunkt på om det är fler än en det handlar om?
Men precis som hästar vill man väl bara känna sig trygg - och det har jag inte gjort sista året. Det har och är en hisnande berg och dalbana som ibland står still, ibland åker för fort nedför så man skriker och vill hålla ihop huvudet - ibland går det så långt uppför så man aldrig tror man kommer komma ned igen eller tvärtom - hur man nu vill se det.
Hästar testar..står och stampar av otålighet, småbits för uppmärksamheten, tittar oskyldigt ibland och avväpnar allt, blåser varmt och mjukt mot ens hand, svarar och ger efter vid arbete för att sedan testa ens gränser och provocera - inte sällan tar det tid att hämta från hagen också.

Om ni nu förstod all symbolik :). Intressant det där. Men också hela diskussionen kring egenvärde - självkänsla och självförtroende. Och hur en händelse kan rubba hela cirkeln.

Ingen träningsvärk i dag. Lätt besviken.