När jag haft såna där totala känslosläpp som i går så blir jag både dränerad och tom. I dag släpper jag inte fram något. Har ingen känsla i kroppen, åt nåt håll.
Tankarna vill virvla, gärna tillbaka till den sekund telefonen ringde och jag nåddes av beskedet. Vad som sas, hur jag reagerade, hur livet blev indelat i före och efter. Men när suget i magen som formar hålet börjar framträda så stänger jag av. Knips knips. Det är en sån dag.
Inlägget i går föranledde några meddelanden extra, det är jag säker på. Ursäkta om jag fyller en del av er med dåligt samvete, det är inte bra. Men jag vill bara säga "hallå, glöm inte bort mig". "Jag orkar inte höra av mig själv men det betyder inte att jag inte vill att du hör av dig". Jag behöver dig. Jag behöver folk som orkar vara närvarande, ge mig energi. Trots att jag kommer hämta kraft ur alla ni som sviker också.
Tack.
Mitt stora projekt för denna dag är att komma iväg och träna. Yes, så är det, agendan är fullproppad denna vecka men i dag är det bara "en" grej. Men den är nog så stor. Och kommer ta massa energi, i dubbel bemärkelse. Jag vet att det blir "kul"när jag väl kommer dit (hade varit roligare att skriva kuk iof) men det är att ta sig som tar emot.
Fick bra feedback igen på skrivandet. Nästan så jag inte kommer kunna skriva något mer för att jag känner press. Men jag känner mig inte unik i mitt skrivande..gäller att våga blomma ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar