Förlåt Thomas men jag kan inte se foton på dig ännu. För mitt minne kommer dock fotot, den otroligt fina porträttbilden som jobbet hade. Så fin du var! Kortet på dig och sambon uppe på fjälltoppen där ni ser så lyckliga ut, kommer också för mig. Liksom förvisso fina flygbilder men ack så ångestframkallande.
Thomas, mest ser jag dock dig levande framför mig, vilket är ironiskt och så jvla orättvist återigen. Alltid på språng, snacksalig, en Pepsi Max aldrig långt borta, ett skratt, ett utrop, en bröstbuff - whatever - kom tillbaka. Please? Varför får inte jag ha kvar min brorsa, åldras och se våra barn växa upp, gnabbas och spekulera. Tjärnberg, samvaro.

Just det Thomas. Annika på ditt jobb. Jag bröt ihop när jag såg fotot på hennes anslagtavla. Din grimas och texten Veckans snygging. Den har du nog skrattat åt flera gånger. Hon var så fin, jag förstår att du gillade henne. Hon slutade aldrig krama mig och hon var så förtvivlad man kan bli utanför innersta kretsen.

Och Benny berättade om dina planer om revansch för Keb classic, bland annat. Fan vi hade kunnat göra det ihop.

Dina nyligen inköpta löpartights. Syrran berättade..fan också.

Ingen kan förstå det är så jävligt. Inte ens jag förstår.

Jag kan inte sova, jag är förtvivlad.

Är det samma för dig?