Jepp jag har i princip gråtit hela dagen. Först försov vi oss och redan där tappade jag fart. När ungarna kommit sig iväg så skulle jag ligga och fundera en stund. Tänkte till och med onanera men varför skulle jag.
Pratade med mamma en lång stund och deppade ihop.
Sedan tänkte jag träna men kom aldrig iväg.
Pratade med syrran ännu längre men inget blev bättre. Förutom att jag för en stund kände dem båda närmre.
Fastnade i telefonsamtal med samhället och bröt ihop. Sonen kom hem och jag lagade mat.
Regnet fyllde området och jag gick ut.
Pratade med Thomas sambo och grät hejdlöst, sittandes på en publik sittö i Liljeholmens centrum.
Torkade tårarna och köpte ägg och något mer.
Gick hem till mina älskade barn. Såg på Vetenskapens värld med min lilla kunskapstörstande son och nattade min älskade dotter däremellan.
Så kan det gå. Bra eller dåligt att få tid att tänka? Två veckors neddämpta känslor som fick bryta fram.
Regnet avspeglar händelsen. Barnen står för framtiden. Familjen är viktigast. Vissa gör skillnad. Andra bort sig. Styrka och kärlek från syrran, något som han sagt som jag ska vårda. Mamma och pappa - love.
Linnea - gulle dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar